Greta Garbo

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För skulpturen, se Greta Garbo (konstverk).
Greta Garbo
Greta Garbo i Inspiration (1931).
Greta Garbo i Inspiration (1931).
Född Greta Lovisa Gustafsson
18 september 1905
Stockholm, Sverige
Död 15 april 1990 (84 år)
New York, New York, USA
Aktiva år 1921–1941
Webbplats gretagarbo.com
IMDb

Greta Lovisa Garbo, ursprungligen Gustafsson, född 18 september 1905 i Katarina församling i Stockholm,[1] död 15 april 1990 i New York i New York, var en svensk-amerikansk skådespelerska. Hon är rankad som den femte bästa skådespelerskan genom tiderna av Amerikanska filminstitutet. Hon anses ha varit en av de största filmstjärnorna under 1920- och 1930-talen. Hon var även känd för sin skygghet gentemot allmänheten, något som höll i sig ända fram till hennes död. Efter att hennes karriär tagit ordentlig fart gav hon aldrig några intervjuer eller autografer, hon svarade aldrig på beundrarbrev och hon kom aldrig på några filmpremiärer.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Barndom[redigera | redigera wikitext]

Garbo var dotter till renhållningsarbetaren Karl Alfred Gustafsson och hans hustru Anna Lovisa Johansson. Föräldrarna kom flyttande från Småland till Stockholm vid sekelskiftet 1900. Hon hade två äldre syskon: Sven och Alva. Systern avled i cancer 23 år gammal. Fadern dog när Greta var 14 år. Brodern emigrerade till Amerika där han dog. Under Garbos uppväxt bodde familjen i en lägenhet på ett rum och kök på Blekingegatan 32 i Stockholm.[2] Hennes mor arbetade ibland extra som sömmerska.

Första filmrollerna[redigera | redigera wikitext]

PUB:s första varuhus i Stockholm mot Kungsgatan där Greta Garbo arbetade som butiksbiträde och fotomodell på tidigt 1920-tal. (Huset med texten Paul U. Bergström på husgaveln).
Lars Hansson och Greta Garbo i Gösta Berlings saga 1924

Då Garbo var 14 år fick hon arbete i Ekengrens frisersalong på Götgatan på Södermalm i Stockholm. Kristian Bergström var kund där och erbjöd henne arbete på varuhuset PUB ägt av hans far Paul U. Bergström. Hon började som butiksbiträde på PUB:s hattavdelning i juli 1920 där hon så småningom även kom att arbeta som fotomodell för olika annonser. Hennes första filmroll var i en kort reklamfilm för varuhuset PUB med titeln Herrskap i Stockholm ute på inköp (premiär 12 december 1920[3]). Hon hade sin första roll i en spelfilm, en mindre roll som jungfru, i filmen En lyckoriddare (1921). En lite större biroll fick hon i kortfilmen Luffar-Petter (1922). För att kunna medverka i filmen och även senare börja på Dramatens scenskola, slutade hon sin anställning på PUB 22 juli 1922.

Mellan 1922 och 1924 studerade Garbo vid Dramatens elevskola i Stockholm. Vid midsommartid 1924 blev hon bekant med Ivar Kreuger i samband med ett besök i Stockholm av Mary Pickford och Douglas Fairbanks, anordnat av Svensk Filmindustri och Charles Magnusson, då Kreuger bjöd hela sällskapet på en skärgårdstur i sin båt Loris. Filmregissören Mauritz Stiller, anses var den som "upptäckte" Garbo, han blev tipsad om henne av sin kamrat Gustaf Molander som var chef på Dramatens elevskola vid tiden. Stiller gav henne en roll i sin film Gösta Berlings saga (1924). Manusförfattaren Arthur Nordén sägs vara den som har gett Greta Gustafsson sitt artistnamn Garbo, vid en tilltänkt filmproduktion med Stiller där hon skulle ha fått huvudrollen. Garbo är en förvrängning av namnet på Gustav II Adolfs svåger Gábor Bethlen, och vilken Nordén ofta talat om i sin historieundervisning på folkhögskolan Hvilan 1915-1918, innan han blev manusförfattare åt Stiller.

Greta Garbo och Mauritz Stiller ombord på ångfartyget S/S Drottningholm på sin väg till USA 1925.

Gösta Berlings saga blev en kommersiell succé i Tyskland vilket ledde till att Stiller och Garbo fick flera anbud att göra film där. Tillsammans arbetade de på ett filmprojekt med namnet Die Odaliske von Smolny som dock aldrig fullföljdes. Året efter fick Greta Garbo en av huvudrollerna i Georg Wilhelm Pabsts omtalade stumfilm Den glädjelösa gatan (Die freudlose Gasse).

Till Amerika[redigera | redigera wikitext]

Greta Garbo i sin ljudfilmsdebut Anna Christie (1930).
Greta Garbo fyller i ansökan om amerikanskt medborgarskap (1950).

År 1925 blev Mauritz Stiller och Greta Garbo inbjudna av Louis B. Mayer, grundaren av filmbolaget Metro-Goldwyn-Mayer, till USA. Louis Mayer hade blivit imponerad av både Stillers arbete som regissör men framförallt av Garbos prestationer i stumfilmen Gösta Berlings saga som han hade sett i Berlin. I takt med att Garbo blev mer känd avtog av någon anledning vänskapen mellan Garbo och Stiller. När Stiller avskedades från MGM 1928 återvände han till Sverige och avled på grund av sjukdom en kort tid därefter.

Livet i Hollywood[redigera | redigera wikitext]

Till Garbos viktigaste insatser inom stumfilmen hör Virveln (1926), Åtrå (1926) och Love (1927). I de två senare spelade hon mot John Gilbert, med vilken hon inledde en mycket uppmärksammad romans. Första filmen där man kunde höra hennes röst var i Anna Christie (1930). Filmen som marknadsfördes med frasen Garbo talar blev en enorm succé.

Om något gick emot Garbos åsikter under en filminspelning kunde hon ibland utbrista jag tror jag åker tillbaka till Sverige, vilket skrämde upp filmproducenterna, och hon fick med tiden alltmer att säga till om under inspelningarna. Allmänheten fick aldrig tillträde när hon repeterade eller spelade in olika scener. Ingen fick se henne i arbete, ibland inte ens de andra skådespelarna. År 1932 hade hon huvudrollen i filmen Mata Hari, där hon spelade en mycket förförisk spion under första världskriget. Filmkritikerna klagade på hennes vågade klädsel som visades på filmaffischerna. 1932 medverkade hon även i filmen Grand Hotel.

Efter ett bråk med MGM gjorde hon inga filmer under nästan två år. Till slut lyckades de komma överens och ett nytt kontrakt upprättades, vilket gav henne nästan total kontroll över de filmer hon medverkade i. Bland annat utnyttjade hon sin nyvunna kontroll genom att byta ut sin motspelare i filmen Drottning Christina (1934). Bolaget hade tänkt sig att hon skulle spela mot Laurence Olivier, men hon ville hellre spela mot John Gilbert, som egentligen skulle haft en mindre roll i filmen. 1935 ville David O. Selznick ha med Garbo i filmen Dark Victory, men hon ville hellre ha en roll i Lev Tolstoj-klassikern Anna Karenina. 1927 hade hon spelat in en stumfilmsversion av denna film, Love, och ville nu göra en ny version av filmen.

År 1936 spelade hon in filmen Kameliadamen där hon enligt samtida filmkritiker gjorde en enastående rolltolkning. 1939 spelade hon mot Melvyn Douglas i komedifilmen Ninotchka, regisserad av Ernst Lubitsch. Filmen marknadsfördes med frasen Garbo skrattar.

Oscar[redigera | redigera wikitext]

Garbo nominerades till totalt fyra Oscars för bästa skådespelerska för filmerna Anna Christie (1930), Romantik (film) (1930), Kameliadamen (1936) och Ninotchka (1939). 1955 fick Greta Garbo The Academy’s Honorary Award med motivering: For her unforgettable screen performances.

Efter filmkarriären[redigera | redigera wikitext]

Garbo slutade sin karriär vid 37 års ålder, efter att filmen Tvillingarna (1941) blev ett publikfiasko. Under några år var hon inblandad i olika filmprojekt, varav dock inget blev av. Bland annat skrev hon kontrakt för en film med titeln The Girl from Leningrad. I slutet av 1940-talet gjorde hon några provfilmningar som länge antagits förlorade men återfanns flera årtionden senare. Garbo flyttade till New York där hon levde ett liv avskilt från offentligheten. När hon var ute på stan gömde hon sig alltid bakom huvudsjalett och mörka solglasögon för att inte bli igenkänd. Endast några få fotografer lyckades fånga henne på bild under de sista åren av hennes liv. 1951 blev hon amerikansk medborgare.

Museet[redigera | redigera wikitext]

Greta Garbo har tillägnats ett eget museum, vilket ligger i östsmåländska Högsby. Hon har ett torg i stadsdelen Södermalm i Stockholm uppkallat efter sig, liksom en skog i Israel namngiven genom miljöorganisationen Keren Kajemet.

Svensk sedel[redigera | redigera wikitext]

Garbo ska pryda den nya svenska 100-kronorssedeln, som kommer tas i bruk i oktober 2016.[4]

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Filmklipp SVT öppet arkiv[redigera | redigera wikitext]

  • (1) Greta Garbo i sin första reklamfilm som modell för PUB, 1920, (2) en kaffepaus på Hotell Strands takterrass med några vänner (1921) och (3) en picknick i det gröna. Extern länk: SVT öppet arkiv. (Stumfilm, 2 min 45 sek.)
  • Greta Garbo anländer med Svenska Amerikalinjens ångfartyg S/S Kungsholm till Göteborg i juni 1935 och blir mottagen av ett massivt pressuppbåd. Exterm länk: SVT öppet arkiv. (Speaker från SF).

Greta Garbos gravvård[redigera | redigera wikitext]

Greta Garbos gravsten på Skogskyrkogården i Stockholm.

Garbo avled den 15 april 1990 på New York Hospital, efter många och långa tvister kunde hon gravsättas på Skogskyrkogården i Stockholm den 16 juni 1999.[5] Gravstenen saknar datumuppgifter utan är enbart försedd med en stiliserad kopia av hennes namnteckning.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Greta Garbo i Rotemansarkivet i Stockholms stadsarkiv
  2. ^ Ramklint, Ulla Britta (2005). ”Gåtan Garbo”. Populär historia "2005:6,": sid. 42-46 : ill.. 1102-0822. ISSN 1102-0822. http://www.popularhistoria.se/artiklar/gatan-garbo/.  Libris 10276698
  3. ^ "Herrskapet Stockholm ute på inköp (1920) ". Svensk filmdatabas. Läst 2012-04-03.
  4. ^ Riksbankens webbplats om de nya sedlarna. Läst 1 januari 2014
  5. ^ Begravda i Sverige, CD-ROM, Version 1.00, Sveriges Släktforskarförbund.: Garbo, Greta

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]