Gustaf Trolle

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ärkebiskop Gustaf Trolle
Gustaf Trolle på Blodbadsplanschen
Gustaf Trolle på Blodbadsplanschen
Kyrka Romersk-katolska kyrkan

Stift Uppsala stift, ärkebiskop
Period 15151521
Företrädare Jakob Ulvsson
Efterträdare Johannes Magnus

Stift Fyns stift, biskop
Period 1534-1535
Företrädare Knud Henrikssen Gyldenstjerne
Efterträdare Knud Henrikssen Gyldenstjerne

Född September 1488
Död Sommaren 1535

Gustaf Eriksson Trolle, född i september 1488, död några veckor efter 11 juni 1535,[1] son till Erik Trolle och Ingeborg Filipsdotter (Tott), var Sveriges ärkebiskop 1515–1521 och en av de ansvariga bakom Stockholms blodbad.

Efter ett par års studier i Köln och Rom utnämndes Trolle 1513 till domprost i Linköping, och ett år senare till ärkebiskop i Uppsala där han efterträdde Jakob Ulvsson. Precis som sina företrädare så började han att arbeta för en unionsvänlig och rådskonstitutionalistisk politik. Redan 1515 råkade han emellertid i konflikt med riksföreståndaren Sten Sture den yngre. Trots försök att försonas lät Sten Sture från hösten 1516 belägra Trolle på dennes borg Almarestäket, och efter att han intagit denna 1517 tillfångatogs Trolle och avsattes. Borgen Stäket revs enligt riksdagsbeslut, vars beslutsdokument senare kom att användas som bevismaterial vid Stockholms blodbad.

När sedan Sten Sture stupat i samband med Danmarks kung Kristian II erövring av Sverige under hösten 1520, återinsattes Trolle som ärkebiskop. Han förrättade ceremonin vid kung Kristians kröning i Storkyrkan och festligheterna avslutades med Stockholms blodbad, där Gustaf Trolle kom att spela en omstridd roll, bland annat så använde kungen Trolles krav på skadestånd till att brännmärka Trolles motståndare som kättare och avrätta dem. Redan 1521 tvingades Trolle fly till Danmark efter ett antal uppror i Småland och Dalarna. Där kom han att stanna och fortsätta att kämpa för Kristians sak. 1534 blev han biskop i Odense, men skadades dödligt redan följande år i slaget vid Öxnebjerg på ön Fyn den 11 juni och dog några veckor senare. Han begravdes i Slesvigs domkyrka.

Trots Trolles uppsatta position och sitt stöd från påven så vägrade Gustav Vasa att erkänna honom som ärkebiskop och avvisade Trolle som landsförrädare. Påtryckningarna från Rom var en bidragande orsak till att Gustav Vasa bröt med Vatikanen, påbörjade reformationen och införde protestantismen i Sverige.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Åsbrink, Gustav & Westman, Knut B., Svea rikes ärkebiskopar från 1164 till nuvarande tid, Bokförlaget Natur och Kultur, Stockholm 1935. Sidan 179 & 188

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Föregångare:
Jakob Ulvsson
Ärkebiskop i Uppsala
1515–1517
Efterträdare:
Sig själv
Föregångare:
Sig själv
Ärkebiskop i Uppsala
1520–1521
Efterträdare:
Johannes Magnus
Föregångare:
Knud Henrikssen Gyldenstjerne
Biskop i Odense
1534–1535
Efterträdare:
Knud Henrikssen Gyldenstjerne