Grävmaskin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Grävmaskinen EC290 från Volvo.

En grävmaskin är en typ av anläggningsmaskin som bland annat används för grävning och rivning. Ibland kallas en grävmaskin för grävskopa, som egentligen är den skopa som sitter på grävmaskinens arm. Grävmaskiner tillhör den grupp anläggningsmaskiner som tillverkas i störst antal av alla förekommande anläggningsmaskiner i världen.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Konstruktion[redigera | redigera wikitext]

Grävmaskiner består av en undervagn, överdel samt aggregatdel. Överdelen har en motor- och hyttdel som fritt kan roteras i förhållande till undervagnen. Själva grävarbetet utförs med grävaggregatet som är uppbyggd av två fasta länkar, bom respektive sticka/skaft, som manövreras med hydraulik som ännu fram till i början på 1960-talet manövrerades av stålwires och vinschar som drog upp skopan. Den senare typen benämndes "Lingrävare". På riktigt stora grävmaskiner kan stålwire fortfarande förekomma. På senare tid har så kallad "trippelbom", "knäckbom" eller "citybom" kommit till användning, där en extra, hydrauliskt manövrerad led lagts in där "monobomen" är böjd. Istället för skopor kan även andra typer av redskap, som till exempel tjälkrok, asfaltskärare, grip, eller pallgafflar anslutas till redskapsfästet som vanligtvis (på maskiner upp till cirka 50 tons totalvikt) är hydrauliskt reglerat. Under de senaste tio åren har förekomsten av eftermonterade skördaraggregat (se Skogsmaskin) på grävmaskiner ökat markant, detta som ett bra komplement vintertid då vanliga grävarbeten ofta står still. En annan bidragande orsak är att en sådan maskin är billigare än en komplett skördare. Grävmaskinen används som markberedare där marken kräver att den bereds med grävmaskin, detta kan bero på flera olika orsaker: vattenrik mark, område med risk för uppfrysnig av plantor, eller när man har gjort andra ingrepp i skogen med grävmaskin som stubbrytning och dikesrensning på kallytor.

Grävmaskiner i viktklassen 5 - 20 ton har ibland hjuldrivning, vilket ger god mobilitet, medan tyngre modeller uteslutande är utrustade med larvbandsdrivning vilket ger bättre stabilitet och framkomlighet. Grävmaskiner med larvbandsdrivning (s.k. Bandgrävare) måste transporteras på trailrar mellan olika arbetsplatser medan hjulgrävare kan ta sig fram för egen maskin åtminstone kortare avstånd.

Minigrävare är en smidig maskin i viktklassen 0.5 - 8 ton som uteslutande är utrustad med larvbandsdrivning.

Vissa grävmaskiner har ett schaktblad infäst i underredet, som kan användas för mindre schaktningsarbeten eller som extra stöd vid grävning.

För riktigt omfattande grävarbeten i samband med stora anläggningsarbeten eller stora dagbrott används stora linmanöverade släpgrävmaskiner. Vissa av dessa flyttar sig inte med larvbandsdrivning utan med hjälp av en gångmekanism. De största grävmaskinerna i världen är av typen skovelhjulsgrävmaskiner och dessa används för konstant grävning med hög kapacitet i dagbrott.

Användningsområden[redigera | redigera wikitext]

Grävmaskiner är i huvudsak konstruerade för schaktarbeten och för arbeten som inbegriper förflyttning av jordmassor. Grävmaskiner har även visat sig lämpliga för en rad andra typer av arbeten då valfritt redskap kan monteras på maskinens redskapsfäste. Det är vanligt förekommande att moderna grävmaskiner är utrustade med enkelriktad hydraulik monterad på maskinens sticka. Ett vanligt förekommande redskap som drivs av enkelriktad hydraulik är hydraulhammaren som används vid rivningsarbeten för att slå isär betong. Av den här anledningen kallas även enkelriktad hydraulik ibland för "hammarhydraulik".

Enkelriktad hydraulik monterad på maskinens sticka kan kompletteras med magnetventiler som styrs elektroniskt för att driva applikationer som kräver dubbelriktad hydraulik. En sådan applikation är en rototilt, även kallat tiltrotator. På en rototilt sitter normalt två hydraulkolvar som ger en tiltfunktion på ett underliggande redskapsfäste. Förutom tiltfunktionen är även en rotator monterad, därav namnet. Med en rototilt kan exempelvis en planeringsskopa styras ytterst noggrant för att jämna ut slänter och plana ytor vid återställningsarbeten.

Vid rivningsarbeten är det vanligt att maskinen är utrustad med dubbelriktad hydraulik. Med dubbelriktad hydraulik behöver normalt inte magnetventiler och tillhörande elektronik vid redskapsfästet. Istället är ventilerna monterade i anslutning till maskinens hydraulpump där de är mer skyddade. Den här typen av montering är önskvärd vid arbeten som sliter hårt på maskinen, främst rivningsarbeten där tillbehör som kräver dubbelriktad hydraulik används. Sådana tillbehör kan vara rivningsgrip eller betongkross.

En grävmaskin kan även byggas om med förlängd bom och sticka. Materialhanterare för lastning av skrotråvara är en sådan variant av en i grunden ombyggd grävmaskin. Andra varianter är maskiner för muddring av kanaler och sjöar, men även höghöjdsrivare är ombyggda med samma princip. Kända tillverkare av maskiner med förlängd bom och sticka är Liebherr och Fuchs Terex.

Tillverkare[redigera | redigera wikitext]

Komatsu dominerar världsmarknaden för bandgrävmaskiner och Caterpillar ligger som tvåa bland grävmaskinstillverkarna. Volvo Construction Equipment har ökat sin marknadsandel efter förvärvet av Samsungs grävmaskinstillverkning i slutet av 1990-talet. Andra tillverkare är Doosan, Hitachi och Hyundai. Volvo är sedan början av 1990-talet ensam svensk representant (maskinerna produceras mestadels i Korea och Tyskland). Länge fanns det ett flertal svenska grävmaskinstillverkare, varibland särskilt Åkerman och Landsverk kan nämnas.

De svenska företagen SMP Parts i Ilsbo, Indexator i Vindeln, Engcon i Strömsund och Steelwrist i Sollentuna tillverkar så kallade rototilt-utrustningar för grävmaskiner och traktorgrävare.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]