Gråhaj

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Gråhaj
Status i världen: Sårbar
Galeorhinus galeus.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Överklass Broskfiskar
Chondrichthyes
Underklass Hajar och rockor
Elasmobranchii
Överordning Hajar
Selachii
Ordning Gråhajartade hajar
Carcharhiniformes
Familj Hundhajar
Triakidae
Släkte Galeorhinus
Art Gråhaj
G. galeus
Vetenskapligt namn
§ Galeorhinus galeus
Utbredning
Gråhajens utbredningsområde.
Gråhajens utbredningsområde.
Hitta fler artiklar om djur med

Gråhajen, Galeorhinus galeus, är en haj i familjen hundhajar[1] som sällsynt påträffas i Skagerack och Kattegatt.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Gråhajen är en långsmal haj med spetsig nos. Färgen är grå till gråblå med vitaktig buk. Stjärtfenans bakre, övre kant har ett tydligt hack. Ryggfenorna är små, den bakre ungefär hälften så bred vid basen som den främre, medan bröstfenorna är stora.[2] [3]

Storleken varierar; i Medelhavet kan honan bli upptill 2 meter lång, medan längden vanligen är mindre i andra lokaler. IUCN anger mellan 1,2 och 1,35 m för hanar, 1,34 till 1,4 (sällsynt 1,5) m för honor.[4]

Vanor[redigera | redigera wikitext]

Gråhajen vistas både nära bottnen och högre upp, både ensam och i mindre stim[3]. Den lever på mindre fiskar som torsk och vitling, kräftdjur och blötdjur. Den tar även as.[2]

Gråhajen kan bli upp till 60 år gammal.[4]

Arten företar långa årliga flyttningar på upptill 2 500 km.[4]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Gråhajhonan är dräktig i omkring 10 månader, och föder därefter 25 till 50 fullt utvecklade ungar under sommaren. Ungarna är omkring 40 cm långa vid födseln.[3]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Finns i de flesta hav (se karta). I Skandinavien vid Islands sydkust, längs hela norska kusten och sällsynt i Skagerack och Kattegatt. Fortplantar sig i Sverige.[3]

Kommersiell användning[redigera | redigera wikitext]

Gråhajen fångas främst för levern, ur vilken man får olja. Huden kan användas som slippapper. Köttet är ätligt, men anses inte som någon läckerhet.[2]

Andra namn[redigera | redigera wikitext]

Dialektalt i Bohuslän kallas den bethaj[2].

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Kullander, Sven (2011). Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Lansettfiskar-broskfiskar. Branchiostomatidae-Chondrichthyes.. Sid. 238. ISBN 978-91-88506 
  2. ^ [a b c d] Curry-Lindahl, Kai (1985). Våra fiskar : havs- och sötvattensfiskar i Norden och övriga Europa. Stockholm: Norstedts. Sid. 319. ISBN 91-1-844202-1 
  3. ^ [a b c d] Nielsen, Lars; Svedberg, Ulf (2006). Våra fiskar. Stockholm: Prisma. Sid. 33. ISBN 91-518-4572-5 
  4. ^ [a b c] Walker, T.I., Cavanagh, R.D. & Stevens, J.D. (2006). ”IUCN 2008 Red List: Galeorhinus galeus” (på engelska). IUCN. http://www.iucnredlist.org/details/39352. Läst 2009-05-13.