Grönsiska
| Grönsiska Status i världen: Livskraftig (lc)[1] |
|
Adult hane
|
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Finkar Fringillidae |
| Släkte | Carduelis |
| Art | Grönsiska C. spinus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Carduelis spinus | |
| Auktor | Linné, 1758 |
| Utbredning | |
Utbredningsområde
Gult - Häckningsområde Grönt - Året runt Blått - Vinterkvarter |
|
| Synonymer | |
| Spinus spinus | |
Adult hona
|
|
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Grönsiska (Carduelis spinus) är en fågel i familjen finkar.
Innehåll |
[redigera] Utseende
Grönsiskan är en liten fink som mäter 12-13 cm, har ett vingspann på 20-23 cm och en vikt på ungefär 12 gram. Den har en kort, konisk och spetsig liten näbb. Stjärten är kort och kluven. Den adulta hanen är grön på ryggen och bröstet med gulgrön vingovansida med kraftiga svarta partier. Buken och undergrumpen är grågrön med svart vattring. Den har en svart strupfläck och hjässa. Den adulta honan och juveniler saknar dessa svarta partier och är överlag mer anonyma med ljust grågrön dräkt med mörk vattring. Dock uppvisar grönsiskan, på ovansidan vingen, i alla dräkter två ljust gulgröna vingband omgärdat av svarta partier, ljusgrön övergump, och den mörka stjärtbasens ytterkanter har också var sitt ljust gulgrönt parti.
[redigera] Utbredning
Grönsiskan har en nordlig palearktisk utbredning och förekommer från Irland i väst och så långt österut som till Japan. Den är delvis en flyttfågel och övervintrar så långt söderut som i Medelhavsområdet, Kina och Ryukyuöarna.[2]
[redigera] Förekomst i Sverige
Grönsiskan häckar allmänt i södra och mellersta Sverige, mera sällan längre norrut. Delar av den svenska populationen flyttar så långt söderut som till Tyskland och Frankrike medan andra övervintrar.
[redigera] Taxonomi
Grönsiskan var en de många arter som ursprungligen beskrevs av Carl von Linné i verket Systema Naturae.[3] Den tillhör familjen finkar som i sin tur antingen delas upp i underfamiljer eller släktgrupper (tribus) där man placerar grönsiskan i underfamiljen Carduelinae eller släktgruppen Carduelini. Grönsiskan förs idag oftast till släktet Carduelis vars taxonomi är mycket omdiskuterad. Inom detta släkte ingår den i en klad med de nordliga siskorna tallsiska (C. pinus), svartkronad siska (C. atriceps) och Antillsiska (C. dominicensis) som tillsammans med de amerikanska guldsiskorna och de neotropiska siskorna formar ett undersläkte som kallas Spinus-gruppen. Vissa auktoriteter, exempelvis Clements et al. 2008, behandlar denna grupp som det egna släktet Spinus.[2] Trots sin stora utbredning delas grönsiska vanligtvis inte upp i några underarter.[2]
[redigera] Ekologi
Den har stor förmåga att klänga i exempelvis trädgrenar.
[redigera] Häckning
Boet byggs i mindre träd. När grönsiskorna häckar lever de parvis. De häckar från april till juli. Grönsiskan lägger 4-6 ägg och de ruvas i ungefär 13 dagar. Ungarna lämnar boet efter 13-15 dagar. Grönsiskan föder ofta upp två kullar per häckningssässong.
[redigera] Föda
Under vintern lever den framför allt av alfrön, dessutom äter den frön av ört- och gräsvegetation, och insekter. Ungarna matas troligen med insekter
[redigera] Grönsiskan och människan
[redigera] Status och hot
Grönsiskan har ett mycket stort utbredningsområde som uppskattas till mer än 20 000 km². Världspopulationens är stor men dess storlek är bara grovt uppskattad utifrån beräkningar på den Europeiska populationen som uppgår till 10 000 000 - 18 000 000 häckande par vilket skulle innebär ungefär 30 000 000 - 54 000 000 individer. Europa utgör i sin tur 75-94% av det totala utbredningsområdet och vid extrapolering ger detta en grov uppskattning på 31 900 000 - 72 000 000 individer. Utbredningsområdet fluktuerar i storlek och populationstrenden är olika i olika delar av utbredningsområdet men arten anses inte vara hotad och IUCN kategoriserar den som livskraftig.[1]
[redigera] Som burfågel
I fångenskap kan den korsas med kanariefågeln.[källa behövs] Över delar av dess utbredningsområde, exempelvis inom EU, är det idag förbjudet att fånga eller inneha vilda fåglar varför den i dessa områden inte längre förekommer som burfågel förutom i undantagsfall.[4]
[redigera] Referenser
[redigera] Noter
- ^ [a b] BirdLife International (2009) Carduelis spinus. Från: IUCN 2009. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2009.2. <www.iucnredlist.org>. Läst 28 januari 2010.
- ^ [a b c] Clements et al. (2008) Clements Checklist version nov. 2008 (exceldokument), www.birds.cornell.edu, läst 2010-01-28
- ^ Carl von Linné (1758). Systema naturae per regna tria naturae, secundum classes, ordines, genera, species, cum characteribus, differentiis, synonymis, locis. Tomus I. Editio decima, reformata.. Holmiae. (Laurentii Salvii).
- ^ EU:s Fågeldirektiv
[redigera] Källor
- Sisksläktet i Nordisk familjebok (2:a upplagan, 1917)
- Norska (bokmål) Wikipedia, artikeln Grønnsisik 5 juni 2005
[redigera] Externa länkar
- Sveriges Radio: P2-fågeln - Grönsiska - Läte
- Sveriges ornitologiska förening
- Artportalen: Dagens fågel – senaste observationerna – bilder
- Dansk ornitologisk forening
- Wikimedia Commons har media som rör Grönsiska
