Grönt fluorescerande protein

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Strukturen på GFP
Glofish, ett användningsområde för GFP

Grönt fluorescerande protein (GFP) är ett protein , bestående av 238 aminosyror, som fluorescerar grönt vid belysning med blått eller ultraviolett ljus. Proteinet påträffades ursprungligen i maneten Aequorea victoria och avger ljus som är på den gröna delen inom det synliga spektrumet. Genom att isolera genen som tillverkar GFP och gentekniskt koppla ihop denna med en celltyp man vill studera, kan man studera celler eller förloppet inom celler. Inom cell- och molekylärbiologi är GFP ett ovärderligt redskap som gör det möjligt för forskarna att studera cellers livsprocesser med blotta ögat.


Användningsområden[redigera | redigera wikitext]

Upptäckten och utvecklingen av grönt fluorescerande protein tilldelades Nobelpriset i kemi 2008. Priset delades lika mellan de tre forskarna Osamu Shimomura som extraherat proteinet från Aequorea victoria-maneten, Martin Chalfie som 1993 visade att det gick att uttrycka GFP i E. coli-bakterier för att få dem att lysa grönt och Roger Tsien som 1994 förklarade hur proteinet fungerade och som utvidgade spektrumet så att man kan få fluorescens i andra färger, något som gör att man kan studera olika fysiologiska effekter samtidigt.[1]

Grönt fluorescerande protein används flitigt idag inom biologisk forskning, både inom grundforskning och tillämpad forskning. Det som gör det användbart är att man kan märka in väldigt specifika beståndsdelar i till exempel en cellkärna för att kunna studera olika fysiologiska förlopp och hur olika proteiner spelar roll i dessa. Proteinet har använts för att framställa självlysande husdjur, till exempel Glofish, som dock inte är tillåtna i EU.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Kungliga Vetenskapsakademien (2008). ”Manetens gröna ljus revolutionerade biovetenskapen”. Nobelstiftelsen. http://nobelprize.org/nobel_prizes/chemistry/laureates/2008/info_sv.pdf. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]