Gråtoko

Från Wikipedia
Gråtoko
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHärfåglar och näshornsfåglar
Bucerotiformes
FamiljNäshornsfåglar
Bucerotidae
SläkteLophoceros
ArtGråtoko
L. nasutus
Vetenskapligt namn
§ Lophoceros nasutus
Auktor(Linné, 1766)
Utbredning
Synonymer
  • Afrikansk gråtoko
  • Tockus nasutus

Gråtoko[2] (Lophoceros nasutus) är en huvudsakligen afrikansk fågel i familjen näshornsfåglar inom ordningen härfåglar och näshornsfåglar.[3]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Gråtokon är en enfärgad gråbrun näshornsfågel med en kroppslängd på 51 centimeter. Den har bleka kanter på vingpennorna och ett långt ögonbrynsstreck som sträcker sig bak i nacken. Hos nominatformen har hanen mörk näbb med en smal, platt kask och en slående vit kil vid näbbasen. Hos den mindre underarten epirhinus avslutas kasken i ett smalt rör. Honan saknar kask, har purpurröd näbbspets och en större gulvit näbbkil. I den bågformade flykten syns vita hörn på den långa gråbruna stjärten.[4]

Läte[redigera | redigera wikitext]

Lätet är ett vasst pi pi pi som accelererar till ett dalande rätt sorgsamt pipande. I flykten hörs ett enkelt men vitt ljudanden piu.[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Gråtoko delas in i två underarter med följande utbredning:[3]

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Fågeln placerades tidigare i släktet Tockus, men studier visar att dessa arter kan delas in i två grupper med olika lätestyper och som utgör egna utvecklingslinjer åtskilda för så länge som 45 miljoner år sedan.[5][6][7] Den ena gruppen, där gråtokon ingår, lyfts därför numera allmänt ut till ett eget släkte, Lophoceros.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Gråtokon påträffas i skogslandskap och gräsmarker med inslag av buskar och träd från havsnivån till 1.700 meters höjd.[4] Den är mestadels trädlevande, men rörlig och tar sig ofta ner till marken för att söka föda.[4] Den lever huvudsakligen av insekter, särskilt trädlevande gräshoppor, bönsyrsor, skalbaggar och skålsköldlöss, men även djur som trädgrodor, kameleonter och ödlor samt frukt.[8]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Gråtoko i flykten.

Arten tillhör en grupp näshornsfåglar som har en dramatisk parningsritual där hanen gungar på sin sittplats, pekar näbben uppåt och sprider ut sina vingar.[4] Den häckar mellan augusti och mars i centrala och södra Afrika, med mer lokala variationer i västra, nordöstra och östra Afrika.[8] Honan lägger två till fyra vita ägg i ett hål i ett träd, som nästan helt cementeras igen med fruktkött, lera och avföring, så att bara en smal öppning finns kvar tillräckligt stor för att hanen ska kunna föra över mat till hona och ungar.[8] När ungarna blir tillräckligt stora bryter sig honan ut, varefter båda könen matar ungarna.[8]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig och vida spridd.[9]

Namn[redigera | redigera wikitext]

På svenska har fågeln även kallats afrikansk gråtoko.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2017 Lophoceros nasutus . Från: IUCN 2017. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2017.3. Läst 1 februari 2018.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b c d e] Stevenson & Fanshawe (2001) Field Guide to the Birds of East Africa: Kenya, Tanzania, Uganda, Rwanda, Burundi, Elsevier Science, ISBN 978-0856610790
  5. ^ Hübner, V.S.M., Prinzinger, R., and Wink, M. (2003), Neue Erkenntnisse zur Taxonomie der Hornvöogel (Aves: Bucerotiformes) und ihre Bedeutung für die Zucht in Menschenobhut, Zool. Garten 73, 396-401.
  6. ^ Viseshakul, N., W. Charoennitikul, S. Kitamura, A. Kemp, S. Thong-Aree, Y. Surapunpitak, P. Poonswad, and M. Ponglikitmongkol (2011), A phylogeny of frugivorous hornbills linked to the evolution of Indian plants within Asian rainforests, J. Evol. Biol. 24, 1533-1545.
  7. ^ Gonzalez, J.C.T., Sheldon, B.C., Collar, N.J. & Tobias, J.A. (2013) A comprehensive molecular phylogeny for the hornbills (Aves: Bucerotidae). Mol. Phyl. & Evol. 67(2): 468–483.
  8. ^ [a b c d] Kemp, A.C. & Boesman, P. (2018). African Grey Hornbill (Lophoceros nasutus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/55890 7 oktober 2018).
  9. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Sargatal, J. 2001. Handbook of the Birds of the World, vol. 6: Mousebirds to Hornbills. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]