Gustav Johansson (riksdagsman)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Gustav Johansson i mitten av 1950-talet

Karl Gustav Johansson född 13 mars 1895 i Ransbergs socken, Skaraborgs län, död 9 april 1971 i Stockholm[1], var en svensk charkuteriarbetare, tidningsman och riksdagsledamot för Sveriges kommunistiska parti från 1945 till 1962. Han var chefredaktör för Ny Dag från 1934 till 1959. Sedan 1929 var han gift med Eva Palmaer-Johansson, född Palmaer (1904-1995). Tillsammans fick paret tre barn, nämligen bibliotekarien Ola Palmaer (1932-2011), studierektorn Hagar Palmaer (1936-1996) och författaren Carsten Palmaer (född 1946).

1968 kom Johansson i konflikt med C.H. Hermansson med anledning av ett bidrag till boken I Marx-Lenins anda, vari Johansson tog ställning för Sovjetunionens inmarsch i Tjeckoslovakien. Enligt Lars Werner var Johansson en mycket begåvad karl men politiskt mycket gammaldags. Om han inte dött i förtid tror Werner att han skulle gått med i APK.

Dåvarande Kommunistiska förbundet marxist-leninisterna (revolutionärerna) (nuvarande Kommunistiska Partiet) lät publicera en dödsruna, skriven av Frank Baude, över Gustav Johansson i tidningen Proletären efter Johanssons död 1971, där han hyllas för sina stora insatser i kommunismens tjänst, men man beklagade att han inte fullt ut förstod den urartning som drabbat Sovjetunionen efter revisionisternas maktövertagande och att han stödde Warszawapaktens intåg i Tjeckoslovakien.

Utdrag från dödsrunan: "Med pennan som sitt svärd tillfogade han klassfienden och hans agenter många skarpa hugg. Mycket uppskattade var hans >>vinklar>> i tidningen där han i kåseriets form skänkte arbetare, uttröttade efter en hård arbetsdag, ett utsökt klassnöje."

Bibliografi (i urval)[redigera | redigera wikitext]

  • 1929 - En vidräkning med den pacifistiska propagandan
  • 1945 - Revolutionens ambassadör. En biografi över Aleksandra Kollontaj
  • 1945 - Käck rebell. En samling artiklar ur Stormklockan, Folkets Dagblad och Ny Dag.
  • 1955 - Vanartiga barn. [Vinklar och kåserier från åren 1945-1955].
  • 1968 - Säpometoder, tjallare och mytomaner
  • 1969 - Svenska folkets undangömda öden
  • samt dikter, visor och kupletter

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges dödbok 1901–2009 Swedish death index 1901–2009. Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]