Guns N' Roses

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Guns N Roses)
Hoppa till: navigering, sök
Guns N' Roses
Download Feastival 2006 -2.jpg
Guns N' Roses live 2006. Richard Fortus, Izzy Stradlin och Axl Rose.
Bakgrund USA Los Angeles, Kalifornien, USA
Genre(r) Hårdrock, sleazerock, rock'n'roll
År som aktiva 1985
Skivbolag Geffen Records
Relaterade artister Hollywood Rose, L.A. Guns, Slash's Snakepit, Velvet Revolver, Loaded, Jane's Addiction
Webbplats Officiell webbplats
Medlemmar
Axl Rose
Dizzy Reed
DJ Ashba
Tommy Stinson
Chris Pitman
Richard Fortus
Bumblefoot
Frank Ferrer
Tidigare medlemmar
Izzy Stradlin
Slash
Duff McKagan
Steven Adler
Matt Sorum
Gilby Clarke
Buckethead
Ole Beich
Rob Gardner
Tracii Guns
Josh Freese
Paul Tobias
Robin Finck
Bryan Mantia
Logotyp
Guns roses logo.png

Guns N' Roses är ett amerikanskt hårdrocksband som bildades i Los Angeles 1985. Gruppen har gett ut sju studioalbum och det senaste albumet, Chinese Democracy, utkom 2008. De har sålt cirka 150 miljoner album världen över. Bland bandets hitlåtar kan nämnas: "Welcome to the Jungle", "Sweet Child o' Mine", "Paradise City", "Don't Cry", "November Rain", "Civil War", "Estranged", "Patience" och "Knockin' on Heaven's Door" (originalet av Bob Dylan).

Efter 1991 började bandmedlemmarna bytas ut i snabb takt och när gitarristen Slash 1996 meddelade att han lämnade bandet, såg många fans det som slutet för Guns N' Roses. 1997 hoppade även Duff McKagan av, men bandet fortsatte trots att den enda kvarvarande originalmedlemmen var sångaren Axl Rose. Bandet gav sig ut på en Europaturné 2006 (originalmedlemmen Izzy Stradlin deltog som gäst på en del av spelningarna) och studioalbumet Chinese Democracy, som påbörjades 1994 släpptes den 23 november 2008.

Gruppen blev en symbol för den nya hårdrocken som tog form bland alla sleazerockband i USA i slutet av 1980-talet. Bland influenserna kan man nämna The Who, Led Zeppelin, Iggy & the Stooges, Queen, Aerosmith, Hanoi Rocks, New York Dolls och Rolling Stones.

År 2012 valdes de in i Rock and Roll Hall of Fame. Där fanns Slash, Gilby Clarke, Duff McKagan, Steven Adler och Matt Sorum. Axl Rose dök aldrig upp och gruppen gick istället upp på scenen med Myles Kennedy som sångare, känd från bandet Alter Bridge. Han hade också sjungit på Slashs soloprojekt.

Historia[redigera | redigera wikitext]

De första åren[redigera | redigera wikitext]

Första steget till Guns N' Roses bildande togs i Los Angeles 1982. William Bailey (Axl Rose) hörde av sig till sin gamla skolkamrat, gitarristen Jeffrey Isbell (Izzy Stradlin) och de grundade bandet A.X.L, som senare bytte namn till Rose. Under en kort period lämnade Bailey Rose för att bilda bandet LA Guns tillsammans med gitarristen Tracii Guns, basisten Ole Beich och trummisen Rob Gardner. Men han återgick snart till Rose, den här gången under namnet Hollywood Rose.

Hollywood Rose och LA Guns blev något av ett Beatles-Rolling Stones-syndrom, men på ett mindre plan, det vill säga på Los Angeles rockklubbar. Det var in i denna rivalitet som den engelskfödde gitarristen Saul Hudson (Slash) och hans trummiskompis från bandet Roadcrew, Steven Adler kom in i bilden, till en början som kompisar till Rose och Stradlin.

Basisten Michael ”Duff” McKagan flyttade 1983 från Seattle till Los Angeles och såg en annons i tidningen om att en basist behövdes till ett band som hette Roadcrew, så han svarade på annonsen och fick platsen.

Efter en tid av inre konflikter lades LA Guns och Hollywood Rose ner och Guns, Gardner, Rose, Stradlin och Beich grundade Guns N’ Roses (LA Guns+Hollywood Rose). Efter en kort tid sparkades Ole Beich och ersattes med Duff McKagan. Strax före en turné som skulle starta i San Francisco meddelade Gardner och Guns att de hoppat av, eftersom de inte gillade den musikaliska riktning bandet hade tagit. Nu behövdes en trummis och en gitarrist snabbt, så Axl ringde upp Slash och Adler och så var den klassiska uppsättningen klar i juni 1985: Axl Rose (sång), Slash (gitarr), Izzy Stradlin (kompgitarr), Duff McKagan (bas), Steven Adler (trummor).

Skivkontrakt[redigera | redigera wikitext]

Guns N’ Roses blev ett efterlängtat band bland skivbolagen efter sin självproducerade EP "Live ?!*@ Like a Suicide" som gavs ut på bandets egna skivbolag UZI Suicide. På våren 1986 hade de gått igenom en rad middagar betalda av skivbolagens representanter och valde Geffen Records som representerades av Tom Zutaut, mannen som fått äran för att ha upptäckt Guns N’ Roses. Faktiskt erbjöds Nikki Sixx (Mötley Crüe) att vara med och ta fram G N' R, men han var då i för dåligt skick för att orka.

Gruppen skrev på ett kontrakt och 1987 släpptes debutalbumet Appetite For Destruction. Albumet räknas som ett av de viktigare skivsläppen för den moderna hårdrocken, med låtar som Welcome to the Jungle, Paradise City och Sweet Child O' Mine. Speciellt uppmärksammades Axl Rose' raspiga falsett och hans sätt att spotta ut orden som från en "fly förbannad kulspruta". Många unga gitarrspelande killar fick också en ny hjälte i Slash, som kombinerade tunga blueslängor à la Jimmy Page med en modernare heavystil. Han blev också en visuell rockikon med sitt svarta, krulliga hår och sin höga cylinderhatt. Detta år var också det år G N'R turnerade med Mötley Crüe på deras Girls, Girls, Girls turné. Musiktidningarna deklamerade att rocken återigen blivit "farlig". I USA såldes 15 miljoner exemplar av plattan.

Men försäljningen gick långsamt. Delvis berodde det här på att många radiostationer och bland annat MTV bojkottade bandets låtar på grund av bilden på albumomslaget. Bilden föreställde ett futuristiskt landskap med en våldtagen kvinna och två kreatur i kamp. Den våldtagna kvinnan blev för mycket för USA:s populärkultur, så Guns N’ Roses blev tvungna att byta omslag till en snällare variant, det berömda Guns N' Roses korset med bandmedlemmarnas ansikten i varsitt hörn fick istället pryda det nya albumet.

När det nya omslaget var i tryck, gick MTV år 1988 med på att sända musikvideon till Welcome to the Jungle, men bara en gång mitt i natten. Det räckte dock, videon blev etta direkt på MTV. Bandets karriär satte verkligen fart när de släppte singeln Sweet Child O' Mine som hittills är bandets enda singeletta på billboardlistan, och bandets mest sålda singel.

Mr. Brownstone[redigera | redigera wikitext]

Gruppen började snart skapa rubriker i tidningarna om slagsmål, förolämpningar, sprit, droger och lättklädda kvinnor.

Efter det första albumets succé följde nästa skiva G N' R Lies år 1988. Hälften av låtarna kom från EP:n "Live ?!*@ Like A Suicide" som endast släpptes i cirka 10 000 exemplar. Utöver dessa överraskade Guns N’ Roses alla genom att inkludera fyra akustiska låtar, tre nyskrivna och en gammal. Återigen var det en ballad som sålde mest, "Patience", som tydligt visar bandets mjukare sida och en helt ny klang i Rose' röst. Rose fick mycket kritik för sin textrad i låten "One in a Million", som går som följande:

"Immigrants and faggots, they make no sense to me. They come to our country, and think they'll do as they please. Like start some mini Iran, or spread some fucking disease, they talk so many goddamn ways its all greek to me".

(Översättning: Jag förstår mig inte på invandrare och bögar. De kommer till vårt land och tror att de kan göra som de vill. Som att starta ett mini-Iran eller sprida någon jävla sjukdom, de pratar på så många sätt, att allt är grekiska för mig.)

Rose försvarade sig med att säga att det inte var rasistiskt menat, utan att folk hade missat poängen med låttexten. Låttexten fortsätter också med raderna: "Radicals and racists, don't point your finger at me" ("Radikala och rasister, peka inte finger åt mig"). Det var en ironi över de samhälleliga problemen med rasism och fördomar. Vidare förundrade han sig över att folk trodde att han var rasist, då bandets gitarrist hade en svart mor. Han sade senare att han också är en stor fan av de homosexuella artisterna Elton John och Freddie Mercury (bland annat delade han scen med Elton John på Queen-sångaren Freddie Mercurys minneskonsert 1992).

Skivorna sålde och pengarna rullade in, men heroinmissbruket fortsatte. Rose blev allt mer excentrisk och bandet hade ständiga problem med Adlers hälsa. Han sparkades snart på grund av sitt missbruk och sin otillräknelighet och Matt Sorum (från The Cult) blev hans ersättare. Sorum var en tekniskt sett bättre trummis än Adler och mer heavyorienterad. Men i Adler anser många att bandet förlorade ett sväng som det inte lyckats hitta efteråt. På samma gång anställdes också Rose' kompis Dizzy Reed som keyboardist.

Storhetstiden[redigera | redigera wikitext]

Efter en lång väntan fick fansen sin nästa skiva, och bättre än så: två stycken på samma gång. Guns N’ Roses släppte år 1991 hela två fullängdsskivor, Use Your Illusion I och II. Från den avskalade, fräna, svängiga rocken på Appetite for Destruction hade bandet nu gått över till storslagen stadiumrock. På skivorna fyllde man ut med klaviaturinstrument, blås och effekter. Alla kritiker var inte nöjda, och ville påskina att bandet sålt sig själva och blivit för bombastiska. Men det bekom inte fansen som köpte biljetter till världsturnén och de båda skivorna.

Av låtarna på albumen har många blivit rockklassiker, som till exempel "Civil War", "Live and Let Die" (en Wings-cover), "November Rain", "Knockin' on Heaven's Door" (en Bob Dylan-cover), "You Could Be Mine", "Don’t Cry" och "Estranged". På skivan medverkar också två av bandets idoler, Alice Cooper och Michael Monroe.

I inspelningen av Use Your Illusion-albumen medverkade för sista gången Izzy Stradlin som var med och skrev många låtar. 1991 lämnade han Guns N’ Roses med motiveringen att alltihop hade blivit för stort för bandet, som inte längre klarade av hålla sina liv i styr. Senare har han sagt att stridigheterna mellan Slash och Rose också var en bidragande faktor. För Rose hade framgången och personliga problem nu börjat stiga åt huvudet, vilket tydligt märktes under turnén. Rose visade tydliga drag på att vara en kontrollfreak som ville att allt skulle skötas på hans sätt. Under en uppmärksammad konsert i St. Louis 1991 startade han ett tumult, då han hoppade ner i publiken för att frånta en åskådare vad Axl påstod var en kniv, medan andra påstod var en videokamera som konserten filmades med. Det hela slutade i ett slagsmål där tiotals personer blev skadade. Andra gånger kunde Rose vägra att gå upp på scenen då konserten började eller var inte ens på plats. Det blev en oskriven regel att Guns N’ Roses konserter aldrig började förrän en halv timme efter utsatt tidpunkt. Om Rose råkade vara i tid, kunde han i stället, till synes utan orsak, lämna scenen utan att återvända.

Stradlin ersattes inför turnén av Gilby Clarke, som rört sig i samma klubbscener som resten av Guns N’ Roses under början av 1980-talet. Clarke var en vid den tiden relativt okänd gitarrist som spelat i band som Candy, Kill For Thrills och Blackout.

Trots problemen med Rose, blev Use Your Illusion en av historiens största och mest legendariska turnéer och efter avslutat värv 1993, började fansen vänta på nästa album.

Splittringen[redigera | redigera wikitext]

Albumet The Spaghetti Incident kom ut 1993 men var något av en besvikelse för fansen. Inte en enda av bandets egna låtar fanns på skivan, som var en platta fylld med punk- och heavycovers. Bland annat New York Dolls, The Misfits, The Dead Boys, Soundgarden, T.Rex och Nazareth var företrädda. Michael Monroe från Hanoi Rocks gjorde en duett med Axl på Dead Boys låt Ain’t It Fun. Mot resten av bandets vilja inkluderade Axl Charles Mansons låt Look At Your Game Girl som ett gömt spår i slutet av skivan.

Albumet blev ingen flopp, men åtnjöt inte på långa vägar samma succé som Use Your Illusion-skivorna eller Appetite for Destruction. Kritikerna ringde i varningsklockorna och sade att när ett band ger ut ett coveralbum är slutet nära. Mycket riktigt började fogarna knaka. Clarke sparkades 1994, eftersom bandet tyckte att hans låtskrivarkunskaper var inadekvata. Slash hade många dispyter med Rose, som tog in sin gamla vän Paul Tobias som Clarkes ersättare, mot resten av bandets vilja. På en version av The Rolling Stones Sympathy for the Devil bandade Rose in gitarrsolon av Tobias, som han sedan ersatte Slashs solon med. Resten av bandet fick inte veta det före singeln släpptes i filmen En vampyrs bekännelse. 1994 började Slash jobba med ett eget projekt som han kallade Slash’s Snakepit och var inne och ute ur Guns N’ Roses tills han 1996 meddelade att han slutade på grund av musikaliska meningsskiljaktigheter med Rose. Slashs gitarrsound hade enligt många varit grunden för Guns N’ Roses sedan gruppen började och han och Rose hade varit de oseparerbara frontfigurerna. När Slash slutade, såg många fans det som slutet på Guns N’ Roses. Slash blev ersatt av Robin Finck, Duff McKagan och Matt Sorum som lämnade bandet 1997 och ersattes med Tommy Stinson respektive Josh Freese. Enligt Slash bok skedde splittringen på grund av Axl Rose beslut att nedvärdera de andra medlemmarna med ett kontrakt, Steven och Izzys uttåg och alla konserter som aldrig startade på utsatt tid.

Axl Rose har å andra sidan sagt att det endast är ett rykte att han skulle vara någon form av diktator. Rocksverige.se Rocksverige.se skrev bland annat om en intervju där han dementerade dessa som lösa rykten.

Det "nya" Guns N 'Roses[redigera | redigera wikitext]

Nio år efter den senaste Guns N 'Roses-konserten, gjorde bandet ett offentligt framträdande i januari 2001, med ny trummis Bryan Mantia, som ersatte Josh Freese, samt en tredje gitarrist Buckethead. De spelade två väl mottagna spelningar, en i Las Vegas och en på Rock in Rio-festivalen i Rio de Janeiro. De spelade en blandning av låtar från tidigare album samt låtar från dåvarande outgivna Chinese Democracy.

De spelade ytterligare två shower i Las Vegas i slutet av 2001. År 2002 lämnade gitarristen Paul Tobias bandet på grund av sin frustration med livet på vägen och ersattes av Richard Fortus. Bandet spelade då flera spelningar i augusti, november och december 2002, rubricerar festivaler och konserter i hela Asien och Europa. De tog sig till New York för ett överraskningsframträdande på MTV Video Music Awards i september.

Bandet hade en paus tills de var planerade att spela på Rock i Rio i maj 2004. Då lämnade dock Buckethead bandet samma år, vilket fick bandet att avbryta. Samma månad släppte Geffen Guns N 'Roses "Greatest Hits, sedan Rose hade misslyckats med att leverera ett nytt album på mer än tio år. Rose uttryckte sitt missnöje med detta album eftersom låtlistan fastställdes utan hans medgivande och gick så långt som att försöka blockera dess release genom att stämma Geffen. Detta misslyckades dock, och albumet gick trippel platina i USA.

I februari 2006, läckte demoversioner av låtarna "Better", "Catcher in the Rye", "IRS" och "There Was a Time" ut på Internet via en Guns N 'Roses-fansida. Bandets ledning begärde att alla länkar och texter till låtarna skulle tas bort från forum och webbplatser. Trots detta började radiostationer lägga till "IRS" i spellistor och låten nådde # 49 på Radio & Records Aktiv Rock Nationals spellista i den sista veckan i februari - första gången en internetläcka har gjort det.

Den 5 maj 2006, visade Axl Rose sig på radioprogrammet Friday Night Rocks With Eddie Trunk (under en intervju med Sebastian Bach) och sade att det nya Guns N' Roses-albumet skulle släppas innan årets slut. Senare i maj lanserade bandet en turné i Europa, rubricerar både Download Festivalen och Rock in Rio - Lissabon. Fyra uppvärmningsgig till turnén hölls på Hammerstein Ballroom i New York och blev bandets första livekonsert sedan 2002. Det var också debutkonserten för gitarristen och kompositören Ron "Bumblefoot" Thal, som ersatte Buckethead. Under turnén gjorde tidigare bandmedlemmen Izzy Stradlin och före detta Skid Row-sångaren Sebastian Bach ofta gästspel.

Turnén inleddes officiellt den 24 oktober i Miami. Trummisen Frank Ferrer ersatte Bryan Mantia, som tog ledigt för att vara med sin fru och nyfödda barn. Samma månad publicerade Rolling Stone en artikel som avslöjar att Andy Wallace ska mixa albumet.

I december 2006 släpptes Axl Rose ett öppet brev till fansen om att Merck Mercuriadis hade fått sparken som bandets manager. Han sade också att de fyra sista datumen för den nordamerikanska turnén skulle ställas in så att bandet skulle kunna arbeta med post-produktionen för Chinese Democracy. Han satte också ett preliminärt releasedatum för albumet (6 mars 2007) för första gången sedan albumets tillkännagivande.

Den 23 februari 2007 tillkännagav Del James att Chinese Democracy var färdig inspelad, och bandet nu skulle mixa albumet. Det visade sig dock att det releasedatum som tillkännagivits skulle vara omöjligt att uppnå, och albumet hade återigen inte något planerat releasedatum.

Den 4 maj 2007 läckte tre låtar till ut från Chinese Democracy: en uppdaterad version av "IRS", "The Blues" och titelspåret. Alla tre låtar hade tidigare blivit spelade live. Guns N' Roses inledde 2007 en Chinese Democracy World Tour i Mexiko följt av datum i Australien och Japan. Låtarna "Nice Boys" och "Don't Cry" spelades för första gången sedan Use Your Illusion-turnén. Turnén avslutades på Appetite for Destructions tjugoårsdag, i Osaka. Under denna turné, bestod bandet av Axl Rose, Robin Finck, Ron "bumblefoot" Thal och Richard Fortus på gitarr, Tommy Stinson på bas, Dizzy Reed och Chris Pitman på keyboards och Frank Ferrer på trummor.

Den 26 mars 2008 tillkännagav Dr Pepper en plan att ge alla i Amerika - med undantag av bandets tidigare gitarrister Slash och Buckethead - en gratis burk Dr Pepper om Bandet släppte Chinese Democracy före utgången av 2008. Rose tillade: "eftersom Buckethead är med på vår skiva, ska jag dela min Dr Pepper med honom."

I april 2008 lämnade Robin Finck bandet och ersattes av DJ Ashba

Nio spår som påstods vara från Chinese Democracy läckte till en sajt på nätet den 19 juni 2008 och försvann snabbt på grund av ett brev från bandet. Sex av de läckta spåren hade dykt upp tidigare i någon form, medan tre var nya. De tre tidigare oläckta låtarna hade namnen "If the World", "Rhiad och Beduoins" och ett okänt spår.

Den 14 juli 2008, släpps en ny låt från den kommande Chinese Democracy-skivan, som heter "Shackler's Revenge", genom Harmonix nya spel Rock Band 2.

Den 22 oktober bekräftades den 23 november som releasedatum. Tio dagar före Chinese Democracys releasedatum släpptes singeln för titelspåret och den toppade den allmänna iTunes Music Store-diagrammet i Grekland, Norge, Portugal, Spanien, Sverige och Finland. Förutom att vara Nr 1 låt och nr 1 rocklåt i dessa länder, blev den Nr 1 rocklåten på iTunes i USA, Kanada, Frankrike och Storbritannien.

Chinese Democracy släpptes den 22 november 2008 i Europa och Australien, i Nordamerika den 23 november och i Storbritannien den 24 november, skivan är bandets sjätte studioalbum och är deras första sedan 1993 The Spaghetti Incident?.

Livet efter Guns N’ Roses[redigera | redigera wikitext]

Många artister har varit med om att skapa Guns N’ Roses. Många av dem har dessutom lämnat djupa spår i musikhistorien helt oberoende av detta.

Tracii Guns lämnade gruppen redan innan första skivan släppts och har sedan dess återupplivat LA Guns och gjort dem till ett relativt stort band. Sin storhetstid hade de i början av 1990-talet. År 2002 slog han ihop påsarna med Nikki Sixx och bildade supergruppen Brides Of Destruction, som upplöstes 2005. I dag har han ett band som heter The Tracii Guns Band. Han har också arbetat med W.A.S.P.. Poison, The Misfits och Johnny Thunders.

Ole Beich försökte länge och väl bli etablerad i Los Angeles, men återvände tomhänt till Danmark i slutet av 1980-talet. Han dog under oklara omständigheter 1991.

Steven Adler startade upp Roadcrew på nytt. Han fick inte kontroll på sitt drogmissbruk och hade det över huvud taget tufft under 1990-talet. Till sist fick han en stroke som följd av en överdos. Efter det slutade han med droger och har fortfarande slaganfallet i minne i form av att han i dag har en hämmad talförmåga. På 2000-talet bildade den torra Adler bandet Suki Jones, som ändrade namn till Adler’s Appetite. De spelar ännu i dag, bland annat många Guns N’ Roses-klassiker.

Izzy Stradlin lämnade bandet 1991 då han hade slutat med droger och började genast spela in sitt första soloalbum. Sedan dess har det blivit sex album och ganska få uppträdanden. Stradlin lever i dag ett stillsamt och tillbakadraget liv med sin svenska hustru och ger sällan intervjuer. Han erbjöds en plats i Velvet Revolver då bandet var i idéstadiet, men tackade nej på grund av sin aversion mot turnélivet. Izzy deltog på Guns N Roses Europaturné 2006 som gästmusiker.

Gilby Clarke har gett ut fyra soloskivor och spelade i bandet Starf*ckers. Han har också samarbetat med Slash’s Snakepit, LA Guns och MC5. Från och med 2006 spelar Clarke i bandet Rock Star Supernova tillsammans med Tommy Lee (ex Motley Crue) och Jason Newsted (ex Metallica) och sångaren Lukas Rossi.

Slash blev trött på stiltjen i GN’R och startade 1995 ett sidoprojekt som han kallade Slash’s Snakepit, ett mer heavyorienterat band som bestod av bl.a. Matt Sorum och Gilby Clarke. 1995 gav de ut skivan It’s Five O’clock Somewhere och splittrades strax efteråt. Han återupprättade bandet 1998, då med nya musiker och sångaren Rod Jackson. Under 1990- och 2000-talen har han arbetat med många olika artister, för det mesta som gästmusiker.

År 2003 jublade Guns N’ Roses-fans världen över då Slash, Duff och Matt meddelade att de grundat bandet Velvet Revolver tillsammans med ex-Stone Temple Pilots-sångaren Scott Weiland och gitarristen Dave Kushner (ex-Loaded). 2004 släppte de skivan Contraband och gav sig ut på en 19 månader lång turné, som slutade 2006. På våren 2006 cirkulerade rykten om att Slash skulle lämna Velvet Revolver och Axl påstod att han skulle ha kommit hem till den forna sångaren och skällt ut sina bandmedlemmar. Slash dementerade i maj alla rykten om att han skulle lämna bandet.

Duff McKagan påbörjade en halvhjärtad rehabilitering 1993 och gav ut soloskivan Believe In Me, trots att han ännu var medlem i Guns N’ Roses. 1994 sprängde han sin bukspottskörtel pga. sitt mångåriga drog- och framförallt alkoholmissbruk och blev då tvungen att sluta upp med alla droger och all alkohol. 1999 gav han ut sin andra skiva, Beautiful Disease. Under slutet av 1990-talet hade McKagan ett antal bandprojekt bl.a. Neurotic Outsiders, Black Dog, 10 Minustes To Waiting och Loaded. År 2001 hade den spritångande och nerknarkade basisten slutligen förvandlats till en gift man med två döttrar – som deltog i ett maratonlopp! 2003 grundade han tillsammans med Sorum och Slash Velvet Revolver. Duff delade scen med Axl för första gången på 17 år i oktober 2010 på Londons O2-arena efter att de råkade bo på samma hotell och sprang på varandra där.

Matt Sorum arbetade efter Guns N’ Roses med The Cult igen och en del mindre projekt, bland annat med Duff och startade 2003 Velvet Revolver. År 2006 gästspelar han också med ett projekt han kallar Circus Diablo i sin egen studio.

Josh Freese släppte år 2000 sitt debutalbum som soloartist, The Notorious One Man Orgy. Freese är stadig medlem i punkbandet The Vandals och A Perfect Circle och arbetar till vardags som studiomusiker. Han har medverkat på över 2 500 skivor.

Trots att Paul Tobias lämnade Guns N’ Roses 2002, ryktas det att han fortfarande arbetade på albumet Chinese Democracy. 8/10 experter tror att Guns N' Roses kommer att återförenas/spela en konsert tillsammans med originalmedlemmarna [källa behövs].

År 2005 gav Buckethead ut skivan Enter The Chicken under namnet Buckethead & Friends.

Medlemmar[redigera | redigera wikitext]

1985

1985-1990

1990-1991

1991-1994

1994-1996

1998-2000

2000-2002

2002-2004

2004-2006

2006

2007-2009

2009-

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Guns N' Roses diskografi

Videor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]