Grevyzebra

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Grevyzebra
Status i världen: Starkt hotad[1]
Equus grevyi (aka).jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Uddtåiga hovdjur
Perissodactyla
Familj Hästdjur
Equidae
Släkte Häst
Equus
Undersläkte Zebror
Hippotigris
Art Grevyzebra
E. grevyi
Vetenskapligt namn
§ Equus grevyi
Auktor Oustalet, 1882
Utbredning
Utbredningsområde
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Grevyzebra eller Grevysebra (Equus grevyi) hör till familjen hästdjur. Djuret är uppkallat efter Jules Grévy som var Frankrikes president under 1880-talet och som fick en grevyzebra som gåva av Abessiniens regering. I vissa regioner av Kenya lever grevyzebra och stäppzebra i samma territorium.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Grevyzebran är den största av de tre arterna zebror, med en längd av cirka 275 cm, plus en svans på 4–6 decimeter, en mankhöjd på 14–16 decimeter och en vikt på cirka 400 kilogram. Den kan bli upp till 25 år gammal. Det som tydligast skiljer den från andra zebror är den bruna mulen och de stora, rundade öronen, som är vita i spetsen, samt den kortare svanstofsen. Ränderna är smala och sitter tätt. Buken är vit och på djurets rygg finns en svart längsgående strimma. Hos ungdjur av grevyzebra sträcker sig manen bak till svansroten.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Grevyzebran hör hemma på torra stäpper i Kenya och Etiopien, kanske också i Somalia, men den står under utrotningshot och är väldigt sällsynt. Den lever bland annat i skyddsområdena Samburu National Reserve och Meru nationalpark. I vissa delar av utbredningsområdet genomför grevyzebran vandringar för att undvika torra regioner. Troligen finns det bara ett fåtal isolerade, ursprungligt vilda bestånd kvar.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Beteendemässigt är den mer lik åsnan än de andra zebrorna. Till exempel lever den oftare i små sociala grupper, tillfälliga hjordar som håller ihop i några månader, än i mer varaktiga hjordar. Vuxna hingstar lever mestadels ensamma i revir om 2–12 kvadratkilometer. Reviren markeras med spillningshögar och honorna i ett revir parar sig endast med den revirhävdande hannen. Alfahannar lämnar sitt territorium bara i nödsituationer, till exempel vid uteblivet regn. Unga omogna hannar tolereras i reviret.

Dräktigheten varar i ungefär ett år och sedan föds vanligen ett ungdjur. Nyfödda grevyzebror är svarta och bruna. Först efter fyra månader utvecklas de strimmor som är typiska för vuxna individer. Som anpassning till det torra levnadsområdet diar ungdjur av grevyzebra inte lika ofta som andra zebror och de börjar först efter 3 månader med vatten. Efter cirka tre år är ungen könsmogen och lämnar modern. Hingstar parar sig nästan aldrig innan de är 6 år gamla då de blir bortjagade av en alfahanne. Den äldsta kända individen i fångenskap blev 22 gammal.

Grevyzebran betar gräs, men äter också blad och skott från buskar. Eftersom den lever i torra områden, är den bättre anpassad till torka än den vanliga zebran, men dricker så ofta det finns möjlighet.

Hot mot Grevyzebran[redigera | redigera wikitext]

I historisk tid fanns grevyzebran fram till Egypten och norra Afrika. Där blev den utrotad under antiken. Därför antas att antika naturforskare menade denna art när de skriver om Hippotigris (tigerhäst). Sedan glömdes arten bort och först 1882 blev den åter upptäckt av den franska zoologen Émile Oustalet.

Grevyzebran har jagats hårt, främst för sitt skinn, och är klassad som en hotad art. Dessutom antogs att grevyzebran är en konkurrent till boskapsdjur men i själva verket äter den mer hårda och torra grässorter som är onyttiga för nötkreatur. I Somalia och Etiopien är arten nästan utrotad. Bara i Kenya finns tillräckliga skyddsåtgärder som hjälper arten att överleva. Trots allt sjönk populationen under 1980-talet med 70 %. Enligt uppskattningar lever 17 000 vilda individer i naturen.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 11 april 2009.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 23 februari 2009.
  • Nowak, R.M. and J.L. Paradiso. 1983. Walker's Mammals of the World, Fourth edition. John Hopkins University Press, Baltimore, London.
  • Mother-infant behavior of wild Grévy's zebra: Adaptations for survival in semi-desert East Africa. Becker, CD; Ginsberg, JR Animal Behaviour [ANIM. BEHAV.]. Vol. 40, no. 6, pp. 1111-1118. 1990.
  1. ^ IUCN Red List om Grevyzebra