Grupplösa i Europaparlamentet
Partigrupper i Europaparlamentet | |
Grupplösa i Europaparlamentet | |
Förkortning | NI |
Antal mandat | 18 / 705
|
Grundat | 23 juni 1953 i nuvarande form |
Europeiskt parti | – |
Grupplösa i Europaparlamentet (franska: Non-inscrits, NI) består av 18 ledamöter som inte ingår i någon politisk grupp i Europaparlamentet. Bland de grupplösa återfinns främst ledamöter som ledamöterna i de politiska grupperna inte vill samarbeta med. Samtidigt är de grupplösa ledamöterna oförmögna att bilda en egen politisk grupp på grund av kraven för att få göra detta.
Historia
De grupplösa uppkom i samband med att systemet med politiska grupper inrättades 1953 i Gemensamma församlingen, Europaparlamentets föregångare. De tre första politiska grupperna, Kristdemokratiska gruppen, Socialistgruppen och Gruppen liberaler och deras samarbetspartner, bildades den 23 juni 1953. I samband med detta uppkom också en grupp av ledamöter som inte ingick i någon av de politiska grupperna.
Efter det första direkta valet 1979 var det få ledamöter som valde att stå utanför de politiska grupperna. Av Europaparlamentets 410 ledamöter var det endast nio som valde att vara grupplösa. Under senare val ökade antalet grupplösa för att nå 37 av 626 efter valet 1999. Antalet minskade därefter i valet 2004 och valet 2009. Under 2007 försökte 23 grupplösa ledamöter att bilda en egen politisk grupp, Gruppen Identitet, tradition och suveränitet, men gruppen upplöstes samma år på grund av inre konflikter och splittring.
Efter valet 2014 var ett rekordstort antal ledamöter grupplösa. I juni 2015 bildades Gruppen Nationernas och friheternas Europa till vilken en stor andel av de grupplösa anslöt sig.
Parlamentariskt arbete
De grupplösa ledamöterna bistås av ett eget sekretariat precis som de ledamöter som ingår i en politisk grupp.[1] Historiskt har de grupplösa framför allt samlat högerextrema ledamöter och andra ledamöter som på grund av olika skäl inte får eller vill ingå i någon av de politiska grupperna.
Med en genomsnittlig närvaro på 77,27 procent hade de grupplösa ledamöterna lägst närvaro vid omröstningar med namnupprop under perioden 2009–2013.
Sammansättning
Val | Historisk mandatfördelning | Nuvarande mandatfördelning |
---|---|---|
1979 | 9 av 410 |
Ledamöter tillhörande de grupplösa
|
1984 | 7 av 434 | |
1989 | 12 av 518 | |
1994 | 27 av 567 | |
1999 | 37 av 626 | |
2004 | 34 av 732 | |
2009 | 26 av 736 | |
2014 | 52 av 751 |
De grupplösa innefattar alla ledamöter som inte tillhör någon politisk grupp i Europaparlamentet. De bistås av ett eget sekretariat och har rätt att vid talmanskonferensens sammanträden företrädas av en grupplös ledamot, som saknar rösträtt.[2]
Antalet grupplösa ledamöter har varierat sedan det första direkta valet 1979. Från valet 1979 till valet 1999 ökade antalet för att därefter sjunka. Antalet grupplösa ledamöter kan variera kraftigt under en valperiod på grund av att ledamöter lämnar de politiska grupperna till följd av konflikter, skandaler och liknande. Vissa ledamöter blir grupplösa även i väntan på att få byta från en politisk grupp till en annan.
I plenisalen saknar de grupplösa en företrädare närmast talmannen där de politiska grupperna är företrädda av sina respektive gruppledare.
Parlamentsledamöter
Medlemsstat | Nationellt parti | Europeiskt parti | Mandat | |
---|---|---|---|---|
Frankrike | Front National | MENF | 2 | |
Frankrike | Partilös ledamot | – | 1 | |
Grekland | Greklands kommunistiska parti | – | 2 | |
Grekland | Gyllene gryning | – | 3 | |
Polen | Korwin | – | 1 | |
Polen | Partilös ledamot | – | 1 | |
Storbritannien | Democratic Unionist Party | – | 1 | |
Storbritannien | Partilös ledamot | – | 2 | |
Ungern | Jobbik | AENM | 3 | |
Tyskland | Die PARTEI | – | 1 | |
Tyskland | Tysklands nationaldemokratiska parti | – | 1 |
Se även
Referenser
Noter
- ^ ”Artikel 33.1 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 22. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011Q0505(01).
- ^ ”Artikel 24.2 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 19. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011Q0505(01).
|
EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia. |