Guinea-Bissau

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 12°N 15°V / 12°N 15°V / 12; -15

Repùblica da Guiné-Bissau
Flagga Statsvapen
ValspråkUnidade, Luta, Progresso
(portugisiska för "enighet, kamp, framsteg")
Nationalsång: Esta é a Nossa Pátrai Bem Amada
Huvudstad Bissau
Officiellt språk portugisiska
Statsskick republik
 -  President Manuel Serifo Nhamadjo
 -  Premiärminister vakant
Självständighet från Portugal 
 -  Deklarerad 24 september 1973 
 -  Erkänd 10 september 1974 
Area
 -  Totalt 36 120 km² (144:e)
 -  Vatten (%) 12%
Befolkning
 -   års uppskattning 1 548 159 (2009)[1] (146:e)
 -  Befolkningstäthet 42,9/km² (120:e)
BNP (PPP) 2003 års beräkning
 -  Totalt $236 milj (178:e)
Valuta CFA-franc (XOF)
Tidszon UTC
Topografi
 -  Högsta punkt ej namngiven plats i nordöst, 300 m ö.h.
Nationaldag 24 september
Nationalitetsmärke GW, RGB
Landskod GW, GNB
Landsnummer 245

Guinea-Bissau (portugisiska: Guiné-Bissau, /giˈnɛ biˈsau/), formellt Republiken Guinea-Bissau, är en stat i Västafrika med kust mot Atlanten. Landet, den före detta portugisiska kolonin Portugisiska Guinea, gränsar i norr till Senegal, i söder och öster till Guinea.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Guinea-Bissaus historia

Det som i dag är Guinea-Bissau har tidigare tillhört kungadömet Gabu, i sin tur under medeltiden en del i Maliriket och senare Songhairiket. På 1500-talet anlände de första portugiserna, som anlade ett par handelsstationer längs kusten. Under en period skedde också invandring från inlandet av fulanifolk. Gaburiket gick slutligen under på 1700-talet, och lämnade efter sig flera småriken i inlandet och den portugisiska kolonin Portugisiska Guinea, även känd som Slavkusten, på kusten.

Den transatlantiska slavhandeln kom att bli regionens största ekonomiska sektor, som gjorde flera småriken i inlandet mycket rika. De europeiska kolonisatörerna hölls dock länge borta från inlandet, som utforskades av först en bit in på 1800-talet. Portugiserna var i princip förvisade till hamnarna i Bissau och Cacheu.

På 1790-talet försökte också Storbritannien anlägga en koloni i området, på ön Bolama, men fick ge upp.

När slavhandeln försvann gjorde kolonialstyret Guinea till en ren spannmålsleverantör, där all produktion och handel sköttes av det portugisiska monopolet Unio Fabril. Befolkningen drabbades hårt, med en spädbarnsdödlighet så hög som 60 procent under 1950-talet och i princip ingen möjlighet till högre utbildning för lokalbefolkningen.[2]

Afrikanska partiet för självständighet åt Guinea och Kap Verde (PAIGC) grundades av Amilcar Cabral 1956. Ett gerillakrig inleddes och självständigheten erkändes 1974 av den portugisiska regeringen, efter den portugisiska revolutionen. I praktiken hade landet erövrat sin självständighet ett år tidigare. Guinea-Bissau och Kap Verde blev två självständiga stater.

Amilcar Cabral blev mördad 1974, och hans bror Luis de Almeida Cabral blev landets förste president. Guinea-Bissau präglades av förtryck och enpartisystem. 1980 tog João Bernardo Vieira makten i en statskupp, varefter han ökade förtrycket och genomförde utrensningar av oliktänkande.

Med en allt svagare samhällsekonomi infördes 1991 flerpartisystem men Vieira lyckades hålla sig kvar vid makten. De första demokratiska valen hölls 1994, 1997 bytte man valuta och gick med i valutaunionen CFA-franc, då hyperinflation på den då inhemska valutan peson gjort handel svår. 1998 inledde ett militäruppror ett blodigt inbördeskrig och ledde till presidentens fall 1999. Landet styrdes av en militärjunta tills val hölls år 2000, varvid Kumba Yala blev ny president. I september 2003 genomfördes en oblodig militärkupp, Yala blev arresterad och en interimspresident tillsattes.

Presidentval genomfördes 2005 och João Bernardo Vieira valdes åter till president efter fem år i exil i Portugal. År 2006 och präglades av politisk instabilitet. Efter en regeringsombildning i april 2007 har det politiska läget stabiliserats. 2009 mördades dock João Bernardo Vieira av militärer strax efter att landets militärchef omkommit i ett bombattentat.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Guinea-Bissau.
Guinea-Bissaus administrativa indelning.

Klimat och miljö[redigera | redigera wikitext]

Klimatet är tropiskt med en monsun-artad regntid mellan juni och november. Under den torra årstiden, resten av året, blåser ibland den heta, torra, sandmättade harmattan-vinden.

Guinea-Bissau är ett skogbevuxet, sumpigt lågland. Flera floder skär genom landet och mynnar med djupa vikar i Atlanten. Vid kusten finns en skärgård, bl.a. Bijagós-öarna.[3]

Några av Guinea-Bissaus miljöproblem är överfiskning samt avskogning med åtföljande jorderosion. All elektricitet produceras av fossila bränslen.

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Guinea-Bissau är indelat i åtta regioner (regiões) samt en autonom sektor (huvudstaden Bissau). Regionerna är i sin tur indelade i 37 sektorer.

Regioner:

Politik[redigera | redigera wikitext]

Guinea-Bissau har sedan självständigheten 1974 präglats av politiska motsättningar, vilket lett till åtskilliga kuppförsök, statskupper och 1998-1999 till våldsamma stridigheter mellan presidenten João Bernardo Vieiras och brigadgeneral Ansumane Manés styrkor.[4]

Med stöd av FN genomfördes i mars 2004 parlamentsval, i vilka PAIGC vann majoritet. 2005 valdes Vieira på nytt till landets president. Vieira var även landets president 1980 till 1999 efter att ha kommit till makten genom statskupp.[4]

År 2006 var politiskt instabilt. En politisk kamp mellan PAIGC-ledaren Gomes Junior och presidenten, om rätten att utse en premiärminister, utspelades.[källa behövs]

Mordet på flottans chef Mohammed Lamine Sanha ledde i januari 2007 till våldsamma protester. I mars avgick premiärminister Aristide Gomes efter en missförtroendeförklaring i parlamentet. I april utsåg presidenten Martinho n’Dafa Kabi att leda en ny koalitionsregering, bestående av PAIGC, Partido de Renocaçao Social (PRS) och Partido Unido Social Democrata (PUSD).[källa behövs]

Nationalförsamlingen (med 102 ledamöter) och presidenten utses på fem år.

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Guinea-Bissau är ett av världens fem fattigaste länder och inkomstskillnaderna är bland de största i världen. De huvudsakliga näringsgrenarna är jordbruk och fiske. En stor gröda är cashew-nötter och landet är sjätte största producent i världen. Man exporterar även fisk och skaldjur, jordnötter, palmmärg och timmer. Ris är den största grödan och ett viktigt basfödoämne. Inbördeskrig och andra strider har förstört mycket av landets infrastruktur och orsakat stor ekonomisk skada.

Oexploaterade naturtillgångar, till exempel petroleum och fosfat, kan ge stora inkomster i framtiden. Eftersom utvecklingskostnaderna för att starta utvinning är stora, är inga sådana projekt planerade inom överskådlig tid.

Turism är begränsad i landet, dock förekommer det bl.a sportfisketurism till skärgården utanför Guinea-Bissau, då dessa innehåller mycket orörda fiskevatten.

Naturtillgångar: fisk, timmer, fosfat, bauxit, oexploaterade oljefyndigheter

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Befolkningen är starkt splittrad i olika etniska grupper. Invånarna talar diverse niger-kongospråk samt kreolspråk (en blandning av portugisiska och afrikanska språk). Officiellt språk är sedan kolonialtiden portugisiska. Traditionella naturreligioner lever kvar, men ca 40 % är muslimer och 10 % kristna.[3]

  • Befolkning: de största grupperna är balanta, fula, manjaca, mandinga och papel
  • Befolkningens medelålder: 18,8 år (2002)
  • Spädbarnsdödlighet: 11% (2003)
  • Befolkningens medellivslängd: 47 år (2003)
  • Analfabetism: 2003 var ungefär 57% av den vuxna befolkningen analfabeter

Språk[redigera | redigera wikitext]

Landes officiella språk är portugisiska, som dock bara talas av omkring 14 procent av befolkningen. Det största språket är Guinea-Bissau-kreol, som talas av omkring 44 procent av befolkningen. Franska fungerar som handelsspråk i kontakterna med de frankofona grannländerna.

Religion[redigera | redigera wikitext]

Ungefär halva befolkningen praktiserar traditionella inhemska religioner, 40% är (övervägande sunni-) muslimer och mindre än 10% är kristna.

Muslimerna bor företrädesvis i de norra delarna av landet och har de flesta anhängarna bland fulani- och mandinkafolken. De kristna (både katoliker och protestanter) är koncentrerade till Bissau och andra större städer medan animismen har sin bas på landsbygden. [5]

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ United Nations Statistics Division; Guinea Bissau, preliminary results of the 2009 Population and Housing Census (pdf-fil)
  2. ^ Siffror ur World Guide, New Internationalist Publications 2005/2006
  3. ^ [a b] Alla Världens Länder 2000 Bonnier Lexikon
  4. ^ [a b] Dag Leraand (19 mars 2009). ”Guinea-Bissau – historie”. Store norske leksikon. http://snl.no/Guinea-Bissau/historie. Läst 5 december 2010. 
  5. ^ International Religious Freedom Report 2007: Guinea-Bissau
  6. ^ Ungdomsbiblioteket i Bissau

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]