Gulnäbbad blåkråka

Från Wikipedia
Gulnäbbad blåkråka
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningPraktfåglar
Coraciiformes
FamiljBlåkråkor
Coraciidae
SläkteEurystomus
ArtGulnäbbad blåkråka
E. glaucurus
Vetenskapligt namn
§ Eurystomus glaucurus
Auktor(Müller, 1776)

Gulnäbbad blåkråka[2] (Eurystomus glaucurus) är en vanligt förekommande afrikansk fågel i familjen blåkråkor inom ordningen praktfåglar.[3]

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Gulnäbbad blåkråka är en 29-30 centimeter lång fågel med en som namnet avslöjar karakteristisk lysande gul näbb. Huvud och rygg är varmbruna, hals och bröst lilafärgade och resten av fjäderdräkten i huvudsak brun. I flykten syns de kraftigt blå vingar och stjärt kontrastera med brun rygg. Lätet är ett morrande k-k-k-k-k-r-r-r-r-r'.[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Gulnäbbad blåkråka förekommer i stora delar av Afrika söder om Sahara utom de allra torraste områdena. Den delas in i två grupper med fyra underarter, med följande utbredning:[3]

  • Eurystomus glaucurus glaucurus – förekommer på Madagaskar; utanför häckningstid förekommer den i östra Afrika
  • afer-gruppen

Den har även vid två tillfällen påträffats i Kap Verde-öarna[5] samt även i Mauretanien[1], Seychellerna[1] och 2010 i Jabal ‘Ilbah i sydostligaste Egypten[5]. I september 2019 observerades fågeln för första gången i Israel.[6]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Arten trivs i öppet landskap med några höga träd, gärna nära vatten. Liksom andra blåkråkor syns den ofta sitta väl synligt på en utkiksplats i form av en trädtopp, stolpe eller ledningstråd, som en jättetörnskata. Dagtid är den oftast inaktiv, men under sen eftermiddag jagar den efter svärmande myror och termiter, ibland i stora grupper om 100 indivder eller fler. Arten dricker likt svalor genom att doppa näbben i vatten i flykten. Fågeln häckar i ett ofodrat bo placerat i ett trädhål, där den lägger två till tre ägg.[4]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling. Den tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats, men den beskrivs som vanlig och vida spridd.[7]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Birdlife International 2012 Eurystomus glaucurus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ [a b] Fry, Fry & Harris (1992) Kingfishers, Bee-eaters and Rollers, ISBN 0713680288
  5. ^ [a b] Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 138. ISBN 978-84-941892-9-6 
  6. ^ Tarsiger.com Fynd av gulnäbbad blåkråka i Västpalearktis
  7. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Sargatal, J. 2001. Handbook of the Birds of the World, vol. 6: Mousebirds to Hornbills. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]