Gustaf von Paykull

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Gustaf von Paykull.

Gustaf von Paykull, född i Stockholm 21 augusti 1757, död 28 januari 1826, var en svensk friherre, hovmarskalk, författare, entomolog och ornitolog samt medlem i Kungliga Vetenskapsakademien från 1791 och initiativtagare till Naturhistoriska Riksmuseet.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Gustaf von Paykull var son till majoren Carl Fredrik Paijkull som naturaliserats son svensk adelsman, och Beata Charlotta Simming, en dotterdotter till Daniel Djurberg, Bureättling och av samma släkt som Simmingsköld.

På sitt gods Vallox-Säby i Uppland grundlade Paykull en av de första svenska zoologiska samlingarna, då en av de största i Norden med 8 600 arter av preparerade insekter, 1 362 uppstoppade fåglar, fiskar och däggdjur. På äldre dagar arbetade han intensivt för etablerandet av ett naturhistoriskt museum, till vilket han också erbjöd sina samlingar, eller snarare till kungen, Karl XIV Johan.

Den 24 mars 1819 accepterade kungen officiellt gåvan och gav i uppdrag åt Vetenskapakademien att arrangera en lämplig lokal. Akademin kom att upplåta sina egna lokaler för detta samt inlemmade sina egna samlingar med Paykulls. Transporten av Paykulls samlingar, dragna av hästar, var i sig en exotisk händelse i dåtidens Sverige och är avbildad på målningar. En ringlande orm av uppstoppade zebror, kameler och andra djur banade sig långsamt väg i riktning mot huvudstaden där den kom att bilda kärna i de naturhistoriska samlingarna.

Han var farfar till Carl Wilhelm Paijkull.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Domald, tragedi (1783)
  • Ordensvurmen, verskomedi (1785)
  • Fauna Suecica: Insecta (I–III, 1798–1800)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Svenska män och kvinnor, 6. Stockholm 1949