Gustaf Fredrikson (skådespelare)
| Gustaf Fredrikson | |
Gustaf Fredrikson
|
|
| Födelsenamn | Johan Gustaf Fredrikson |
|---|---|
| Född | 31 juli 1832 Stockholm |
| Död | 5 november 1921 (89 år) Stockholm |
| År som aktiv | 1862-1918 |
Johan Gustaf "Frippe" Fredrikson,[1]född 31 juli 1832 i Stockholm, död 5 november 1921 i Stockholm, var en svensk skådespelare och teaterchef.
Innehåll |
Biografi [redigera]
Fredrikson studerade till kamrer vid Uppsala universitet 1851-1860. Han scendebuterade på Kungliga Dramatiska Teatern 4 november 1862 i rollen som Duplessis i pjäsen Min tants planer. Han blev fast engagerad 1863 och verkade sedan fram till 1877 och åter 1878-1887 i de kungliga teatrarna. 1879-84 var han även Dramatens intendent. Spelåret 1887-1888 gästspelade han för Lorentz Lundgren vid Stora teatern i Göteborg.
I samband med att Svenska riksdagen drog in hela anslaget till Dramaten och Operan 1888 kom han att bli medlem i den association som tog över driften av Dramaten och blev chef för verksamheten vid Dramaten 1888-1898, från 1891 som enväldig. 1904-1907 ledde han Dramaten för egen räkning.[2]
Fredrikson ägnade sig även 1877-78, 1898-1904 och 1907-17 åt gästspel i Stockholm, landsorten och grannländernas huvudstäder. Bland hans roller märks Benedikt i Mycket väsen för ingenting, Mercutio i Romeo och Julia, Dorante i Kärlekens försyn, Almaviva i Figaros bröllop, Karl VII i Orleanska jungfrun, Valentin i Man bör aldrig svära på något, Bolingbroke i Ett glas vatten, Moritz av Sachsen i Adrienne Lecouvreur, Gaston i Klädeshandlaren och hans måg, Hertig Job, De Ryons i Damernas vän, Mariks de Villemer, Olivier de Jalin i Falska juveler, Rysoor i Allt för fosterlandet, Favrolle i Dora, Des Prunelles i Vi skiljas, Fouché i Mme Sans-Gêne, Guldstad i Kärlekens komedi, Stensgård och kammarherre i Bratsberg i De ungas förbund, Helmer och Rank i Ett dockhem, Relling i Vildanden, Rizzio i Maria Stuart, Riis i Det nya systemet, Raymond i Sällskap där man har tråkigt, Béchamel i Odette, Brichanteau i En parisare, Trast-Saarberg i Ära, von Keller i Hemmet och von Wittinghoff i Livets maskerad.[2]
Hans avskedroll var som Martens i Ungdomsvänner på Gröna Lund-teatern.[2]
År 1912 testamenterade Fredrikson sin blivande kvarlåtenskap till stiftelsen Höstsol, som 1918 inköpte lantegendomen Såsta gård i Täby, vilken fick namnet "Höstsol, Gustaf Fredriksons ålderdomshem".
Fredrikson filmdebuterade 1918 vid 86 års ålder; rollen som kammarherren Emil von Schinkel i Mästerkatten i stövlar blev hans enda filmroll. Han har utgett översättningssamlingen Dramatiska småsaker (1892) och den biografiska Teaterminnen (1918).
På en liten holme utanför Lysekil hedrades minnet av Gustaf Fredrikson genom en inskription på en berghäll, med lydelsen:
"Till minne av den frejdade scenkonstnären Gustaf Fredrikson, som under många somrar gästade Lysekil, sista gången 1921, 89-årig, kallas denna holme Frippeskär".[3]
Filmografi [redigera]
Utmärkelser [redigera]
Källor [redigera]
- ^ Sveriges dödbok 1901-2009 anger stavningen till Fredriksson. Källa: Sveriges dödbok 1901-2009 Swedish death index 1901-2009. Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231. ISBN 978-91-87676-59-8
- ^ [a b c] Svensk uppslagsbok, Malmö 1932
- ^ Hvar 8 dag - illustreradt magasin 1921-1922, Bonniers tryckeri, Göteborg 1922 s. 727
- ^ http://runeberg.org/rikskal/1908/0728.html
Externa länkar [redigera]
- Gustaf Fredrikson (skådespelare) på Internet Movie Database (engelska)
- Wikimedia Commons har media som rör Gustaf Fredrikson (skådespelare).
