Franciskanorden

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Gråbröder)
Hoppa till: navigering, sök

Religion
Religious syms.svg

Franciskanorden (latin: Ordo Fratrum Minorum, O.F.M., "mindre brödernas orden"), även Franciskanerorden, är en katolsk mendikantorden som grundades cirka 1210 av Franciskus av Assisi. Fransiskanordens munkar kallas minoriter, "de små bröderna", eller gråbröder, gråmunkar, av deras grå klädnad, som dock kan vara grå eller svart, med ett vitt rep med knutar kring midjan.

Gråbröderna har varit verksamma i Sverige sedan det första konventet anlades på 1220-talet.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Efter mystiska upplevelser började Franciskus förkunna total fattigdom. Det fanns vid denna tid redan ordnar vilkas anhängare levde egendomslösa, men de hade istället utvecklat ett kollektivt ägande i sina kloster. Detta motsatte sig Franciskus, varför orden inte har kloster utan konvent och inte kallas munkar och nunnor utan bröder och systrar, vilka inte är fast knutna till ett visst ordenshus.

Franciskus började få anhängare 1209, och samma år eller 1210 fick gruppen Innocentius III:s muntliga tillstånd att predika. Någon verklig orden fanns dock inte vid denna tid, men efter sin uppenbarelse i Portiuncula 24 februari 1209 hade han fastställt ordens "första regel" som en uppmaning till sina lärjungar, att i apostolisk fattigdom predika bättring och frid, och att skänka bort all sin egendom och leva på allmosor. I samband med Franciskus missionsresa till Orienten 1219 uppstod stridigheter inom brödraskapet, något som ledde till att han såg sig nödgad att skapa en fastare organisation, och under inflytande av kardinal Ugolino, senare påve under namnet Gregorius IX, utvidgade han lärjungarnas regelverk med "den andra regeln", vilken stadfästes av brödrakonciliet 1221. Vid det Fjärde Laterankonciliet 1215 förbjöds stiftandet av nya ordnar, men Fraciskanordens regelverk, Regula Bullata, fick ändå sitt slutliga erkännande av Honorius III 29 november 1223. I samband med detta skedde en omarbetning av ordensreglerna, där redigeringen helt leddes av kardinal Ugolino, "den tredje regeln".[1]

Franciskanorden växte snabbt efter grundandet. Redan under Franciskus levnad fanns fem tusen bröder, och tidigt uppstod en skillnad i ordens inriktning. Konventualerna strävade efter att göra Fransicanerorden till en orden i kurians tjänst, medan en strängare riktning observanterna eller spiritualerna krävde ett fasthållande vid den bokstavliga ordalydelsen av Franciskus testamente, där han förbjöd bröderna att utverka påvliga privilegier och varnade för alla avvikelse från fattigdomsplikten.[1]

Konventualerna under ledning av Elias av Cortona vann striden och en påvlig bulla 1230 förklarade testementet ej vara bindande och gav åt ordensregeln en tolkning, som medgav maskerad egendomsbesittning. Visserligen blev Elias av Cortona avsatt som ordensgeneral 1239, men i ordensledningen gjorde sig snart åter konventualernas riktning gällande, och nya påvliga privilegier utverkades. En medlande riktning förträddes bland annat av Bonaventura, vilken som ordensgeneral 1257-74 försökte utjämna motsättningarna inom orden. De skärptes dock ytterligare, sedan en påvlig bulla 1279 bekräftat och utvidgat för orden nyttjanderätten för rikedomar den förvärvat. Observanterna förföljdes och drevs till öppen kamp mot påvedömet. Enskilda grupper bröt sig ur orden, och i vissa kretsar gick man till öppen strid mot ordensledningen. Flera av de radikalare kyrkorörelserna under medeltiden stod i kontakt med observanterna. Efter nya försök att återställa enheten blev dualismen inom Franciskanorden till slut formligt legaliserad av Leo X genom en bulla 1517, som ställde observanterna och konventulalerna under var sin general.[1]

I Italien kallas observanterna för i Frati della Communità – gemenskapens bröder, där de levde i städer för att där kunna sprida det kristna budskapet. Denna gren bär grå dräkt. Under Napoleon I:s välde i Frankrike dolde många konventualer sin dräkt under en svart prästkåpa av rädsla för förföljelse, och internationellt finns därför konventualer med både grå och svart dräkt.

Ordens andra gren, klarissorna är en nunneorden som till skillnad från de manliga delarna är en regelrätt klosterorden. Denna grundades av Franciskus vän Klara av Assisi 1212.

Den tredje grenen, bestående av både män och kvinnor, grundades 1221, för dem som av olika skäl inte kunde bli munkar eller nunnor, men ändå ville följa Franciskus spår. Denna tredje gren, Tredjeorden eller T.O.R., utmynnade så småningom i två led, en sekulär och den reguljära.

1525 uppkom en ny gren i Tredje orden: kapucinerna. Även de bär brun dräkt. Padre Pio tillhörde denna gren.

Karakteristik[redigera | redigera wikitext]

Alla franciskanbröder oavsett gren bär ett vitt rep, cingulum, runt midjan. Repet har tre knutar för att påminna om de tre konventlöftena: lydnad, fattigdom och kyskhet.

Franciskanorden är i likhet med dominikanorden en tiggarorden. Bröderna ska alltså leva på allmosor, gåvor från befolkningen. De ägnar sig historiskt åt sjukvård, själavård och predikan och lade från början mindre kraft till studier och kunskap än dominikanerna. Det finns dock betydelsefulla lärda franciskaner såsom Bonaventura och John Duns Scotus.

Franciskanorden i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Fransiskan orden har varit verksam i Sverige sedan det första konventet anlades på 1220-talet.

Historik i Sverige[redigera | redigera wikitext]

I det medeltida Sverige tillkom franciskaner på följande platser.

Enligt Martin Berntson (se litteraturförteckningen) hade klarissorna ett systrakonvent, Sankta Klara kloster, på Norrmalm i Stockholm som varade fram till reformationen.

Historiska konvent i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Franciskanorden historiskt i dåvarande icke-svenskt territorium[redigera | redigera wikitext]

Dessutom fanns representation i Bohuslän, som då var en del av Norge, i Kungälv och Marstrand. I de dåvarande danska landskapen fanns franciskaner i Halmstad, Lund, Malmö, Sölvesborg, Trelleborg och Ystad.

Franciskanorden i Sverige i nutid[redigera | redigera wikitext]

I dag finns i Sverige konventualer i Jönköping, minoriter i Stockholm, Skövde och Angered och bröder tillhörande den helige Franciskus Tredje Reguljära Orden för Botgörare i Franciskusgården i Jonsered.

Dessutom finns kapuciner i Stockholm.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Svensk uppslagsbok, Malmö 1932