Guldbaggar
| Guldbaggar | |
Polystigma punctatum
|
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Underklass | Bevingade insekter Pterygota |
| Ordning | Skalbaggar Coleoptera |
| Familj | Bladhorningar Scarabaeidae |
| Underfamilj | Guldbaggar Cetoniinae |
| Vetenskapligt namn | |
| § Cetoniinae | |
| Auktor | Leach, 1815 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Guldbaggar (Cetoniinae) är en underfamilj i familjen bladhorningar som i sin tur tillhör skalbaggarna. I Sverige finns 3 arter, däribland gräsgrön guldbagge (Cetonia aurata) och olivgrön guldbagge (Potosia cuprea).
Genom sin obetydligt kullriga kropp samt sina ovan plattade täckvingar, som lämnar bakkroppens spets obetäckt, skiljer sig hithörande släkten från de övriga underfamiljerna. Omkring 4 000 arter är beskrivna, de flesta från varmare länder. Särskilt är Afrika känt för rikedomen på arter, vilka ofta strålar av praktfulla, metallglänsande färger och ibland når betydande storlek, såsom de väldiga goliatbaggarna.
Till sitt levnadssätt är de blombesökare, som i hetaste solgasset flyger omkring, men vid mulen väderlek sitter trögt stilla på den blomma eller blomsamling på vilken de slagit sig ner, och där de äter företrädesvis frömjölet och ståndarna, men även kronbladen. Dock lockas de, liksom så många andra insekter, även av utsipprande trädsaft, och vissa tycks till och med uteslutande hämta sin näring därifrån. Larverna, som är stora och tjocka, till färgen vitaktiga, med gulbrunt, starkare kitinpansrat huvud, lever i multnande trä, några även bland multnande stackmaterial i myrstackar.
En del guldbaggar, däribland de svenska arterna, utmärker sig genom att kunna flyga med slutna täckvingar, i stället för som hos andra skalbaggar, med täckvingarna utspärrade åt sidorna. Det beror på att täckvingarnas kant på yttersidan nära basen är försedd med en utskärning, genom vilken flygvingarna kan fällas ut.
När dessa skalbaggar känner sig hotade avsöndrar de från bakdelen ett gulvitt illaluktande ämne som försvar.
Källor[redigera]
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Guldbaggar, 1904–1926.
Externa länkar[redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör Guldbaggar
