Gråal
| Gråal | |
 |
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växter Plantae |
| Division | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning | Bokordningen Fagales |
| Familj | Björkväxter Betulaceae |
| Släkte | Alsläktet Alnus |
| Art | Gråal A. incana |
| Vetenskapligt namn | |
| § Alnus incana | |
| Auktor | (L.) Moench, 1794 |
| Hitta fler artiklar om växter med | |
Gråalen (Alnus incana) tillhör alsläktet och är ett tidigt blommande hängeträd. Inte bara hanhängena övervintrar utan skyddsblad (som hos hassel och björk) utan även honaxen. Innanför hanhängets skärmblad sitter 4 förblad och 3 blommor med tydlig, 4-bladig kalk, fig. 3; inom honaxets skärmblad sitter 4 förblad och 2 blommor, som består av endast en pistill, fig. 4 (jämför med hasseln och björken!). I motsats till björkarna får alsläktet förvedad fruktställning, eller "kotte" med kvarsittande fjäll, som till följd av sin uppkomst är mer eller mindre tydligt 5-flikiga. Nöten saknar hinnkanter, fig. 6. Alarna skiljer sig från våra övriga träd genom sina skaftade knoppar.
Gråalen är ett mindre träd (dock i planteringar någon gång mycket storväxt) med slät, vitgrå bark och gråaktiga och håriga bladundersidor. Bladskivan är äggrund och tillspetsad. Blomningen inträffar något tidigare än hos klibbalen. Gråalens huvudområde är de lägre fjälltrakterna, där den på stränder och annan fuktig mark bildar stora bestånd och täta snår i sällskap med fjällbjörk och stora viden. Den går dessutom, fast sällsynt, långt ned i söder, ända till sydöstra Skåne. Ett gammalt namn på gråal är arre.
I mellersta Skandinavien och Finland finns också andra alar, som sannolikt är hybrider mellan klibbal (A. glutinosa) och gråal. De går under det vetenskapliga namnet (Alnus ×pubescens Tausch). Hybriden finns i vida trakter av Norrland och Lappland, där åtminstone klibbalen inte finns nu, varför man kan anta att klibbalen, som är mindre härdig, förr haft större utbredning mot norr, men dragit sig tillbaka av klimatologiska skäl, vilka däremot ej haft något inflytande på den härdigare hybriden.
Fig. 1 kvist med blad och fullvuxna kottar och blomknoppar för nästa år, 2 kottefjäll (3/1), 3 nöt (3/1).
Underarter [redigera]
Arten har stort utbredningsområde och tre underarter kan urskiljas:
- subsp. incana - norra Europa till nordvästra Asien, Europas bergsområden, samt Kaukasus.
- Hasselal (subsp. rugosa) - från nordöstra Nordamerika.
- subsp. tenuifolia - från nordvästra Nordamerika
Tidigare räknades lappal (A. kolaensis) som en underart, men upptas här som självständig art.
Synonymer [redigera]
- Betula alnus var. incana L.
Externa länkar [redigera]
- Den Virtuella Floran
- Gråal i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (2:a upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)
- Träcentrum, Träslagsinformation
- Wikimedia Commons har media som rör Gråal
