Grace Slick
| Grace Slick | |
 | |
| Födelsenamn | Grace Barnett Wing |
|---|---|
| Född | 30 oktober 1939 Evanston, Illinois, USA |
| Genrer | Rock, psykedelisk rock, acid rock, garagerock, pop |
| Roll | Sångerska, låtskrivare, konstnärinna |
| Instrument | Sång, gitarr, basgitarr, keyboard |
| År som aktiva | 1965–1990 (musik) 1998– (konstnär) |
| Skivbolag | RCA Records |
| Relaterade artister | The Great Society, Jefferson Airplane, Jefferson Starship, Starship |
Grace Slick, född som Grace Barnett Wing den 30 oktober 1939 i Evanston, Illinois, är en amerikansk fotomodell, konstnärinna och sångerska, mest känd från rockgrupperna Jefferson Airplane och Jefferson Starship.
Slick började sin karriär i bandet The Great Society på 1960-talet. I denna grupp ingick både hennes make Jerry (Gerald) Slick på trummor och dennes bror Darby Slick på gitarr. Men i oktober 1966 fick Grace Slick kontakt med Jefferson Airplane då de behövde en ersättare för sångerskan Signe Anderson. Från och med Jefferson Airplanes andra LP Surrealistic Pillow (1967) blev hon gruppens förgrundsfigur. Hon blev ett kännetecken för gruppen med sin starka kraftfulla röst, och väckte också uppmärksamhet i media för sitt sätt att posera framför kameror.
I albumet Surrealistic Pillow ingick två låtar som Slick tog med sig från The Great Society - "White Rabbit", som hon skrivit själv och "Somebody To Love", som skrivits av hennes svåger Darby Slick. Båda dessa låtar blev singelhits med Jefferson Airplane, men de har också givits ut på skiva i liveupptagningar med The Great Society. Eftersom det ofta enbart står (Slick) inom parentes efter låtarna är det en vanlig missuppfattning att Grace Slick även skulle ha komponerat "Somebody To Love". Båda låtarna innehåller starka drogskildringar. Texten till "White Rabbit" är influerad av Lewis Carrolls bok Alice i Underlandet.
1971 gjorde Grace Slick och Paul Kantner, en annan medlem i Jefferson Airplane en LP med titeln Sunfighter. Därefter ingick hon i resterna av Jefferson Airplane, som nu kallades Jefferson Starship och därefter enbart Starship. På 1980-talet gjorde hon en del egna soloalbum. På 1990-talet "pensionerade" hon sig (dock slutade hon inte helt med musik), och har bland annat gett ut boken Somebody to Love?. Hon är också aktiv för djurs rättigheter.
En av de legendariska berättelserna om Grace Slick handlar om när hon blev inbjuden till Vita huset av president Richard Nixon eftersom hon gått i samma skola som hans dotter Patricia, hon blev stoppad då en av vakterna kände igen henne. Hon och de övriga medlemmarna i Jefferon Airplane stod på FBI:s lista. Med sig i fickan hade hon en sockerbit med LSD, som hon planerat att lägga i president Nixons te [1].
På senare år har Grace Slick främst varit verksam som konstnärinna [2].
Diskografi, soloalbum
- 1974 – Manhole
- 1980 – Dreams
- 1981 – Welcome to the Wrecking Ball!
- 1984 – Software
- 1999 – The Best of Grace Slick (samlingsalbum)
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Grace Slick.- Grace Slick på Internet Movie Database (engelska)
- Biografi: Grace Slick
- Jefferson Airplane webbsida: Biografi Grace Slick
|