Gustaf Hallström
Gustaf Hallström född 11 juli 1880 på Södermalm i Stockholm, död 5 oktober 1962. Svensk arkeolog, filosofie licentiat (1913) samt hedersdoktor (1944) vid Uppsala universitet. Från 1907 gift med Astrid Berg, född 1881 i Göteborg, död 1986.
Innehåll |
Allmänt [redigera]
Gustaf Hallström var yngre bror till konstnären Gunnar Hallström och den amerikanske generalmajoren Ivor Thord-Gray (född Thord Ivar Hallström). Den gemensamma begynnelsebokstaven "G" gjorde att Gustaf Hallström ofta omskrevs som Amanuensen eller Arkeologen G. Hallström i samtida dokument medan brodern Gunnar i sin tur omskrevs som Artisten G. Hallström.
Hallström inledde sin karriär som periodvis anställd amanuens vid Livrustkammaren och Riksmuseets etnografiska avdelning mellan åren 1905 och 1908. Därefter kom han att arbeta som amanuens vid Statens historiska museum mellan 1909 och 1925, där han tidigt fick i uppdrag att sammanställa Hjalmar Stolpes efterlämnade grävresultat från Björkö. Av dessa publicerade han de första 100 gravarna i boken Birka 1, Hjalmar Stolpes grafundersökningar 1913. Dessvärre utkom inte fler verk i serien och Hallström kom allt mer att ägna sig åt Norrlands arkeologi, bland annat hällristningarna vid Nämforsen samt utgrävningarna vid Lillsaivis. Hans skrifter i detta ämne märks Nordskandinavisa hällristningar (1905-07), Kan lapparnas invandringstid fixeras (1929) och Den tidigaste järnåldern i Dalarna (1931).[1]
Hallström företog flera forskningsresor i Nordskandinavien, Kolahalvön, mellersta Ryssland och Sibirien. 1915-16 var han Svenska röda korsets delegat i Sibirien och Kina.[1]
Från 1925 arbetade Hallström som antikvarie vid Riksantikvarieämbetet. Där kom han att arbeta kvar fram till sin pensionering 1945.
Stora delar av Gustaf Hallströms efterlämnade handlingar och arkiv förvaltas av Forskningsarkivet vid Umeå universitet. Via samma institution finns även delar av Hallströms fotosamling publicerade och sökbara på internet.
Militär verksamhet [redigera]
Under finska inbördeskriget var han chef för Svenska brigadens expedition i Stockholm. Han erhöll Frihetskorset av tredje klass 1918.[2] Senare deltog han även som frivillig i Estniska frihetskriget.[1]
Under andra världskriget var Gustaf Hallström aktiv dels i Finlandskommittén, dels som informatör för militära underrättelsetjänsten.
Filmmedverkan [redigera]
Hallström både medverkade i och var historisk rådgivare för filmatiseringen av spexet En vikingafilm 1922.
- 1922 – En vikingafilm - Oden
Källor [redigera]
- ^ [a b c] Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 12 s. 377
- ^ Aftonbladet 28/9 1918
- Baudou, E. Gustaf Hallström : arkeolog i världskrigens epok. Stockholm 1997
