Gul abborre
| Gul abborre | |
 |
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Överklass | Benfiskar Osteichthyes |
| Klass | Strålfeniga fiskar Actinopterygii |
| Ordning | Abborrartade fiskar Perciformes |
| Familj | Abborrfiskar Percidae |
| Släkte | Abborrsläktet Perca |
| Art | Gul abborre P. flavescens |
| Vetenskapligt namn | |
| § Perca flavescens | |
| Auktor | Mitchill, 1814[1] |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Gul abborre[2] (Perca flavescens) är en art i familjen havsabborrfiskar som finns i Nordamerika. Den kallas även nordamerikansk abborre[2].
Innehåll |
Utseende [redigera]
En avlång fisk med tydlig, böjd sidolinje och två ryggfenor; den främre med 12 till 14 hårda taggstrålar, den bakre med 12 till 13 mjukstrålar samt 2 till 3 taggstrålar. Analfenan har 2 taggstrålar och 7 till 8 taggstrålar. Som hos den vanliga abborren är fjällen kölade, vilket gör att huden känns sträv vid beröring. Även färgteckningen påminner om abborrens, med 6 till 8 mörka tvärstrimmor längs kroppen. Grundfärgen är dock mera guldgul, även om ungfiskarna är ljusare, mer vitaktiga. På bakre delen av den främre ryggfenan finns ofta en svart fläck. Buk- och analfenorna har vanligen en gul till rödaktig anstrykning, speciellt på hanen under parningstiden.[3] Som mest kan arten bli 50 cm lång och väga 1,91 kg, men blir vanligtvis inte mycket mer än 19 cm.[4] Honorna växer snabbare och blir ofta större än hanarna.[3]
Vanor [redigera]
Den gula abborren är en stimfisk som föredrar förhållandevis grunda, strandnära vatten[5] som floder, strömmar, selvatten, dammar[6] och sjöar. Den kan även gå ut i brackvatten och saltsjöar.[4]
Arten migrerar ut till djupare vatten för att övervintra under hösten.[3] Dock är den fortfarande aktiv under denna period.[5]
Födan, som tas under dagen (under natten förefaller fiskarna vila på bottnen[5]) består av insektslarver, större ryggradslösa djur som snäckor och kräftor, fiskar samt fiskägg.[4] De små ungarna tar plankton.[6] Arten blir inte särskilt gammal; få individer blir mycket äldre än 7 år.[3]
Fortplantning [redigera]
Hanarna blir könsmogna mellan 1 och 3 års ålder, honorna mellan 2 och 4 år. Leken sker under april till tidigt i maj vid en vattentemperatur på 7 - 11 °C då fiskarna vandrar till grunda, vegetationsrika vatten med småstens-, grus- eller sandbotten från vinterns övervintringsvatten. Hanarna anländer först. Under leken har varje hona vanligen sällskap av 2 till 5 hanar. I samband med äggläggningen simmar honan över bottnen med kroppen böjd till U-form följd av en av hanarna, medan de övriga är passiva. Därefter avger hon äggen i en lång gelésträng varpå den aktiva hanen får sällskap av minst en av de övriga, som tillsammans avger mjölke. Äggen kläcks efter 8 till 10 dagar; de nykläckta larverna är 4 till 7 mm långa, och har redan fullt utvecklade käkar, tänder och ögon. De håller sig på djupare vatten tills fenorna är fullt utvecklade. Ynglen börjar aktivt ta föda vid 7 mm längd, även om innehållet i gulesäcken inte är förbrukat.[3]
Betydelse för människan [redigera]
Arten är en populär matfisk och föremål för både yrkesmässigt fiske och sportfiske.[4] I Stora sjöarna är den en kommersiellt viktig art för fiskare både från USA och Kanada.[3]
Utbredning [redigera]
Det ursprungliga utbredningsområdet omfattar Nordamerika från Nova Scotia och Quebec till Northwest Territories i Kanada, samt söderut till Ohio, Illinois och Nebraska. I floderna med utflöde på Atlantkusten går den ner till Santee River i South Carolina.[4] Den gula abborren har införts till alla delstater på USAs fastland inklusive Alaska.[7]
Referenser [redigera]
- ^ ”'Perca flavescens (Mitchill, 1814)” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=168469. Läst 2012-04-21.
- ^ [a b] Sven O Kullander (2008-09-13). ”Naturhistoriska riksmuseets databas över fisknamn”. Naturhistoriska riksmuseet. http://artedi.nrm.se/fishnames/namefind.php?FormData=Perciformes&Verbosity=Listing&Submit=Skicka&MaxRecs=1000&Category=cOrder&Precision=%3D&Ordering=default. Läst 2012-01-05.
- ^ [a b c d e f] Sara Creque (2000). ”Perca flavescens American perch” (på engelska). Animal Diversity Web (University of Michigan). http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Perca_flavescens.html. Läst 2012-04-22.
- ^ [a b c d e] Luna, Susan M. (2011-11-15). ”'Perca flavescens (Mitchill, 1814) American yellow perch” (på engelska). Fishbase. http://www.fishbase.org/summary/Perca-flavescens.html. Läst 2012-04-21.
- ^ [a b c] ”Yellow Perch Perca flavescens” (på engelska). Michigan Department of Natural Resources. http://www.michigan.gov/dnr/0,4570,7-153-10364_18958-45696--,00.html. Läst 2012-04-21.
- ^ [a b] ”Yellow Perch Perca flavescens” (på engelska). Virginia Department of Game and Inland Fisheries. 2012. http://www.dgif.virginia.gov/wildlife/fish/details.asp?fish=010206. Läst 2012-04-21.
- ^ Pam Fuller & Matt Neilson (2009-08-19). ”Perca flavescens (yellow perch)” (på engelska). US Geological Survey. http://nas.er.usgs.gov/queries/factsheet.aspx?SpeciesID=820. Läst 2012-04-21.
