Guyanas kultur

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Guyanas kultur är de afrikanska, indiska, franska, indianska, kinesiska, brittiska, nederländska, portugisiska, karibiska och amerikanska kulturerna som sammansmält i landet Guyana. Guyana är en av få fastlandsländer som anses vara en del av Karibien. Det guyanska folket delar liknande intressen med öarna i Västindien, såsom mat, festivaler, musik, sporter och så vidare. Mashramani, holi (på Guyana kallad phagwah) och diwali är exempel på högtider som firas i Guyana.

Litteratur och teater[redigera | redigera wikitext]

Bland flera kända guyanska författare kan Wilson Harris, Jam Carew, Denis Williams och E. R. Braithwaite nämnas. Den sistnämndes memoar To Sir With Love redogör för hans erfarenheter som en svart high school-lärare i den vita slummen i London. Edgar Mittelholzer är välkänd utanför Guyana för ett flertal böcker och trilogier, bland annat Kaywana-trilogin, den sistnämnda ett porträtt över en familj genom 350 år av guyansk historia.

Teatern i Guyana har tagit en vändning från att i början av 1800-talet ha varit av europeiskt stuk till att i slutet av 1900-talet övergå till ett mer afrikanskt och indisk-guyanskt stuk. Under 1950-talet exploderade den etniska mångfalden och likaså teatern. Trots en ekonomisk lågkonjunktur kämpade man för att behålla teatern efter 1980. Större register blev uppmärksammade av flera olika organisationer för att öka den teatraliska mångfalden, som Carifesta och Theatre Guild of Guyana.[1] Wordsworth McAndrew har varit framträdande i Guyanas teater sedan 1960-talet.

Musik och bildkonst[redigera | redigera wikitext]

Guyanas musikaliska traditioner är en blandning av indiska, afrikanska och europeiska element. Popmusiken inkluderar amerikansk, karibisk (reggae, calypso samt en musikstil som kallas chutney[2]), brasiliansk och andra latinamerikanska musikstilar. Populära artister är bland annat Terry Gajraj, Billy Moore, Mark Holder, Eddy Grant, Dave Martin, Aubrey Cummings och Nicky Porter. Bland de mer framgångsrika guyanska producenterna kan Rohit Jagessar, Eddy Grant, Terry Gajraj och Dave Martin nämnas.

Konst har många olika former i Guyana, men de med dominanta temana är indianska, den etniska mångfalden och Guyanas fysiska skönhet. Populära konstnärer är bland andra Stanley Greaves, Ronald Savory, Philip Moore och Aubrey Williams.

Film[redigera | redigera wikitext]

Guiana 1838 är en film som släpptes 2004 av den guyanafödde regissören Rohit Jagessar som avbildar ankomsten av kontrakterade indiska statstjänstemän till Karibien år 1838 efter 1834 års abolitionistiska handlingar i slaveriet av det brittiska imperiet.[3]

Bion i Guyana har funnits sedan 1920-taletGaiety, förmodligen Guyanas första biograf, stod färdigbyggd på Brickdam Roman Catholic Presbytery i Georgetown som visade stumma Charlie Chaplinfilmer. Efter att Gaiety brann ner runt 1926 följde flera biografer såsom MetroMiddle Street i Georgetown med flera.

Arkitektur[redigera | redigera wikitext]

En stor del av den historiska arkitekturen visar på landets förflutna som en brittisk koloni. Många av dessa byggnader i Georgetown och New Amsterdam byggdes enbart av lokalt virke.

Sport[redigera | redigera wikitext]

Providence Stadium sedd från East Bank Highway.

De större sporterna i Guyana är cricket (Guyana är en del av Västindiens cricketlag i internationella sammanhang), beach cricket och fotboll. Mindre sporter är bland andra netball, tennis, basket, pingis, boxning, squash (sport) och några till.

Guyana var värd till några internationella cricketmatcher under 2007 års VM i cricket. Guyanas nationalarena, Providence stadium (med 15,000 säten) byggdes i samband med värdskapet och var klart till den första matchen den 28 mars. På den första internationella matchen i mästerskapet satte Lasith Malinga från Sri Lanka ett dubbelt hat-trick.

Köket[redigera | redigera wikitext]

Det guyanska köket liknar till stor del köket i resten av Karibien. Maten har en stor mångfald och innehåller rätter som curry, roti och ris. Maten återspeglar den etniska mångfald landet har och dess koloniala historia, samt inkluderar rätter från afrikanska, kreolska, Ostindiska, indianska, kinesiska och europeiska köket, mestadels det brittiska och portugisiska.

Rätter har upptagits och omgjorts till guyanska, ofta genom tillsättning av kryddor. Unika tillagningssätt[4], finns bland annat i guyana pepperpot, en rätt av indianskt ursprung med ett bittert extrakt från maniok, stark peppar och kryddor. Andra favoriter i det guyanska köket är maniokbröd, grytor, och metemgie, en tjock fyllig soppa baserad på kokosnötter och dumplings, som äts med friterad fisk eller kyckling. Brödbakning ses som en konst i många byar.

Karibiska och latinamerikanska stapelvaror är ungefär samma i Guyana och inkluderar maniok, sötpotatis med flera. Färsk fisk och skaldjur är en väsentlig del av maten i de lantliga områdena och i småbyar längs kusten. Krabbsoppor och soppor med okra liknar till stor del de soppor man kan hitta hos olika invånare i Louisiana. Kinesisk mat säljs i restauranger i de större städerna. En populär efterrätt är salara, även känd som rött bröd.

Det finns överflöd av färska frukter, grönsaker och skaldjur vid kusten. De flesta invånarna använder färsk frukt för att göra sina egna drycker, så som mauby som görs på bark, sorrel som görs på en lövaktig grönsak och ingefärsöl som görs på ingefärsrötter.

Religion[redigera | redigera wikitext]

Många religioner utövas i Guyana, bland annat kristendomen, hinduismen och islam.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ A History of Theatre in Guyana 1800–2000, Frank Thomasson. ISBN 1-84523-045-0
  2. ^ Rajendra Saywack (december 1999). From Caroni Gyal To Calcutta Woman: A History Of East Indian Chutney Music In The Caribbean. Thomas Hunter College. http://www.saxakali.com/caribbean/Hemchandra1.htm 
  3. ^ En trailer kan ses på [1].
  4. ^ Guyana Outpost; Guyanese recipes
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Culture of Guyana, 5 augusti 2009.

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Manuel, Peter (1995). Caribbean Currents: Caribbean Music from Rumba to Reggae. Philadelphia: Temple University Press. ISBN 1592134637 
  • Manuel, Peter (2000). East Indian Music in the West Indies: Tan-singing, Chutney, and the Making of Indo-Caribbean Culture.. Temple University Press. ISBN 1-56639-763-4