Grunau Baby

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
IIb
Grunau Baby III
Beskrivning
Typ Segelflygplan
Besättning 1
Tillverkare Schneider Flugzeugbau
Data
Längd 6,09 m
Spännvidd 13,57 m
Höjd 1,55 m
Tomvikt 159 kg
Max. startvikt 250 kg
Motor(er) Ingen
Prestanda
Max. hastighet 210 km/h
(minsta hastighet 47 km/h)

Grunau Baby var det vanligaste segelflygplanet i Sverige i slutet av 1940-talet.

Efter grundutbildning på ett glidflygplan flyttades utbildningen över till ett segelflygplan. Grunau Baby ansågs vara ett lämpligt första segelflygplan både i flygklubbar och i Flygvapnet.

Flygplanet konstruerades i början av 1930-talet av Edmund Schneider i Grunau i Tyskland (i dag Jesow i Polen).

Prototypen flög första gången 1931 och modifierades ett flertal gånger innan den populäraste varianten IIb introducerades. Flygplanet licenstillverkades i ett 30-tal länder i över 6 000 exemplar.

Flygplanet är ett högvingat monoplan byggt i dukklätt trä samt försett med dykbromsar. Flygplanet var ursprungligen öppet men många flygplan modifierades med huv för att öka bekvämligheten. Bästa glidtal är 1:17 vilket innebär att flygplanet förflyttar sig 17 meter framåt på en meters höjdförlust. [ Flygplanet är robust och relativt lättfluget, trots att det är ett övningsflygplan slogs flera svenska rekord i distans och höjd med typen. Karl-Erik Övgård höll sig i luften 15 timmar 25 minuter 1943. Över 100 flygplan licenstillverkades i Sverige av AB Flygplan i Norrköping.

De flesta flygplanen fördelades med hjälp av statligt ekonomiskt stöd till de 30 största flygklubbarna medan 30 av flygplanen levererades till Flygvapnet där de fick benämningen Se 102.