Gravitationsvåg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Grafisk representation av gravitationsvågor formade vid en stjärnas gravitationskollaps till ett kompakt objekt
Tvådimensionell framställning av gravitationsvågor som alstras av två neutronstjärnor som kretsar runt varandra.

Gravitationsvågor är förmodade fenomen i fysiken, vilka kan bildas av stora massors snabba rörelse. Enligt allmänna relativitetsteorin ska de utbreda sig våglikt med ljusets hastighet som fluktuationer i rumtidens krökning.

Gravitationsvågor från enstaka eller system av sådana graviterande objekt i kosmos avges i form av gravitationsstrålning, som förhoppningsvis är mätbar och väntas kunna öppna ett nytt fönster mot rymden inom astronomin - gravitonastronomi. För det ändamålet finns redan ett antal gravitationsvågsdetektorer i drift.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Gravitationsvågor förutsades av Einstein 1916 i relativitetsteorin.[1] Det första experimentella belägget för dessa vågors existens uppdagades av Joseph Taylor och Russell Hulse 1974, då de upptäckte den första binära pulsaren. Pulsar är en snabbt roterande neutronstjärna som sänder ut korta regelbundna pulser av radiovågor. Från oregelbundenheter i pulserna från pulsaren PSR 1913+16 drog de slutsatsen att denna pulsar hade en följeslagare i form av en annan neutronstjärna som svävade runt i en tät bana. De två stjärnornas sammanlagda starka gravitationsfält påverkar frekvensen på radiopulser som sänds ut, och Taylor och Hulse kunde visa att stjärnorna roterade mycket snabbare nära varandra. De föreslog att detta berodde på att stjärnorna tappar energi, när de sänder ut gravitationsvågor. De två delade Nobelpriset i fysik 1993.

Observationer[redigera | redigera wikitext]

Hitintills har man fått nöja sig med indirekta observationer, sådana som ser mätbara variationer hos andra mer lätt observerbara förändringar i omgivningen av en passerande gravitationsvåg. Den 17 mars 2014 tillkännagav astronomer från Harvard–Smithsonian Center for Astrophysics att man lyckats registrera hur gravitationsvågor stört den så kallade B-mod polarisationen hos mikrovågor i den kosmiska bakgrundsstrålningen. Resultatet utgör ett stöd för kosmisk inflation och Big Bang. Observationer med teleskopet BICEP2 vid Amundsen-Scott-basen vid sydpolen visade mönster i den polariserade strålningen, vars egenskaper stämmer väl överens med det man väntar sig av gravitationsvågor som uppstod under den förment ytterst kortvariga inflationen.[2]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Noter och referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Barry C. Barish; The Detection of Gravitational Waves using LIGO, California Institute of Technology.
  2. ^ Maria Gunther; Vågor visar universums första sekund, DN (2014-03-18).