Gunnar Lindkvist
| Gunnar Lindkvist | |
| Född | Erik Gunnar Lindkvist 24 augusti 1916 Engelbrekts församling, Stockholm |
|---|---|
| Död | 27 maj 1990 (73 år) Matteus församling, Stockholm |
| Andra namn | Knas |
| Aktiva år | 193?-1986 |
| Betydande roller | |
| Rudolf i Vi hade i alla fall tur med vädret (1980) | |
| IMDb SFDb | |
Erik Gunnar "Knas" Lindkvist, född 24 augusti 1916 i Engelbrekts församling i Stockholm, död 27 maj 1990 i Sankt Matteus församling i Stockholm, var en svensk skådespelare och revyartist.[1]
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Födelseadress Vikdalen 14, Nacka. Nedkomst Engelbrekt Stockholm. Son till järnsvarvare sedan stadsbudet Gustaf Gottfrid Lindqvist och hans hustru Hulda Maria Albin båda födda i Lilla Mellösa. Lindkvist växte upp på Södermalm i ett fattigt hem. Han hade först planer på att bli präst, men studerade 1934–1935 vid Viskadalens folkhögskola. Han blev samtidigt politiskt aktiv inom socialdemokratiska ungdomsrörelsen. Han arbetade som annonsförsäljare för SSU:s tidskrift Frihet och Aftontidningen, som han varit med att starta. I mitten av 1930-talet började han spela amatörrevy och lärde känna Carl-Gustaf Lindstedt. Tillsammans med honom och Nils Ohlson bildade han 1942 crazytrion Tre Knas. 1946 engagerades trion till Casinorevyn där man spelade med framgång fram till 1952. 1942–1950 arbetade han även som journalist vid Frihet och Aftontidningen. Han blev under sin politiskt aktiva tid erbjuden att bli landshövding i Norrbotten.[1]
Han gjorde ett stort antal roller på film, men aldrig några huvudroller. Med sin torra humor blev han något av en specialist på att göra små biroller. Till hans karaktärer hör morfar Rudolf i Kjell Sundvalls TV-film Vi hade i alla fall tur med vädret 1980. Lindkvist var med när Casinogänget återförenades på Intiman i Stockholm 1973, det som först var tänkt som ett kort gästspel pågick i åtta år med en allra sista föreställning på Berns i Stockholm 1981. I övrigt arbetade han flitigt på olika privatteatrar, bland annat Oscars, Vasan och Maximteatern. Han hade ingen formell skådespelarutbildning, men hade lärt sig yrket genom att studera människor när han i sin ungdom arbetade som springpojke och senare som annonsförsäljare.[1]
Lindkvist begravdes den 12 juli 1990 på Adolf Fredriks kyrkogård.[2]
Filmografi[redigera | redigera wikitext]
- 1948 – Loffe som miljonär
- 1948 – Lilla Märta kommer tillbaka
- 1949 – Lattjo med Boccaccio
- 1950 – Stjärnsmäll i Frukostklubben
- 1950 – Loffe blir polis
- 1950 – Regementets ros
- 1950 – Påhittiga Johansson
- 1952 – Han glömde henne aldrig
- 1953 – Bror min och jag
- 1953 – Kungen av Dalarna
- 1954 – Åsa-Nisse på hal is
- 1954 – Aldrig med min kofot eller Drömtjuven
- 1954 – Sju svarta "Be-Hå"
- 1955 – Far och flyg
- 1955 – Bröderna Östermans bravader
- 1956 – Den hårda leken
- 1956 – Syndare i filmparadiset
- 1957 – Räkna med bråk
- 1957 – Nattens ljus
- 1957 – Klarar Bananen Biffen?
- 1958 – Jazzgossen
- 1959 – Bara en kypare
- 1959 – Guldgrävarna
- 1959 – 91:an Karlsson muckar (tror han)
- 1962 – Åsa-Nisse på Mallorca
- 1963 – Åsa-Nisse och tjocka släkten
- 1965 – Pang i bygget
- 1967 – Djungelboken
- 1967 – Gumman som blev liten som en tesked (TV-serie)
- 1968 – Freddy klarar biffen
- 1969 – Bokhandlaren som slutade bada
- 1969 – Duett för kannibaler
- 1969 – Åsa-Nisse i rekordform
- 1970 – Rötmånad
- 1970 – Skräcken har 1000 ögon
- 1973 – Bröllopet
- 1974 – Engeln
- 1975 – Kom till Casino
- 1980 – Vi hade i alla fall tur med vädret
- 1981 – Babels hus (TV-serie)
- 1981 – Olsson per sekund eller Det finns ingen anledning till oro
- 1981 – Varning för Jönssonligan
- 1982 – Amedée
- 1983 – Spanska flugan
- 1983 – Raskenstam
- 1983 – Henrietta
- 1985 – Dödspolare
Teater[redigera | redigera wikitext]
Roller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c] ”Gunnar "Knas" Lindkvist”. Svensk Filmdatabas. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=66558&iv=OVERVIEW. Läst 16 juli 2014.
- ^ Begravda i Sverige
- ^ ”Casino”. Dagens Nyheter: s. 16. 1 september 1954. https://arkivet.dn.se/tidning/1954-09-01/236/16. Läst 13 september 2020.
- ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 33. 9 september 1955. https://arkivet.dn.se/tidning/1955-09-09/244/33. Läst 4 september 2020.
- ^ ”ABC-Revyn 1956”. http://98.142.96.242/~sladdens/specialsidor/tjadden/revy_show/abc_casino/abc_revyn_1956/_abc_revyn_1956.html. Läst 4 september 2020.[död länk]
- ^ ”Pippi, you know”. Arkiverad från originalet den 17 mars 2022. https://web.archive.org/web/20220317122718/http://98.142.96.242/~sladdens/specialsidor/tjadden/revy_show/abc_casino/pippi_you_know/_pippi_you_know.html. Läst 4 september 2020.
- ^ ”ABC-Revyn 1957”. http://98.142.96.242/~sladdens/specialsidor/tjadden/revy_show/abc_casino/abc_revyn_1957/_abc_revyn_1957.html. Läst 4 september 2020.[död länk]
- ^ ”ABC-Revyn 1958”. http://98.142.96.242/~sladdens/specialsidor/tjadden/revy_show/abc_casino/abc_revyn_1958/_abc_revyn_1958.html. Läst 4 september 2020.[död länk]
- ^ ”Crazyrevy på Casino”. Dagens Nyheter: s. 14. 23 september 1959. https://arkivet.dn.se/tidning/1959-09-23/258/14. Läst 13 september 2020.
- ^ Barbro Hähnel (10 juni 1962). ”Svejk på Skansen: Den breda vägen till publikgunsten”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1962-06-10/155/12. Läst 20 mars 2016.
- ^ ”Hur man lyckas i affärer utan att egentligen anstränga sig”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25049&pos=76. Läst 26 juni 2015.
- ^ ”West Side Story”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25690&pos=173. Läst 12 juni 2015.
- ^ Barbro Hähnel (31 december 1965). ”'West Side Story' på svenska: Ungt, fräscht och ojämnt”. Dagens Nyheter: s. 13. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1965-12-31/354/13. Läst 31 augusti 2015.
- ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 43. 9 september 1966. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1966-09-09/244/43. Läst 20 augusti 2015.
- ^ ”Den glada änkan”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24820&pos=33. Läst 26 juni 2015.
- ^ Bengt Jahnsson (15 februari 1969). ”'Snark' på Maxim: Uttunnat clowneri”. Dagens Nyheter: s. 15. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1969-02-15/44/15. Läst 22 januari 2016.
- ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 55. 12 september 1969. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1969-09-12/247/55. Läst 22 augusti 2015.
- ^ Bengt Jahnsson (12 september 1970). ”Vill vi betala för detta gyckel?”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/tidning/1970-09-12/247/16. Läst 30 oktober 2016.
- ^ Barbro Hähnel (14 mars 1971). ”En fräckis - inte mer”. Dagens Nyheter: s. 13. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1971-03-14/71/13. Läst 22 januari 2016.
- ^ Bo E. Åkermark (19 augusti 1971). ”'Gröna hissen', nymålad av Isa Quensel”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/tidning/1971-08-19/223/14. Läst 30 oktober 2016.
- ^ Bengt Jahnsson (26 september 1981). ”Spanska flugan: Ett underverk av komik”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1981-09-26/261/20. Läst 17 april 2016.
- ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 59. 29 september 1983. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1983-09-29/264/59. Läst 25 januari 2016.
- ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 58. 3 oktober 1986. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1986-10-03/268/58. Läst 18 september 2016.