Gustaf Wernersson Cronquist

Från Wikipedia
Stadshuset 1921
På autochromplåt
Stockholmsutställningen 1930
På autochromfilm
Nybroplan i Stockholm 1953
På Kodachromefilm

Gustaf Wernersson Cronquist, född 8 september 1878 i Stockholm, död 16 juli 1967 i Stockholm, var en svensk amatörfotograf som blev känd genom sina talrika Stockholmsbilder i färg.

Gustaf W:son Cronquist avlade sin examen som civilingenjör vid KTH i Stockholm år 1900. Därefter arbetade han som kemist inom cement- och tegelindustrin. 1927 blev han avdelningschef på Gumælius annonsbyrå, där stannade han till sin pension.

Hans stora passion var fotografin. Redan i 15-årsåldern började han att fotografera med en hemmabyggd kamera. Han intresserade sig tidigt för färgfotografin, där hans bakgrund som kemiker kom väl till pass. Sina första färgbilder tog han redan 1908, på autochromeplåtar. År 1927 utgav han en liten skrift som behandlade “Färgen i stadsbilden”, där han uppmärksammade färgens betydelse i stadsmiljön. I hans motiv återkommer ofta fasad- och putsstudier i färg och nyuppförda byggnader, men framför allt många vardagssituationer både i Stockholm och även i övriga landet. Från sin bostad högt över Stadsgården i Stockholm tog han många magnifika fotografier över Slussen, Gamla stan och Saltsjön. Han återkom gärna till samma platser för att dokumentera årstidernas växlingar.

Efterhand övergick Cronquist till Agfas färgrasterplåtar och i slutet av 1930 börjar han fotografera med Kodaks nya färgdiapositivfilm i småbildsformat, Kodachrome, som han beställde direkt från USA. Denna övergång syns även i Cronquists bilder och de blir så ett dokument över färgfotografins tekninska landvinningar på 1900-talet. Färgrasterbilderna hade ett tydligt korn och krävde lång exponeringstid, vilket ofta ledde till viss rörelseoskärpa av människor och fordon. Den nya diafilmen, som Kodak lanserade 1935, öppnade vägen för amatörfotografin i färg. Den hade hög upplösning, var snabb och framför allt billig. Men de mjuka, mättade färgerna med sitt korn som gav ett konstnärligt intryck hade den nya filmen inte.

Cronquist engagerade sig även för fotografin i allmänhet. 1914 frågade han i en fototidskrift: Vart taga de goda negativen vägen? I denna artikel uppmanar han till att tillvarata de fotografiska negativen som amatörfotografer runt om i landet har tagit. Han uppmärksammade fotografins kulturhistoriska värden och att de “… kunna giva åt eftervärlden nog så rika upplysningar just om vår tid… det radikalaste vore givetvis att varje dödsbo särskild i bouppteckningen, som skulle lagfaras, upptoges posten: fotografiska negativ …” Om inte de efterlevande ville vårda negativsamlingen så skulle en vetenskaplig anstalt förvalta arvet.

Med tiden hade Cronquist ett av Europas största privata färgbildarkiv med bortåt 50 000 fotografier, varav ca. 5% idag finns i Stockholms stadsmuseets samlingar. Han var verksam som fotograf ända upp i 85-årsåldern och har därmed lämnat efter sig ett unikt fotomaterial i färg från 1900-talets början till 1963.

Se även

Litteratur och källa

  • Stockholmsfärg, fotografisk antologi, Fälth och Hässler, Värnamo 1998
  • Centennium, Fotografi i Sverige, Svenska fotografers förbund, 2008
  • Sveriges dödbok 1947-2006, (Cd-Rom), Sveriges Släktforskarförbund

Externa länkar