Grundläggning
Grundläggning eller fundament, är den bärande del som överför lasten från en byggnad eller anläggning till undergrunden. Grundläggningen omfattar såväl byggnadsgrunden eller fundamentet som den del av undergrunden som bär lasten.
För grundläggning finns två huvudmetoder, ytgrundläggning och djupgrundläggning. Ytgrundläggning kan göras på fast undergrund, och kan utföras med hel platta, väggsulor eller pelarplintar, eller med en kombination av dessa. För småhus och mindre husbyggnader används ofta platta på mark som är en tunn platta gjuten direkt mot mark som förstyvats till en sula under bärande väggar.
Djupgrundläggning utförs vanligen med pålar, och används vid sämre markförhållanden, samt om stora draglaster skall överföras till undergrunden. Vid pålning överförs lasten ner till fastare jordlager eller ner till berg. För pålning används betongpålar, träpålar och stålpålar, som vanligen slås ner till fast botten. I marken gjutna pålar, s.k grävpålar eller sekantpålar förekommer också, men är ovanliga i Sverige.
En grundläggning utformas med hänsyn till undergrundens egenskaper samt med hänsyn till belastning från och typ av ovanliggande konstruktion, så att grundläggningen har tillräcklig bärförmåga och så att skadliga sättningar ej inträffar. Normalt föregås valet av grundläggningsmetod av en geoteknisk undersökning.
Vid dimensionering av en grundläggning beaktas primärt byggnadsgrundens/fundamentets/pålelementets lastkapacitet, undergrundens bärförmåga och de sättningar som belastningen orsakar. För sättningar beaktas såväl totalsättningar som differrenssättningar, dvs sättningsskillnader inom ovanliggande konstruktion. För exempelvis ett bostadshus med några få våningar brukar differenssättningar på upp till 1:400-1:500 (10mm på 4-5 m längd) accepteras vid nybyggnad.
I Sverige används djupgrundläggning framförallt där undergrunden består av lös eller halvfast lera eller organiska jordar som gyttja och torv. Ett alternativ till djupgrundläggning med pålar kan ibland vara markförstärkning med exempelvis kalkcementpelare vilket är en vanlig grundläggningsmetod vid bland annat vägbyggnad, eller avlastning av undergrunden genom lättfyllning med exempelvis cellplast.
