Grävmaskin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Grävmaskinen EC290 från Volvo.

En grävmaskin är en typ av anläggningsmaskin som bland annat används för grävning och rivning. Ibland kallas en grävmaskin för grävskopa, som egentligen är den skopa som sitter på grävmaskinens arm. Grävmaskiner tillhör den grupp anläggningsmaskiner som tillverkas i störst antal av alla förekommande anläggningsmaskiner i världen.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Konstruktion[redigera | redigera wikitext]

Grävmaskiner består av en undervagn, överdel samt aggregatdel. Överdelen har en motor- och hyttdel som fritt kan roteras i förhållande till undervagnen. Själva grävarbetet utförs med grävaggregatet som är uppbyggd av två fasta länkar, bom respektive sticka/skaft, som manövreras med hydraulik som ännu fram till i början på 1960-talet manövrerades av stålwires och vinschar som drog upp skopan. Den senare typen benämndes "Lingrävare". På riktigt stora grävmaskiner kan stålwire fortfarande förekomma. På senare tid har så kallad "trippelbom", "knäckbom" eller "citybom" kommit till användning, där en extra, hydrauliskt manövrerad led lagts in där "monobomen" är böjd. Istället för skopor kan även andra typer av redskap, som till exempel tjälkrok, asfaltskärare, grip, eller pallgafflar anslutas till redskapsfästet som vanligtvis (på maskiner upp till cirka 50 tons totalvikt) är hydrauliskt reglerat. Under de senaste tio åren har förekomsten av eftermonterade skördaraggregat (se Skogsmaskin) på grävmaskiner ökat markant, detta som ett bra komplement vintertid då vanliga grävarbeten ofta står still. En annan bidragande orsak är att en sådan maskin är billigare än en komplett skördare. Grävmaskinen används som markberedare där marken kräver att den bereds med grävmaskin, detta kan bero på flera olika orsaker: vattenrik mark, område med risk för uppfrysnig av plantor, eller när man har gjort andra ingrepp i skogen med grävmaskin som stubbrytning och dikesrensning på kallytor.

Grävmaskiner i viktklassen 5 - 20 ton har ibland hjuldrivning, vilket ger god mobilitet, medan tyngre modeller uteslutande är utrustade med larvbandsdrivning vilket ger bättre stabilitet och framkomlighet. Grävmaskiner med larvbandsdrivning (s.k. Bandgrävare) måste transporteras på trailrar mellan olika arbetsplatser medan hjulgrävare kan ta sig fram för egen maskin åtminstone kortare avstånd.

Minigrävare är en smidig maskin i viktklassen 0.5 - 8 ton som uteslutande är utrustad med larvbandsdrivning.

Vissa grävmaskiner har ett schaktblad infäst i underredet, som kan användas för mindre schaktningsarbeten eller som extra stöd vid grävning.

För riktigt omfattande grävarbeten i samband med stora anläggningsarbeten eller stora dagbrott används stora linmanöverade släpgrävmaskiner. Vissa av dessa flyttar sig inte med larvbandsdrivning utan med hjälp av en gångmekanism. De största grävmaskinerna i världen är av typen skovelhjulsgrävmaskiner och dessa används för konstant grävning med hög kapacitet i dagbrott.

Användningsområden[redigera | redigera wikitext]

Tillverkare[redigera | redigera wikitext]

Komatsu dominerar världsmarknaden för bandgrävmaskiner och Caterpillar ligger som tvåa bland grävmaskinstillverkarna. Volvo Construction Equipment har ökat sin marknadsandel efter förvärvet av Samsungs grävmaskinstillverkning i slutet av 1990-talet. Andra tillverkare är Doosan, Hitachi och Hyundai. Volvo är sedan början av 1990-talet ensam svensk representant (maskinerna produceras mestadels i Korea och Tyskland). Länge fanns det ett flertal svenska grävmaskinstillverkare, varibland särskilt Åkerman och Landsverk kan nämnas.

De svenska företagen Indexator i Vindeln, Engcon i Strömsund och Steelwrist i Sollentuna tillverkar så kallade rototilt-utrustningar för grävmaskiner och traktorgrävare.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]