Gulkronad sparv

Från Wikipedia
Gulkronad sparv
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljAmerikanska sparvar
Passerellidae
SläkteZonotrichia
ArtGulkronad sparv
Z. atricapilla
Vetenskapligt namn
§ Zonotrichia atricapilla
Auktor(Gmelin, 1789)
Utbredning

Gulkronad sparv[2] (Zonotrichia atricapilla) är en tätting i familjen amerikanska sparvar som förekommer i nordvästra Nordamerika.[3]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Gulkronad sparv är en långstjärtad och rätt stor amerikansk sparv, med sin längd på upp till och med 18 cm något större än den närbesläktade vitkronade sparven (Zonotrichia leucophrys). I häckningsdräkt är den karakteristisk med svart hjässa och ljust centralt hjässband, i pannan lysande gult. I övrigt är ovansidan mörkstreckad brun, huvudet grått och undersidan enfärgat gråbrun.[4]

Vintertid är den mattare i färgerna med brun istället för svart på hjässan och mindre tydligt gult i pannan samt lätt gråbrunfläckig undersida. Ungfågeln liknar ung vitkronad sparv, men är gråare med ljus strupe och gråaktig, ej ljus näbb.[5]

I vinterdräkt.

Läten[redigera | redigera wikitext]

Sången består av en fallande serie ljusa och klara toner som på engelska ofta återges "oh dear me". Bland lätena hörs ett musikaliskt "teew", i flykten ett ljust "seep".[5]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Fågeln häckar i Alaska och de nordliga delarna av västra Kanada. Vintertid flyttar den till ön Vancouver Island i Kanada och USA:s västkust. Under vår och höst återfinns den ofta i norra Kalifornien.[3] Den har tillfälligt påträffats i östra Asien, med flera fynd både i Japan och nordöstra Ryssland (Kamtjatka, Tjuktjien och Wrangelön).[1][6][7]

Artens utbredningsområde, med sommartid i rött, vintertid i blått och året runt i lila.

Familjetillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Tidigare fördes de amerikanska sparvarna till familjen fältsparvar (Emberizidae) som omfattar liknande arter i Eurasien och Afrika. Flera genetiska studier visar dock att de utgör en distinkt grupp[8][9][10][11] som sannolikt står närmare skogssångare (Parulidae), trupialer (Icteridae) och flera artfattiga familjer endemiska för Karibien.[11]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Gulkronad sparv häckar på buskrik tundra nära kusten eller i höga bergstrakter, gärna nära vatten och stånd med Salix, alsnår och kortväxta barrträd. Vintertid hittas den i busk- eller ogräsrika miljöer, även i trädgårdar, och ofta tillsammans med vitkronad sparv.[4]

Gulkronad sparv på häckplats i Bering Landbridge Natural Preserve i Alaska.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Fågeln tillbringar mycket tid på marken eller lågt i buskar och träd. Utanför häckningstid lever den av olika sorters frön, men även frukt (äpple, druvor, fläderbär och oliver), säd (havre, vete, korn och majs), knoppar, blommor och skott. Den kan även ta insekter som myror, bin, getingar, fjärilar, skalbaggar, termiter och harkrankar. Födan sommartid är mindre känd, men tros bestå av frukt, frön, spindlar och insekter.[4]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Gulkronad sparv bygger en kraftig boskål av kvistar, bark, mossa, löv, ormbunkar och kraftigt gräs. Inuti fodras boet med tunnare gräs, ripfjädrar och hår från älg, hjort eller ren. Boet placeras på marken, kamouflerat av växtlighet. Däri lägger den en till två kullar med tre till fem ägg som ruvas i elva till 13 dagar. Efter kläckning är ungarna flygga efter ytterligare nio till elva dagar.[4]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till 7,5 miljoner häckande individer.[12] I början av 1900-talet försökte ägare till fruktträdgårdar decimera antalet, men idag anses den inte utgöra ett hot mot jordbruket.[4]

Gulkronad sparv och människan[redigera | redigera wikitext]

Under guldrushen i Yukon kring förra sekelskiftet kallades gulkronad sparv no gold here-bird, det vill säga 'inget-guld-här-sparven', efter hur dess sång lät.[4]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2020 Zonotrichia atricapilla . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2021-3. Läst 13 december 2021.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b c d e f] Golden-crowned Sparrow Faktablad om gulkronad sparv på allaboutbirds.org
  5. ^ [a b] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Western North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 428. ISBN 0-679-45120-X 
  6. ^ Brazil, Mark (2018). Birds of Japan. Helm Field Guides. ISBN 978-1472913869 
  7. ^ Vladimir Yu Arkhipov & Łukasz Ławicki (2016). Nearctic passerines in Russia. Dutch Birding, 38, 201-214.
  8. ^ Yuri, T. & Mindell, D.P. (2002). Molecular phylogenetic analysis of Fringillidae, “New World nine-primaried oscines” (Aves: Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 23(2): 229–243.
  9. ^ Klicka, J., R.M. Zenk, and K. Winker (2003), Longspurs and snow buntings: Phylogeny and biogeography of a high-latitude clade (Calcarius), Mol. Phylogenet. Evol. 26, 165-175.
  10. ^ Alström, P., Olsson, U., Lei, F., Wang, H.T., Gao, W. & Sundberg, P. (2008). Phylogeny and classification of the Old World Emberizini (Aves, Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 47(3): 960–973.
  11. ^ [a b] Barker, F.K., Burns, K.J., Klicka, J., Lanyon, S.M. & Lovette, I.J. (2013). Going to extremes: contrasting rates of diversification in a recent radiation of new world passerine birds. Systematic Biology 62(2): 298–320.
  12. ^ Partners in Flight (2019). Avian Conservation Assessment Database. 2019.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]