Gustaf Åkerhielm

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Gustaf Åkerhielm


Ämbetsperiod
12 oktober 1889–10 juli 1891
Monark Oscar II
Företrädare Gillis Bildt
Efterträdare Erik Gustaf Boström

Född 24 juni 1833
Klara, Stockholm, Stockholms län
Död 2 april 1900 (66 år)
Stockholm, Stockholms län
Politiskt parti Protektionistiska majoritetspartiet
Maka Ulrika Gyldenstolpe
Ministär Regeringen Åkerhielm

Johan Gustaf Nils Samuel Åkerhielm af Margaretelund, född 24 juni 1833 i Stockholm, död 2 april 1900 i Stockholm, var en svensk friherre, godsägare, riksdagsman 1859-66 och 1870-1900, finansminister 1874-75, utrikesminister 1889, statsminister 1889-91.

Gustaf Åkerhielm af Margaretelund var från 1860 gift med grevinnan Ulrika Gyldenstolpe, med vilken han hade tre barn.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Gustaf Åkerhielm föddes i Klara i Stockholm som son till statsrådet Gustaf Fredrik Åkerhielm och Elisabeth Sophia Anker, tidigare dansk hovfröken. Efter diplomatisk tjänstgöring i bland annat Sankt Petersburg och Köpenhamn gjorde han en framgångsrik politisk karriär. Han var riksdagsledamot för Ridderskapet och adeln vid ståndsriksdagarna 1859/60, 1862/63 och 1865/66 samt ledamot i andra kammaren för Södra Roslags domsagas valkrets 1870-1875, Första kammaren för Stockholms läns valkrets 1876-1893, andra kammaren för Södra Roslags domsagas valkrets 1894-1895 och därefter åter i Första kammaren för Stockholms läns valkrets från 1895 till sin död 1900. Han var även finansminister 1874–75. 1889 blev han utrikesminister i Gillis Bildts regering för att i oktober samma år efterträda denne som statsminister.

Hans försök att lösa försvars- och grundskattefrågorna misslyckades främst på grund av motstånd bland Andra kammarens frihandlare, men regerade trots detta vidare med stöd av Första kammaren. 1891 tvangs han dock avgå efter ett oförsiktigt privat yttrande i försvarsfrågan, vilket tolkades som ett hot mot Norge. Den exakta ordalydelsen är oklar, men de som lyssnade tolkade det som att statsministern menade att "den nya härordningen skulle sätta oss i stånd att tala svenska med norrmännen".

Ulvsundagodset[redigera | redigera wikitext]

Åkerhielmarna var de sista adliga ägarna av Ulvsunda slott. Fadern köpte Ulvsundagodset 1843 för 133 333 Riksdaler. Efter hans död 1853 ärvdes godset av sonen Gustaf Åkerhielm, som då var tio år gammal. Han blev sedan ägare av Ulvsundagodset till sin död år 1900. Sedan stod slottet obebott några år och Åkerhielmska sterbhuset förvaltade godset i några år innan det såldes 1902. Då omfattade Ulvsundagodset större delen av östra Bromma.[1]

Avgång som statsminister[redigera | redigera wikitext]

Gustaf Åkerhielm, som var statsminister åren 1889-1891, har gått till historien för ett yttrande i Riksdagens första kammare, nämligen att "vi svenskar måste tala ut, både åt öster och väster!" Uttalandet kom ut i pressen och väckte en våldsam indignation främst i Norge, men också bland liberaler i Sverige. Så fick inte en svensk statsminister säga, eftersom relationerna mellan unionsbröderna var ansträngda vid denna tid. Han tvingades därför avgå och tillbringade sina sista år på slott i Ulvsunda, som han själv var ägare till, och på släkten Åkerhielms slott Margrethelund utanför Åkersberga i Österåkers kommun.[2]

Efter sin avgång var han bland annat ordförande i Konstitutionsutskottet 1899. Han avled den 2 april 1900 i Stockholm. Gustaf Åkerhielm är begravd i det Åkerhielmska gravkoret på Klara kyrkogård i Stockholm.[3]

Regeringspolitik[redigera | redigera wikitext]

Under hans tid som statsminister genomfördes förbättringar i försvaret och Norra stambanans byggande blev framskyndat. En hypoteksbanksreform samt en ny sjölag antogs av riksdagen. Mellanrikslagen reviderades och en kompromiss i väghållningsfrågan genomdrevs.

Lagförslaget om upplåtande av jordbrukstor antogs av riksdagen. Även ett förlänande av byggnadsunderstöd åt nyodlare på Kronans skogsmarker i Norrbottens län antogs av riksdagen. Allt detta i syfte att gynna en kraftig kolonisation i dessa trakter.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Åkerhielm, Gustaf; Lewenhaupt Charlotte (1877). Från riddarsalen: pennritningar af Charlotta till Adama. Stockholm. Libris 1601869 
  • Åkerhielm, Gustaf (1891). Otium: två tolfter dikter. Stockholm. Libris 10548166 
  • Åkerhielm, Gustaf; Lewenhaupt Charlotte (1877). En ättartafla: pennritningar. Stockholm. Libris 10548172 

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Herbert Scharin, Ulvsunda slott, 1997, sid. 41-43. ISBN 91-630-4159-6.
  2. ^ Herbert Scharin, Ulvsunda slott, 1997, sid. 41-43. ISBN 91-630-4159-6.
  3. ^ Göran Åstrand: Känt och okänt på Stockholms kyrkogårdar: (Ordalaget Bokförlag 1998) sid.27 ISBN 91-973128-2-7

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Karl Axel Mannerskantz
Vice talman i andra kammaren
1873–1874
Efterträdare:
Olof Wijk d.y.
Företrädare:
Carl Waern
Sveriges finansminister
1874–1875
Efterträdare:
Hans Forssell
Företrädare:
Albert Ehrensvärd d.ä.
Sveriges utrikesminister
1889
Efterträdare:
Carl Lewenhaupt
Företrädare:
Gillis Bildt
Sveriges statsminister
1889–1891
Efterträdare:
Erik Gustaf Boström