Guldschakal

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Guldschakal
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Golden Jackal sa02.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Rovdjur
Carnivora
Familj Hunddjur
Canidae
Släkte Canis
Art Guldschakal
C. aureus
Vetenskapligt namn
§ Canis aureus
Auktor Linné, 1758
Utbredning
World goldschakal.png
Hitta fler artiklar om djur med

Guldschakal (Canis aureus), även kallad schakal, är en art i familjen hunddjur som är nära släkt med vargen.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Guldschakalen har en kropp som är mellan 60 och 130 centimeter lång (huvud och bål),[2] vanligen omkring 75 cm.[3] Svansens längd ligger omkring 20 till 30 centimeter och skulderhöjden är 38 till 50 centimeter. Djuret väger 7 till 15 kilo.[2] Pälsens färg är vanligtvis guldgul men skiljer sig mellan de olika levnadsområdena.[4] Guldschakaler som lever i bergstrakter har en gråaktig päls och individer i östra Afrika byter päls under årets lopp.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Djurets huvudsakliga levnadsområde är norra och östra Afrika, tropiska och subtropiska regioner i Asien samt sydöstra Europa, till exempel norra Grekland, Rumänien, Bulgarien och Kroatien. Sporadiskt även i Ungern och Österrike.[1]

Denna art föredrar öppna landskap som savann och halvöken[4]. I några regioner lever de även i närheten av människans boplatser där de letar i soporna efter föda. I bland annat Burma, Thailand, Indien och Bangladesh förekommer den även i skogar[1].

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Guldschakalen lever i grupper som omfattar ett par, ofta med ungdjur från tidigare kullar. Flocken har ett fast revir med en yta upp till 3 kvadratkilometer.[4] Revirets gränser markeras med urin.

Kommunikationen sker med ett stort antal olika ljud som skall, ylanden och morranden. Med sina långa och kraftiga extremiteter har guldschakalen lätt att springa över långa distanser. Den är även en skicklig simmare.[5]

I naturen blir djuret upp till 8 år och i fångenskap upp till 14 år gammalt[5].

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Guldschakalen är monogam. Litet är känt rörande parningstiden. I Tanzania anges parningstiden till oktober/november, och ibland en tidigare period i juni/juli[4]. I Europa sträcker sig parningstiden mellan januari och februari[6] Efter en dräktighet av omkring 60 dagar letar honan efter ett lämpligt bo och föder där 1 till 9 (vanligtvis 5 till 6) ungar.[4] Dessa är blinda under de första två veckorna[5].

Under de första tre veckorna får ungarna bara modersmjölk som föda. Senare, när regntiden börjar, får de även fast föda som bärs fram av föräldrarna i deras magar och spys upp vid boet[7]. Efter ytterligare fem veckor slutar honan att ge di.[5]

Efter ungefär 5 till 6 månader är ungarna helt självständiga. Ofta stannar några ungar hos föräldrarna och hjälper till vid uppfödandet av de nästa syskonen. Guldschakalen blir könsmogen vid 11 månaders ålder[7].

Föda och jakt[redigera | redigera wikitext]

Guldschakaler har ett typiskt socialt jaktbeteende. De jagar i par eller i grupp och detta huvudsakligen under natten. 80 procent av alla angrepp som görs av ensamma djur misslyckas. Hos par sjunker denna andel till 30 procent. De äter sällan as och fångar den största delen av sin föda med hjälp av sin goda hörsel och sin snabbhet. De sätt som schakalen jagar sitt byte på liknar rödrävens. Liksom den reser de öronen, kröker ryggen, lyfter svansen och gör sedan ett hopp och landar med sina främre tassar på bytet, som dödas efteråt med ett starkt bett.

Till guldschakalens föda räknas bär, inte minst vindruvor, majs, insekter, gnagare, fåglar, amfibier och unga gaseller[5]. När den inte kan äta hela bytet bär schakalen det till en buske eller gräver ner det för att återkomma till det senare. För att lätt komma åt bytet följer schakaler i östra Afrika större kattdjur som lejon. De väntar sedan tålmodigt tills lejonet lämnar sitt byte och tar därefter resten.

Hot[redigera | redigera wikitext]

Största hotet mot guldschakalen är industrialisering och ett ökande, intensivt jordbruk[1]. Fiender i djurvärlden är bland andra örnar, pyton, leopard och gepard[5]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Jhala, Y.V.; Moehlman, P.D. (2008). ”IUCN 2008 Red List” (på en). IUCN. http://www.iucnredlist.org/details/3744. Läst 2009-02-03. 
  2. ^ [a b] R. Edwards (2009). ”Golden jackal”. ARKive. http://www.arkive.org/golden-jackal/canis-aureus/. Läst 22 oktober 2013. 
  3. ^ Claudio Sillero-Zubiri, Michael Hoffmann, David Whyte Macdonald (2004). ”Canids: Foxes, Wolves, Jackals and Dogs”. IUCN. sid. 156-161. http://www.carnivoreconservation.org/files/actionplans/canids.pdf. 
  4. ^ [a b c d e] Stuart, Chris; Stuart, Tilde (på en). Field Guide to the Larger Mammals of Africa. Kapstaden: Struik Publishers. Sid. 234-236. ISBN 1-86825-757-6 
  5. ^ [a b c d e f] Curry-Lindahl, Kai (1984) [1983]. Afrikas däggdjur. Stockholm: P. A. Norstedt & Söners Förlag. Sid. 208-209. ISBN 91-1-834122-5 
  6. ^ Curry-Lindahl, Kai (1982). Däggdjur i färg. Stockholm: P. A. Norstedt & Söners Förlag. Sid. 241-242. ISBN 91-20-06724-0 
  7. ^ [a b] Ivory, Alicia (2008). ”Canis aureus golden jackal” (på en). Animal Diversity Web. http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Canis_aureus.html. Läst 2009-02-03. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]