Gustav Noske

Från Wikipedia
Version från den 21 januari 2015 kl. 13.52 av Hans Frörum (Diskussion | Bidrag) (rubrik)
Gustav Noske och Walther von Lüttwitz.

Gustav Noske, född 9 juli 1868 i Brandenburg an der Havel, död 30 november 1946 i Hannover, var en tysk socialdemokratisk politiker. I egenskap av försvarsminister 1919-1920 deltog han aktivt i kväsandet av spartakistupproret.

Biografi

Noske var ursprungligen träarbetare, anslöt sig till socialdemokratin och verkade från 1897 i partipressen (i Brandenburg an der Havel, Königsberg och Chemnitz), arbetade sig fram till en ledande ställning bland Sachsens socialdemokrater och invaldes 1906 i tyska riksdagen, där han plägade föra partiets talan i armé- och marinfrågor.

Av prins Max av Baden ministär sändes Noske efter utbrottet av matrosmyteriet i Kiel dit (4 november) för att söka återställa ordningen. Soldatrådet på platsen valde honom till guvernör, regeringen bekräftade valet, och Noske lyckades i stort sett att under revolutionsdagarna genom besinningsfull fasthet hindra hotande excesser i Kiel. Detta gav högersocialdemokraterna i riksregeringen anledning att i slutet av december kalla honom till Berlin, där han inträdde i regeringen som chef för armé- och marinärenden. Han utnämndes 6 januari 1919 därjämte, till överbefälhavare i Markerna (Berlin med omnejd), kuvade med stor energi det hotande spartakistupproret där och besatte 14-15 januari 1919 Berlin med regeringstrogna trupper, varpå valen till nationalförsamlingen kunde äga rum i lugn (19 januari).

Noske utsågs februari samma år till riksvärnsminister i Philipp Scheidemanns ministär, undertryckte i mars nya oroligheter i Berlin och gav riksvärnet dess första organisation. Som riksvärnsminister kvarstod han även i ministären Gustav Bauer och försökte förgäves, med hänsyn till stämningen bland militärerna, hindra skiftet av riksfärger. Efter Kappkuppen i mars 1920 tvingades Noske, som var bittert hatad av oavhängiga socialister, på grund av vänstersocialistiska påtryckningar avgå ur ministären. Han blev i juni samma år oberpräsident i Hannover.

Noske kvarstod som oberpräsident i Hannover till sommaren 1932, då han avskedades för att vid Hitlers regeringstillträde en tid placeras i koncentrationsläger.[1]

Noske författade de självbiografiska arbetena Wie ich wurde (1919) och Von Kiel bis Kapp (1920). Den senare brändes av nationalsocialister under bokbålen runt om i Nazityskland 1933.

Källor

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 275