Gunnar Gren

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Gunnar Gren
Gunnar Gren-1957.jpg
Personlig information
Fullständigt namn Johan Gunnar Gren
(före 3 sept 1958 egentligen Olsson)
Smeknamn Il Professore
Födelsedatum 31 oktober 1920
Födelseort Sverige Göteborg, Sverige
Dödsdatum 10 november 1991 (71 år)
Dödsort Sverige Göteborg
Position Högerinner
Tidigare klubbar
1937–1940  Sverige Gårda BK
Proffsklubbar*
År
1941–1949
1949–1953
1953–1955
1955–1956
1956–1959
Klubb
Sverige IFK Göteborg
Italien AC Milan
Italien ACF Fiorentina
Italien Genoa CFC
Sverige Örgryte IS
SM (GM)
164 (78)
133 (38)
55 (5)
29 (2)
Landslag**
År
1939–1958
Landslag
 Sverige
SM (GM)
57 (32)
* Antal matcher och mål i proffsklubbar räknas endast för de inhemska ligorna och är korrekt per den 7 januari 2007 kl.12.00 (CEST).
** Antal landskamper och mål är korrekta per den 7 januari kl.12.00 (CEST).
Gunnar Gren
Fotboll, herrar
Olympic rings with transparent rims.svg Olympiska spel
Guld London 1948 Fotboll, herrar

Johan Gunnar Gren[1], född 31 oktober 1920 i Oscar Fredriks församling i Göteborg,[2] död 10 november 1991 i Annedal i Göteborg, var en svensk fotbollsspelare, högerinner, svensk mästare för IFK Göteborg 1942, allsvensk skyttekung 1947 och 57 gånger landslagsman med 32 gjorda mål för Sverige under åren 1939-1958.

Gren blev proffs i AC Milan 1949 och italiensk mästare 1950/1951. I Milan bildade han tillsammans med Gunnar Nordahl och Nils Liedholm den legendariska innertrion Gre-No-Li. Gunnar Grens utomordentliga bollbehandling och taktiska skicklighet gav honom i Italien smeknamnet Il Professore. 1948 blev han olympisk mästare och i VM 1958 silvermedaljör.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Gre-No-Li med Gunnar Gren (v) i AC Milan på 1950-talet.
Gunnar Gren som staty utanför Gamla Ullevi.

Uppväxten[redigera | redigera wikitext]

Gren växte upp i Majorna i Göteborg. Hans talanger uppmärksammades första gången den 7 oktober 1934, då Göteborgs Fotbollförbunds ordförande Carl "Ceve" Linde anordnade en öppen tävling i bolljonglering i Gamla Mässhallen. Gren som tävlade för BK Strix vann med 126 tillslag, vilket var nära nog dubbelt så många som tvåan - Yngve "Knappen" Lindegren från Örgrytes allsvenska lag klarade av. Han hade därmed vunnit sitt första idrottspris - en bronsplakett. Göteborgska "Idrottsbladet" skrev dagen därpå: "Det var en upplevelse att se särskilt de mindre grabbarna leka med bollen i skallning och jonglering. Fenomenala saker presterades, och de stora pojkarna i de nationella serierna blevo skändligen slagna över hela linjen av 'kryddorna' från pojklagen. 13-åringen Gunnar Gren från Bollklubben Strix gjorde så fina tricks, att han som en annan Rastelli mycket väl skulle kunna ta engagemang vid en cirkus eller varieté." Segern gav honom hans första kommersiella engagemang. Han fick underhålla publiken i pausen på en handbollsmatch, mellan Majorna och Redbergslid, och hans gage var då fem kronor.

Allsvenska tiden[redigera | redigera wikitext]

Gunnar Gren spelade sin första allsvenska match med Gårda BK den 1 maj 1938Gamla Ullevi då man mötte Malmö FF (resultatet blev 0–0). I augusti 1940 debuterade Gren officiellt i A-landslaget vid en bortalandskamp mot Finland.

Efter 54 allsvenska matcher och 16 mål för Gårda BK lämnade Gren klubben på våren 1941, då han engagerades i IFK Göteborg, i vilken klubb han blev både svensk mästare och vann skytteligan. Debuten i IFK blev mot Gårda BK i augusti 1941 (vinst med 6–1, där Gunnar Gren gjorde första målet). Sin sista match för IFK spelade Gren den 6 juni 1949 mot IFK Norrköping på Gamla Ullevi (förlust 0–1). Han hade då spelat 164 matcher för "Blåvitt" och gjort 78 mål.

I maj 1947 deltog Gren i det europeiska landslaget (FIFA) som spelade mot det engelska på Hampden Park i Glasgow. Gren spelade fyra matcher i det svenska landslag, som blev olympiska guldmedaljörer 1948.

Proffs i Italien[redigera | redigera wikitext]

År 1949 blev det dags för tiden som proffs i Italien. Han spelade under tre säsonger i AC Milan därefter två säsonger i AC Fiorentina och slutligen en säsong i Genova AC. I Milan bildade han tillsammans med Gunnar Nordahl och Nils Liedholm den omskrivna trion Gre-No-Li, vilka debuterade på Stadio Marassi i Genua, i matchen AC Milan-Sampdoria 11 september 1949.[3] Namnet uppfanns av fotbollskrönikören Signore Conju i tidningen Corriere Lombardo. I Italien blev han oerhört populär och den italienska publiken gav honom namnet Il Professore redan under den första säsongen. Själv ansåg Gren att "Nacka Skoglund var den största, svenska bollbegåvningen i Italien. Han sa bland annat; "Fast vi tre var inte de största svenskarna i Italien, det var "Nacka" Skoglund. Folk älskade hans sätt att spela och hans sätt att leva. Och det var förstås innan han tittade för djupt i flaskan. Ingen blir någonsin större än Nacka. Tänk bara när vi i Milan föll mot Inter med 3–2 och nykomlingen Nacka gjorde 2 mål."[4]

Tillbaka i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Hans Schäfer och Gunnar Gren hälsar som lagkaptener vid en landskamp i 1957 i Hannover

Efter sejouren i Italien flyttade han hem till Göteborg 1956, där han blev spelande tränare i Örgryte IS (debutmatchen i division II mot Jönköpings Södra, vinst för Örgryte) till och med 1959 och senare i GAIS från hösten 1963.

Efter hemkomsten gav fotbollens ledare Gren amatörstatus och den 21 oktober 1956 blev han, tillsammans med det före detta Roma-proffset Stig "Vittjärv" Sundqvist, den förste spelare att få landslagsstatus på nytt. Visserligen bara en B-landskamp mot Danmark i Viborg. Men Sverige vann med 4–0 och Gunnar Gren svarade för en fullt godkänd insats.

Vid nästan 38 års ålder spelade Gren högerinner i det svenska landslag som tog silver i VM i fotboll 1958 i Sverige. Han gjorde det svenska ledningsmålet i semifinalen mot Västtyskland. Han hade då sedan debuten i landslaget 29 augusti 1940 och fram till sista matchen den 16 oktober 1958, spelat 57 A-landskamper.

Som ett tillfälligt återinhopp i den italienska fotbollsvärlden fick Gren 1960 anställning som teknisk direktör för ligaklubben Juventus i Turin. Detta var då den högsta befattning inom italiensk fotboll någon svensk innehaft.[källa behövs]

Sin sista allsvenska match spelade han för GAIS den 1 oktober 1964, 27 år efter den första. Gunnar Gren var egentligen tränare i GAIS, men eftersom det gick dåligt för laget fick han göra comeback, som Allsvenskans genom tiderna äldsta spelare, i ett desperat försök att rädda kvar laget i serien. Tyvärr hjälpte det inte. GAIS slutade sist i tabellen. Gunnar Gren avslutade sin aktiva karriär 1976 som tränare för Uddevallalaget IK Oddevold. Han förde vid 56 års ålder IK Oddevold till en överlägsen serieseger i Division 4 Bohuslän-Dal. Gren hoppade själv in som spelare i sista seriematchen hemma mot Bengtsfors där Oddevold vann med hela 7–1.

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Gunnar Gren blev 1946 den förste att få Guldbollen som landets bäste fotbollsspelare; detta var året innan han vann skytteligan. Av facktidningen "Gazetta dello Sport" utnämndes Gren två gånger till ligans främste utländske spelare. År 1970 blev han av en expertjury i Hylands hörna utsedd till "Alla tiders störste svenske fotbollsspelare".

Gunnar Grens stod staty utanför Gamla Ullevi i Göteborg. När arenan revs senhösten 2006, plockades statyn undan men är nu tillbaka på samma plats vid den nya arenan med samma namn. Populära namnförslag i Göteborgstrakten på den nya arenan var "Gunnar Grens Fotbollsstadion" eller "Gunnar Gren Arena".

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Den 3 september 1958 godkändes släktnamnet Gren för Gunnars familj, som tidigare hetat Olsson officiellt. Gren var farfaderns soldatnamn, men hade inte registrerats i folkbokföringen för hans efterkommande. Gunnar Grens OS-guld 1948 och VM-silver 29 juni 1958 erövrades alltså medan han ännu var folkbokförd som Olsson.[1]

Gren var en bra tennisspelare och blev i veterandubbel svensk mästare tillsammans med Torsten Johansson.

Gunnar Gren är begravd i familjegravenVästra kyrkogården i Göteborg.[5][6]

Tränaruppdrag[7][redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Idrottsarvet 1991 : årsbok för Idrottsmuseet i Göteborg, redaktion: Roland Jerneryd & Allan T Nilsson, Idrottens Tryckeri, Göteborg 1991 ISSN 0283-1791 s. 18–37
  • Tidernas elva : Sveriges största fotbollshjältar, redaktörer: Åke Persson och Måns Gahrton, Semic, Sundbyberg 1999 ISBN 91-552-2873-9 s. 55ff
  1. ^ [a b] Från Olsson till Gren
  2. ^ Sveriges dödbok 1947–2003, (CD-ROM version 3.0), utgiven av Sveriges Släktforskarförbund 2005
  3. ^ Nationalencyklopedin på internet (abonnemang). Sökord : Gre-No-Li
  4. ^ Tidernas elva : Sveriges största fotbollshjältar, redaktörer: Åke Persson och Måns Gahrton, Semic, Sundbyberg 1999 ISBN 91-552-2873-9 s. 60
  5. ^ Begravda i Sverige, (CD-ROM version 1.00), utgiven av Sveriges Släktforskarförbund 2009
  6. ^ Här vilar han
  7. ^ http://www.fotbollsweden.se/441)%20Gunnar%20Gren.htm

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Eva af Geijerstam: Grenoli - ett fotbollsäventyr
  • Gunnar Nordahl: Guld och gröna planer (1954)
  • Gunnar Gren: Från Gröna Vallen till Wembley (1949)
  • Gunnar Gren: Med GreNoLi i Italien (1951)
  • Gunnar Gren: Professor i fotboll (1958)
  • Gunnar Gren/Bert Gren: Fotboll är en skön konst (1993)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Föregångare:
Gunnar Nordahl
Allsvenskans skyttekung
1947
Efterträdare:
Gunnar Nordahl