Graham Greene

Från Wikipedia
Graham Greene
Graham Greenes gravplats i Corseaux i Schweiz.
Graham Greenes gravplats i Corseaux i Schweiz.
FöddHenry Graham Greene
2 oktober 1904
Berkhamsted, Hertfordshire, Storbritannien
Död3 april 1991 (86 år)
Vevey, Schweiz
Yrkeförfattare[1][2], romanförfattare[3][2], dramatiker[4], journalist[2], manusförfattare[5][6], självbiograf[3], barnboksförfattare[7] och spion
NationalitetBrittisk
SpråkEngelska
GenrerLitterär fiktion, thriller
PriserHawthornden Prize (1941)
Grand Master-diplom (1978)
HemortBerkhamsted
PartnerCatherine Walston, Lady Walston (1946–1966)
Yvonne Cloetta (1966–1991)
BarnLucy Caroline (f. 1933)
Francis (f. 1936)
Webbplatshttp://www.grahamgreenebt.org/[8]

Henry Graham Greene, född 2 oktober 1904 i Berkhamsted i Hertfordshire, död 3 april 1991 i Vevey i Schweiz, var en brittisk författare.

Biografi

Greene studerade vid Oxford, där han avlade en kandidatexamen i historia, och konverterade till katolicismen 1926. Han arbetade senare som journalist vid The Times och därefter som filmkritiker och litterär redaktör för The Spectator. Från 1940 arbetade han som frilansjournalist och ägnade mycket av de följande decennierna åt att resa runt i världen. Under andra världskriget var han åren 1941-1944 agent för MI6 i Afrika. Från 1966 bodde han i Antibes. Greene led hela sitt liv av bipolär sjukdom.

Författarskap

Greenes romaner har ofta en spännande yttre handling som balanseras av de själsliga dramer huvudpersonerna genomgår. Själv kallade Greene dessa romaner för "entertainments", till formen liknande thrillers men med ett mer komplext moraliskt djup än vad som är vanligt i genren. Flera av romanerna utspelar sig tidsmässigt precis före eller efter stora historiska och politiska skeenden.

Debutromanen från 1929 Mannen inom honom (The Man Within) gavs ut på svenska 1930. Orientexpressen (Stamboul Train) från 1932 blev Greenes första större framgång och följdes av en rad romaner som gjorde honom populär bland både läsare och kritiker. En av hans bästa romaner anses vara Brighton Rock från 1938. Makten och härligheten (1940) och Hjärtpunkten (1948), två av Greenes främsta verk, präglas liksom flera andra romaner av hans katolska uppfostran.[9]

Greene reste under många år runt i världen vilket inspirerade och gav material till hans författarskap. Romaner som Den stillsamme amerikanen (1956), Vår man i Havanna (1958) och Utbränd (1961) utspelar sig i olika länder strax före politiska omvälvningar.

Graham Greene var en av 1900-talets mest lästa brittiska författare.[9] Hans popularitet grundades delvis på spännande thrillerintriger, men främst på hans berättarbegåvning där känsla för detaljer och realistiska dialoger är framträdande inslag i en snabbt framflytande berättarstil.[9] Greene var också en stor filmentusiast vilket ofta påverkade hans skrivande.[9] Många av hans romaner har också blivit spelfilmer, bland andra Den tredje mannen och Vår man i Havanna.

Greene skrev även noveller, essäer och dramer.[9] En sorts liv, utgiven 1971, är självbiografisk. På engelska A Sort of Life. Förordet inleds: "En självbiografi är bara "en sorts liv" - den innehåller kanske färre faktiska felaktigheter än en biografi, men den är med nödvändighet ännu mer selektiv: den börjar senare och den slutar för tidigt."

Nobelpriskandidat

Graham Greene var i många år fram till sin död ständigt tippad som en kandidat till Nobelpriset i litteratur. Han nominerades första gången år 1950[10] och var flera gånger nära att få priset. 1961 var han tvåa på Svenska Akademiens nobelkommittés lista över kandidater och förespråkades som en värdig mottagare av den dåvarande ständige sekreteraren Anders Österling.[11] Greene var även en av huvudkandidaterna till 1966[12] och 1967 års pris.[13]

De skeppsbrutna

De skeppsbrutna utspelar sig huvudsakligen i Stockholm, Sverige.

Regnet hade upphört, en östlig vind drev regnet i grå flockar över Mälaren, och solstrålar klatschade till Slottets, och Riksdagshusets, och Operans våta stenblock. Motorbåtarna som passerade under Norrbro piskade upp skum som vinden fångade och kastade som ett fint regn mot den tomma restaurangens glasveranda. Den nakne mannen på sin våta, blänkande piestal stirrade över svallet av småvågor bort mot Grand Hôtel med baken vänd mot bron och trafikanterna.
– Graham Greene, De skeppsbrutna / England made me (1954)
Den lilla teatern hade förblivit precis som den var på sjuttonhundratalet. Över de kungligas platser hängde alltjämt kungliga kronor, de långa bänkarna i bordeauxfärgad sammet hade inskriptioner som reserverade dem för de döda, för hovdamerna, kammarherrarna, barberaren och perukmakaren. Anthony och Loo satte sig, och i kulisserna till den djupa lilla scenen började deras guide hala i de rep som dirigerade de gamla utsökta dekorationerna. Blå och vita moln sänkte sig svällande som eupidoners bakdelar ner kring den slitna fåtölj på vilken Jupiter och Venus i divertissementer och operor. Han släckte belysning och lät åskan gå. Dammet steg och lade sig igen.
– Graham Greene, De skeppsbrutna / England made me (1954)

Bibliografi

  • 1929 - Mannen inom honom (översättning Ragnar Sjöberg, Hökerberg, 1930) (The Man Within)
  • 1932 - Orientexpressen (översättning Ingalisa Munch, Bonnier, 1934) (Stamboul Train)
  • 1936 - Mordvapen till salu (översättning Sven Barthel, Bonnier, 1937) (A Gun for Sale)
  • 1938 - Brighton Rock (Lagt kort ligger, översättning Erik Lindegren, Bonnier, 1939). Senare upplagor med titeln Brighton Rock (Brighton Rock)
  • 1939 - The Lawless Roads
  • 1944 - Skräckens ministerium (översättning Gösta Olzon, Norstedt, 1944) (The ministry of fear)
  • 1945 - Makten och härligheten (översättning Erik Lindegren, Norstedt, 1945) (The Power and the Glory)
  • 1948 - Hjärtpunkten (översättning Göran Salander, Norstedt, 1948) (The Heart of the Matter)
  • 1950 - Den tredje mannen (översättning Aida Törnell, Albatross/Norstedt, 1950) (The Third Man)
  • 1951 - Slutet på historien (översättning Jane Lundblad, Norstedt, 1951) (The End of the Affair)
  • 1953 - Hemlig agent (översättning Göran Salander, Norstedt, 1956) (The confidential agent)
  • 1954 - De skeppsbrutna (översättning Hans-Eric Holger och Göran Salander, Norstedt, 1954)(England made me)
  • 1955 - Den stillsamme amerikanen (översättning Jane Lundblad, Norstedt, 1955) (The Quiet American)
  • 1958 - Vår man i Havanna (översättning Jane Lundblad, Norstedt, 1958) (Our man in Havana)
  • 1960 - Utbränd (översättning Torsten Blomkvist, Norstedt, 1960) (A burnt-out case)
  • 1966 - Komedianterna (översättning Aida Törnell, Norstedt, 1966)) (The Comedians)
  • 1970 - Resor med moster Augusta (översättning Aida Törnell, Norstedt, 1970) (Travels with my aunt)
  • 1971 - En sorts liv: ett självbiografiskt utkast (översättning Aida Törnell, Norstedt, 1971)) (A sort of life). Även utg. som del av Självbiografiskt (Norstedt, 1991)
  • 1973 - Honorärkonsuln (översättning Aida Törnell, Norstedt, 1973) (The Honorary Consul)
  • 1978 - Den mänskliga faktorn (översättning Aida Törnell, Norstedt, 1978) (The Human Factor)
  • 1979 - Ett slagfält (översättning Anna Berg, Norstedt, 1979) (It's a Battlefield)
  • 1980 - Doctor Fischer, Genève eller Bombpartyt (Doctor Fischer of Geneva or The bomb party) (översättning Olov Jonason, Norstedt, 1980)
  • 1982 - Monsignore Quijote (Monsignor Quixote) (översättning Olov Jonason, Norstedt, 1983)
  • 1985 - Den tionde mannen (översättning Olov Jonason, Norstedt, 1985) (The Tenth Man)
  • 1988 - Kaptenen och fienden (översättning Olov Jonason, Norstedt, 1988) (The captain and the enemy)
  • Ögonvittnet och andra noveller (Nineteen stories) (översättning Göran Salander, Albatross/Norstedt, 1950)
  • Resa utan karta (Journey without maps) (översättning Aida Törnell, Norstedt, 1952)
  • I sista rummet (The living-room) (översättning Jane Lundblad, Norstedt, 1952)
  • Förloraren tar hem spelet (Loser takes all) (översättning Göran Salander, Norstedt, 1955)
  • På jakt efter en gestalt: två afrikanska dagböcker (In search of a character: two African journals) (översättning Torsten Blomkvist, Norstedt, 1962)
  • Den lilla brandsprutan (The little fire-engine) (översättning Åke Holmberg, Norstedt, 1962)
  • Den lilla brandsprutan (The little fire-engine) (översättning Lisa-Christina Persson, Bergh, 1974)
  • En känsla av verklighet (A sense of reality) (översättning Torsten Blomkvist, Norstedt, 1963)
  • Får vi låna din man? och andra komedier ur kärlekslivet (May we borrow your husband? and other comedies of the sexual life) (översättning Aida Törnell, Norstedt, 1967)
  • Barn, präster och revolutionärer: en essäsamling (Collected essays) (översättning Jane Lundblad, PAN/Norstedt, 1970)
  • Det lilla tåget (The little train) (översättning Lisa-Christina Persson, Bergh, 1974)
  • Den lilla ångvälten (The little steamroller) (översättning Lisa-Christina Persson, Bergh, 19745)
  • Den lilla hästbussen (The little horse bus) (översättning Gunvor Lubbock och Lisa-Christina Persson, Bergh, 1975)
  • Flyktvägar (Ways of escape) (översättning Olov Jonason, Norstedt, 1981). Även utg. som del av Självbiografiskt (Norstedt, 1991)
  • Generalen: historien om en vänskap (Getting to know the general) (översättning Olov Jonason, Norstedt, 1985)
  • Sista ordet och andra historier (The last word) (översättning Olov Jonason, Norstedt, 1991)

Priser och utmärkelser

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Graham Greene, 9 februari 2013.

Fotnoter

  1. ^ Archive of Fine Arts, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c] Library of Congress Authorities, USA:s kongressbibliotek, n79021903, läst: 17 maj 2021.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Colin Matthew (red.), Oxford Dictionary of National Biography, Oxford University Press, 2004.[källa från Wikidata]
  4. ^ hämtat från: nederländskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
  5. ^ läs online, ibdb.com .[källa från Wikidata]
  6. ^ läs online, www.huffingtonpost.com .[källa från Wikidata]
  7. ^ hämtat från: franskspråkiga Wikipedia, spanskspråkiga Wikipedia, nederländskspråkiga Wikipedia, svenskspråkiga Wikipedia härlett från: Kategori:Brittiska författare av barn- och ungdomslitteratur, läst: 14 juni 2019.[källa från Wikidata]
  8. ^ hämtat från: belarusiskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
  9. ^ [a b c d e] ”Graham Greene” (på engelska). Encyclopaedia Britannica. https://global.britannica.com/biography/Graham-Greene. 
  10. ^ ”Nomination Database: Graham Greene”. Nobel Prize.org. https://www.nobelprize.org/nomination/archive/show_people.php?id=3628. 
  11. ^ Andreas Ekström (4 januari 2012). ”Greene tvåa på listan 1961”. Sydsvenskan. http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/greene-tvaa-pa-listan-1961/. Läst 3 april 2015. 
  12. ^ ”Candidates for the 1966 Nobel Prize in Literature”. Nobel Prize.org. https://www.nobelprize.org/nomination/literature/1966.html. 
  13. ^ Espmark, Kjell (2001). Litteraturpriset. Norstedts. sid. 239. ISBN 91-1300995-8 

Externa länkar