Grönmaskad skarv
| Grönmaskad skarv Status i världen: Starkt hotad[1] | |
.jpg) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Sulfåglar Suliformes |
| Familj | Skarvar Phalacrocoracidae |
| Släkte | Phalacrocorax |
| Art | Grönmaskad skarv P. featherstoni |
| Vetenskapligt namn | |
| § Phalacrocorax featherstoni | |
| Auktor | Buller, 1873 |
| Synonymer | |
| |
 | |
Grönmaskad skarv[2] (Phalacrocorax featherstoni) är en utrotningshotad fågel i familjen skarvar inom ordningen sulfåglar, enbart förekommande i ögruppen Chathamöarna utanför Nya Zeeland.[3]
Utseende[redigera | redigera wikitext]
Grönmaskad skarv är en medelstor gråsvart skarv med en kroppslängd på 63 centimeter. I häckningsdräkt har den svart huvud, övergump, stjärt och lår, mörkgrå ovansida med små svarta fläckar och grå undersida. I ansiktet syns äppelgrön bar hud och på huvudet två tofsar. Utanför häckningstid saknar den tofsar, ansiktshuden är gul och undersidan blekare.[1]
Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]
Fågeln förekommer enbart i Chathamöarna utanför Nya Zeeland.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Skarvarnas släktskap[redigera | redigera wikitext]
Skarvarnas taxonomi har varit omdiskuterad. Traditionellt har de placerats gruppen i ordningen pelikanfåglar (Pelecaniformes) men de har även placerats i ordningen storkfåglar (Ciconiiformes). Molekulära och morfologiska studier har dock visat att ordningen pelikanfåglar är parafyletisk.[4] Därför har skarvarna flyttats till den nya ordningen sulfåglar (Suliformes) tillsammans med fregattfåglar, sulor och ormhalsfåglar.[3]
Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]
Fågeln häcker i små kolonier på klippiga kuster och öar, bestående av mellan ett och 44 par.[5] Den lever huvudsakligen av småfisk, kompletterat med havslevande ryggradslösa djur,[6] som den fångar på grunt vatten, i genomsnitt 6,6 meters djup men i nio fall av tio under 13 meter.[7]
Status och hot[redigera | redigera wikitext]
Grönmaskad skarv har ett litet utbredningsområde samt en liten världspopulation som dessutom minskat och tros kommer minska kraftigt. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som starkt hotad.[1] Populationsuppskattningar från 2011-2012 visar på 434 häckande par.[1] Från 1997 till 2011 minskade arten med 40%.[5] Vad som orsakar att arten minskar i antal är inte helt tydligt. Invasiva predatorer kan ligga bakom, även om fåglarna ofta häckar på otillgängliga platser.[7][8] Tjuvjakt förekommer[6][8] och även fiske kan ha bidragit, där 40-80 fåglar kan fångas årligen som bifångst vid kräftfiske,[9] även om ändrade fiskemetoder kan ha förbättrat läget[10]. Förändringar i den marina miljön som påverkar födotillgången är också en möjlig faktor.[11]
Namn[redigera | redigera wikitext]
Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Isaac Earl Featherston (1813-1876), skotsk-nyzeeländsk statsman som bosatte sig i Wellington 1840.[12]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Phalacrocorax featherstoni Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
- ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
- ^ Mayr, Gerald (2003): The phylogenetic affinities of the Shoebill (Balaeniceps rex). Journal für Ornithologie 144(2): 157–175. HTML sammanfattning
- ^ [a b] Debski, I, Bell, M., Palmer, D. 2012. Chatham Island and Pitt Island shag census 2011. MCSPOP2010-02 Final Report, Department of Conservation, Wellington.
- ^ [a b] Heather, B. D. and Robertson, H. A. 1997. The field guide to the birds of New Zealand. Oxford University Press, Oxford, UK.
- ^ [a b] Bell, M. 2015. Foraging ecology and dive behaviour of Pitt Island shags (Stictocarbo featherstoni). Notornis 62(2): 76-84.
- ^ [a b] Taylor, G. A. 2000. Action plan for seabird conservation in New Zealand. Department of Conservation, Wellington.
- ^ Bell, M.; Bell, D. 2000. Census of the three shag species in the Chatham Islands. Notornis 47: 148-153.
- ^ Bell, M. 2012. Shag interactions with commercial rock lobster pot and trap fishing methods in the Chatham Islands. Report prepared by Wildlife Management International Ltd for Department of Conservation, Wellington.
- ^ Bester, A.J.; Charteris, M. 2005. The second census of Chatham Island shag and Pitt Island shag - are numbers declining? Notornis 52: 6-10.
- ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör grönmaskad skarv.
Wikispecies har information om Phalacrocorax featherstoni.- Bilder och filmer på Internet Bird Collection
|