Grönsiska

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Grönsiska
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Adult hane
Adult hane
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Tättingar
Passeriformes
Familj Finkar
Fringillidae
Släkte Carduelis
Art Grönsiska
C. spinus
Vetenskapligt namn
§ Carduelis spinus
Auktor Linné, 1758
Utbredning
UtbredningsområdeGult - HäckningsområdeGrönt - Året runtBlått - Vinterkvarter
Utbredningsområde
Gult - Häckningsområde
Grönt - Året runt
Blått - Vinterkvarter
Synonymer
Spinus spinus
Adult hona
Adult hona
Hitta fler artiklar om fåglar med

Grönsiska (Carduelis spinus) är en fågel i familjen finkar.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Grönsiskan är en liten fink som mäter 12-13 cm, har ett vingspann på 20-23 cm och en vikt på ungefär 12 gram. Den har en kort, konisk och spetsig liten näbb. Stjärten är kort och kluven. Den adulta hanen är grön på ryggen och bröstet med gulgrön vingovansida med kraftiga svarta partier. Buken och undergrumpen är grågrön med svart vattring. Den har en svart strupfläck och hjässa. Den adulta honan och juveniler saknar dessa svarta partier och är överlag mer anonyma med ljust grågrön dräkt med mörk vattring. Dock uppvisar grönsiskan, på ovansidan vingen, i alla dräkter två ljust gulgröna vingband omgärdat av svarta partier, ljusgrön övergump, och den mörka stjärtbasens ytterkanter har också var sitt ljust gulgrönt parti.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Grönsiskan har en nordlig palearktisk utbredning och förekommer från Irland i väst och så långt österut som till Japan. Den är delvis en flyttfågel och övervintrar så långt söderut som i Medelhavsområdet, Kina och Ryukyuöarna.[2]

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Grönsiskan häckar allmänt i södra och mellersta Sverige, mera sällan längre norrut. Delar av den svenska populationen flyttar så långt söderut som till Tyskland och Frankrike medan andra övervintrar.

Taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Grönsiskan var en de många arter som ursprungligen beskrevs av Carl von Linné i verket Systema Naturae.[3] Den tillhör familjen finkar som i sin tur antingen delas upp i underfamiljer eller släktgrupper (tribus) där man placerar grönsiskan i underfamiljen Carduelinae eller släktgruppen Carduelini. Grönsiskan förs idag oftast till släktet Carduelis vars taxonomi är mycket omdiskuterad. Inom detta släkte ingår den i en klad med de nordliga siskorna tallsiska (C. pinus), svartkronad siska (C. atriceps) och Antillsiska (C. dominicensis) som tillsammans med de amerikanska guldsiskorna och de neotropiska siskorna formar ett undersläkte som kallas Spinus-gruppen. Vissa auktoriteter, exempelvis Clements et al. 2008, behandlar denna grupp som det egna släktet Spinus.[2] Trots sin stora utbredning delas grönsiska vanligtvis inte upp i några underarter.[2]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Ägg av grönsiska.

Den har stor förmåga att klänga i exempelvis trädgrenar.

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Boet byggs i mindre träd. När grönsiskorna häckar lever de parvis. De häckar från april till juli. Grönsiskan lägger 4-6 ägg och de ruvas i ungefär 13 dagar. Ungarna lämnar boet efter 13-15 dagar. Grönsiskan föder ofta upp två kullar per häckningssäsong.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Under vintern lever den framför allt av alfrön, dessutom äter den frön av ört- och gräsvegetation, och insekter. Ungarna matas troligen med insekter

Grönsiskan och människan[redigera | redigera wikitext]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Grönsiskan har ett mycket stort utbredningsområde som uppskattas till mer än 20 000 km². Världspopulationen är stor men dess storlek är bara grovt uppskattad utifrån beräkningar på den Europeiska populationen som uppgår till 10 000 000 - 18 000 000 häckande par vilket skulle innebär ungefär 30 000 000 - 54 000 000 individer. Europa utgör i sin tur 75-94% av det totala utbredningsområdet och vid extrapolering ger detta en grov uppskattning på 31 900 000 - 72 000 000 individer. Utbredningsområdet fluktuerar i storlek och populationstrenden är olika i olika delar av utbredningsområdet men arten anses inte vara hotad och IUCN kategoriserar den som livskraftig.[1]

Som burfågel[redigera | redigera wikitext]

I fångenskap kan den korsas med kanariefågeln.[källa behövs] Över delar av dess utbredningsområde, exempelvis inom EU, är det idag förbjudet att fånga eller inneha vilda fåglar varför den i dessa områden inte längre förekommer som burfågel förutom i undantagsfall.[4]

Grönsiskan är en typisk flockfågel, rastlöst drar de fram, inte sällan i stora flockar om hundratals individer.
Grönsiska.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] BirdLife International 2012 Carduelis spinus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 <www.iucnredlist.org>. Läst 6 januari 2014.
  2. ^ [a b c] Clements et al. (2008) Clements Checklist version nov. 2008 (exceldokument), www.birds.cornell.edu, läst 2010-01-28
  3. ^ Carl von Linné (1758). Systema naturae per regna tria naturae, secundum classes, ordines, genera, species, cum characteribus, differentiis, synonymis, locis. Tomus I. Editio decima, reformata.. Holmiae. (Laurentii Salvii) 
  4. ^ EU:s Fågeldirektiv

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]