Gustaf Ising

Från Wikipedia

Gustaf Adolf Ising, född 19 februari 1883 i Finja, död 5 februari 1960 i Danderyd,[1] var en svensk geofysiker. Han var son till godsägare Jonas Nilsson och Maria Nilsson, född Jönsson. Gift 1924 med Aina Schoug och far till Anna Berggren.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Ising blev filosofie kandidat vid Uppsala universitet 1903, filosofie licentiat vid Stockholms högskola 1910, disputerade där för filosofie doktorsgraden 1919 på avhandlingen Undersökningar rörande elektrometrar[2] och blev docent i fysik där samma år. Han var tillförordnad professor vid Stockholms högskola 1920–1928, laborator där 1928–1936 och tilldelades professors namn 1934. Han invaldes som ledamot av Vetenskapsakademien 1935 och tillhörde Nobelkommittén för fysik 1947–1953.

Ising konstruerade känsliga och oömma instrument för geofysiska mätningar och malmletning. Han studerade bland annat varviga lerors magnetiska egenskaper.[3] Han angav som den förste principen för den linjära partikelacceleratorn.[4][5] Den norske fysikern Rolf Widerøe tog upp Isings idéer och byggde den första acceleratorprototypen,[6] vilket i sin tur inspirerade Ernest Lawrence att utveckla cyklotronen.[7]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges dödbok 1947–2003, (CD-ROM version 3.0), utgiven av Sveriges Släktforskarförbund 2005
  2. ^ Ising, Gustaf (1919). ”Undersökningar rörande elektrometrar”. Stockholms högskola (Gleerup). http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-62256. 
  3. ^ Bra Böckers lexikon, 1976
  4. ^ Ising, Gustav (1924). ”Prinzip Einer Methode Zur Herstellung Von Kanalstrahlen Hoher Voltzahl” (på german). Arkiv för matematik, astronomi och fysik 18: sid. 1–4. 
  5. ^ Rensfelt, K.-G.. ”Preface”. Proceedings of the European Particle Accelerator Conference 1998 (Stockholm). http://epaper.kek.jp/e98/PREFACE.PDF. 
  6. ^ Widerøe, Rolf (17 december 1928). ”Über Ein Neues Prinzip Zur Herstellung Hoher Spannungen” (på tyska). Archiv für Elektronik und Übertragungstechnik 21 (4): sid. 387–406. doi:10.1007/BF01656341. 
  7. ^ Pais, Abraham (1988). Inward Bound – Of Matter and Forces in the Physical World. Oxford University Press. sid. 407–408. ISBN 978-0-19-851997-3 

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Vem är det : Svensk biografisk handbok 1939, P A Norstedt & Söners Förlag, Stockholm 1939 s. 403

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]