Gustaf Carleman

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Gustaf Carleman.

Carl Gustaf Wilhelm Carleman, ursprungligen Carlsson, född 5 september 1821 i Malmö, död 1911 i Saltsjö-Järla, var en svensk konstnär, grafiker och fotograf.

Gustaf Carleman var son till majoren friherre Karl Gustaf Wrangel von Brehmer och kammarjungfru Anna Maria Bobeck. Han var elev vid lärdomsskolan i Malmö och blev 1838 student i Lund. Som student utgav han 1843 Scener ur dagliga lifvet och 1845 En students missöden med egna litografier och text av Anders Johan Afzelius. Efter att 1845 ha tagit kameralexamen och samma år examen till rikets rättegångsverk utbildade han sig även inom konsten och studerade vid Konstakademien (antikskolan 1845 och modellskolan 1847-53) och därefter i Düsseldorf 1853-54.

Han innehade dock samtidigt även tjänster inom förvaltningen, blev 1845 auskultant i hovrätten över Skåne och Blekinge, extraordinarie kanslist i kammarkollegiet och var 1846-1885 extraordinarie kanslist i fångvårdsstyrelsen, i statskontoret 1846, blev auskultant i Göta hovrätt 1858 och var 1866-1877 mönsterskrivare vid Svea livgarde.[1]

Hans främsta betydelse låg dock inom fotografikonsten.[2] Redan under studietiden i Lund hade Carleman börjat experimentera med dagerrotypier.[3]

Enligt vad han själv beskriver skall han även före sin avresa till Düsseldorf ha arbetat med någon teknik motsvarande Kalotypin, och skall ha uppfunnit en metod för "fotokromografi", möjligen någon form av färgbilder. Metoden motsvarade dock troligen inte Carlemans förhoppningar, och övergavs snart. I Tyskland lärda han dock känna tekniken för framställning av kollodiumnegativ. Vid sin återkomst till Sverige öppnade han 1854 en ateljé i Stockholm, först på Bryggargatan 11, senare på Drottinggatan 65 i Johan Wilhelm Bergströms ateljé och slutligen vid Gustaf Adolfs torg 14. Vid sidan av J. Cohen var Carleman den första att introducera Ambrotypier och pannotypier (fotografier på vaxduk), och började redan 1856 även framställa stereoskopbilder, ett område där senare Johannes Jaeger blev dominerande. Tidigt lanserade han även handkolorerade fotografier. Carleman var även bland de första att utföra förstoringar av fotografier. Vid Köpenhamnsutställningen 1872 visade han en Stockholmsvy som var i formatet 33x22 tum, utställningens största fotografi. Överetablering inom fotografyrket gjorde dock att Carleman 1864 övergav fotograferandet för att återgå till konsten, där han hela tiden varit verksam. Han fortsatte dock med sina fotografiska experiment.[4]


Carleman var 1856 en av stiftarna av Konstnärsklubben, 1878-82 dess klubbmästare, 1882-1886 ordförande och 1891-92 vice ordförande. 1888 var Carleman en av stiftarna av Svenska fotografiamatörföreningen och dess ordförande 1888-89. 1890 blev han ledamot av Svenska konstnärers förening. Han innehade även medaljen Litteris et Artibus.[5]

Han var en av de första i Sverige som intresserade sig för fotografiska reproduktionstryck och var den förste som använde fotoreproduktioner i boktryck.[källa behövs]

Verk i urval[redigera | redigera wikitext]

  • Blanchs konstsalong, 1890-talet
  • Eldkvarn brinner, 1878
  • Skansenhöjden 1870 - 80-talet
  • Tyska kyrkans brand
  • En students missöden (12 blads litografi med text av Anders Johan Afzelius)

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Carl Gustaf Wilhelm Carleman i Svenskt biografiskt lexikon
  2. ^ Anna Lindsten. ”Biografier över fotograferna”. http://www.modernamuseet.se/Stockholm/Gamla-utstallningar/2001/Staden-som-livsrum/Biografier-over-fotograferna-Text-Anna-Lindsten/. 
  3. ^ Carl Gustaf Wilhelm Carleman i Svenskt biografiskt lexikon
  4. ^ Carl Gustaf Wilhelm Carleman i Svenskt biografiskt lexikon
  5. ^ Carl Gustaf Wilhelm Carleman i Svenskt biografiskt lexikon