Gröndalsbron

Ej att förväxla med Gröndalsviadukten.

Gröndalsbron betecknar två parallella broar över Essingesundet mellan Gröndal och Stora Essingen i Stockholm, en motorvägsbro som utgör en del av Essingeleden och en spårvägsbro som utgör en del av Tvärbanan.

Gröndalsbron mot öst med Västerbron och Stadshuset i bakgrunden.

Motorvägsbron

Motorvägsbron består av två parallella broar, vilka består av tre delsegment på 70, 120 och 70 meter längd, och har en segelfri höjd på 25,2 meter. Gröndalsbron är liksom Fredhällsbron ritad av arkitektföretaget AOS (Ahlgren-Olsson-Silow) och konstruerad av det kommunala AB Geokonsult. Brospannet är utfört som en lådbalk i efterspänd betong. Spännarmering används även i själva plattan motorvägsbanan. Lådbalken är fast inspänd i pelarna vid stöd G11 och G12 (de stöd som står i vatten). I brohjässan (brons högsta punkt) finns två pendellager monterade, som innebär att respektive brodel hjälper den andra att bära trafiklast.

Spannen kunde byggas med hängande ställningar i balkändarna utan att ställningar från mark eller vatten behövde användas, efter tyska förebilder även kallad "freivorbau". Invigningen skedde samtidigt med Essingeleden den 21 augusti 1966.

Spårvägsbron

Gröndalsbron är även namnet på spårvägsbron (för Tvärbanan) över Gröndalssundet som löper parallellt med motorvägsbron och som har en liknande konstruktion och ett liknande utseende som denna. Brons totalentreprenörer var Skanska och NCC och konstruerades av konsultföretaget ELU. Bron öppnades år 2000 samtidigt med Alviksbron för spårvägstrafik.

Snart upptäcktes sprickbildning på grund av skjuvspänning i båda broarnas lådbalkar och vid slutet av 2001 bedömde SL (Stockholms Lokaltrafik) att utvecklingen föranledde en närmare undersökning. Under utredningsarbetet förstärktes broarna temporärt med utanpåliggande stålstag och under hösten 2002 genomfördes en permanent invändig förstärkning.