Gruppen Unionen för nationernas Europa

Denna artikel behandlar den historiska partigruppen och alla dess föregångare.

Politisk grupp i Europaparlamentet
Gruppen Unionen för nationernas Europa
Förkortning	UEN
Gruppledare	Brian Crowley Cristiana Muscardini
Antal mandat	(valet 1979)  (valet 1984)  (valet 1989)  (valet 1994)  (valet 1999)  (valet 2004)
Grundat	20 juli 1999 som UEN
Upplöst	14 juli 2009
Föregångare	Gruppen Unionen för Europa (6 juli 1995–20 juli 1999) Forza Europa (19 juli 1994–6 juli 1995) Gruppen Europeiska demokratiska alliansen (24 juli 1984–6 juli 1995) Gruppen Europeiska progressiva demokrater (16 januari 1973–24 juli 1984) Gruppen Europeiska demokratiska unionen (21 januari 1965–16 januari 1973)
Efterträdare	Gruppen Europeiska konservativa och reformister Gruppen Frihet och demokrati i Europa
Politisk ideologi	Nationalkonservatism
Partier	Alliansen för nationernas Europa (AEN)
Webbplats	www.uengroup.org/

Gruppen Unionen för nationernas Europa (engelska: Union for Europe of the Nations, UEN) var en nationalkonservativ partigrupp i Europaparlamentet bestående av de europeiska partierna Alliansen för nationernas Europa (AEN) och, under en kortare period, EUDemokraterna.

Nationella partier som ingick i partigruppen, antingen genom att de var medlemmar i något av de två ovannämnda europeiska partierna eller genom att de var separat anslutna, var det stora irländska partiet Fianna Fáil, som ideologiskt stod långt ifrån övriga medlemspartier, och några mindre partier som betraktades som nationalistiska.

Fianna Fáil hade i praktiken tvingats gå med i UEN då de hade stängts ute från Europeiska folkpartiets grupp av deras irländska rivaler, högerpartiet Fine Gael. Innan Europaparlamentsvalet 2009 uttalade partiet sin avsikt att lämna UEN för att istället ingå i Gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa (ALDE).

UEN hade sin rötter i Gruppen Europeiska demokratiska unionen, som bildades den 21 januari 1965. 1973 bytte gruppen namn till Gruppen Europeiska progressiva demokrater och vann 22 mandat i det första Europaparlamentsvalet 1979. 1984 bytte gruppen namn igen, denna gång till Gruppen Europeiska demokratiska alliansen, vilket ändrades till Gruppen Unionen för Europa 1995 efter att Forza Europa slagit sig ihop med gruppen. Efter Europaparlamentsvalet 1999 antogs det nuvarande namnet, som behölls efter valet 2004.

UEN förespråkade en union med mindre överstatlighet och bestående av suveräna nationalstater som samarbetar i olika hög grad med varandra. UEN ville också att medlemsstaterna skulle behålla sin egen bestämanderätt inom gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP), men samtidigt stärka samarbetet mot illegal invandring, människohandel och annan organiserad brottslighet. Gruppen motsatte sig också all typ av rasism och diskriminering.

Gruppen hade mellan 2004 och 2009 ett fyrtiotal ledamöter och var strax innan valet 2009 parlamentets fjärde största grupp. Posten som gruppledare delades mellan Brian Crowley från irländska Fianna Fáil och Cristiana Muscardini från italienska Nationella alliansen.

I samband med Europaparlamentsvalet 2009 bröts gruppen långsamt ihop inifrån. Fianna Fáil hade innan valet lämnat Alliansen för nationernas Europa till förmån för Europeiska liberala, demokratiska och reformistiska partiet (ELDR). Som ett resultat valde partiet att också byta partigrupp, från UEN till ELDR:s partigrupp Gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa (ALDE).

Även italienska Nationella alliansen (AN) lämnade UEN. Detta som ett resultat av att AN slogs samman med Forza Italia till ett nytt, stort italienskt högerparti med namnet Frihetens folk. Frihetens folk blev en del av Europeiska folkpartiet, och följaktligen förlorade UEN således Nationella alliansens Europaparlamentariker.

Av de stora partierna i UEN var det nu endast polska Lag och rättvisa och italienska Lega Nord kvar. I valet 2009 förlorade UEN kraftigt, främst till följd av att högerpopulistiska och socialkonservativa partier i Polen inte lyckades med att behålla sina mandat. Däremot ökade Lag och rättvisa och Lega Nord, men UEN uppfyllde inte längre kraven för att få förbli en partigrupp. Istället gick Lag och rättvisa respektive Lega Nord ihop med andra euroskeptiska eller konservativa partier i parlamentet för att bilda två nya partigrupper, dels Gruppen Europeiska konservativa och reformister (ECR), dels Gruppen Frihet och demokrati i Europa (EFD).

Historia

Parlamentets mandatfördelning

  UEN:s andel mandat 2008

UEN hade sina rötter i Gruppen Europeiska demokratiska unionen, som grundades redan den 21 januari 1965. Efter första Europaparlamentsvalet 1979 erhöll gruppen totalt 22 mandat och blev således en av de minsta grupperna. I valet 1984 gick gruppen framåt till 29 mandat och blev därmed en av de fem största grupperna. Tio år senare gjorde gruppen sin största framgång. Genom att Forza Europa, som endast bestod av Forza Italia slog sig ihop med Gruppen Europeiska demokratiska alliansen bildades Gruppen Unionen för Europa, som totalt fick 53 mandat i parlamentet och blev den tredje största gruppen. Efter att Forza Italia lämnat gruppen till förmån för Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater (EPP-ED), minskade gruppen efter valet 1999 till 21 mandat men lyckades genom att få Nationella alliansen att ansluta sig till gruppen behålla 30 mandat. Trots det förblev gruppen en av de minsta grupperna. Samtidigt antogs det nuvarande namnet. I valet 2004 minskade gruppens storlek ytterligare.

Ideologi och politik

Till skillnad från övriga UEN, var Fianna Fáil en drivande kraft bakom Lissabonfördraget.

UEN var en nationalkonservativ grupp, som var motståndare till ett överstatligt och mer integrerat EU. Gruppen förespråkade istället ett EU bestående av suveräna nationalstater. Trots att Fianna Fáil var det parti som hade varit mest drivande bakom gruppen, skiljde sig UEN:s officiella åsikter inom en rad frågor från Fianna Fáils. Till exempel förespråkade Fianna Fáil ett godkännande av Europeiska konstitutionen, som till och med förhandlades fram av Bertie Ahern, irländsk premiärminister tillhörande Fianna Fáil. Partiet hade också varit drivande i att få Lissabonfördraget på plats. I kontrast till detta motsatte sig de flesta andra av UEN:s medlemspartier Lissabonfördraget, som de ansåg skulle föra över ytterligare makt från nationalstaterna till unionen.

De stora ideologiska skillnader som återfanns bland medlemspartierna ledde till gruppens slutliga splittring efter Europaparlamentsvalet 2009. Nationella alliansen lämnade gruppen till förmån för Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokratiska gruppen) (EPP) genom ett samgående den 22 mars 2009 med italienska Frihetens folk. Österrikiska Frihetspartiet (FPÖ) meddelade å andra sidan sin avsikt om att ansluta sig till gruppen efter valet 2009.

Struktur

Polska Lag och rättvisa (PiS) ingick i både UEN och AEN.

UEN leddes av två gruppledare, som till sin hjälp hade ett presidium. Utöver presidiet fanns det också, i likhet med övriga partigrupper i Europaparlamentet, ett sekretariat som ansvarade för gruppens dagliga arbetet.

Gruppen var associerad med det europeiska partiet Alliansen för nationernas Europa (AEN) men samtliga av UEN:s partier och parlamentariker ingick inte i AEN, varav flera polska och italienska partier stod utanför. UEN var en av de grupper som var mest aktiv i antal förslag som lades fram per Europaparlamentariker. Gruppen var tidvis den fjärde största partigruppen i parlamentet, men var löst sammansatt då flera av partierna hade olika åsikter om EU.

Se även

• Europaparlamentet
• Partigrupper i Europaparlamentet
• Val till Europaparlamentet

Externa länkar

• UEN:s officiella webbplats

EU-portalen — metasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.