Gyllenkroks astrakan

Från Wikipedia
Gyllenkroks astrakan (litografi efter målning av Henriette Sjöberg)

Gyllenkroks astrakan eller Astrakan Gyllenkrok är en äppelsort som utsetts till landskapsäpple för Östergötland.[1] Äpplena skördas i omgångar från början av september, har kort hållbarhet. Zon 2–4. Sorten, som sannolikt är svensk, är den mest odlingsvärda av de s.k. astrakanerna. Alnarps Trädgårdar började sälja sorten år 1902.[2]

Äppelsorten har fått sitt namn efter släkten Gyllenkrok som tidigare ägde gården Regnaholm i Finspång. Gyllenkroks astrakan uppkom troligen på gården på 1700-talet.[1][3]

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Trädet[redigera | redigera wikitext]

Trädet blir medelstort och är ej starkväxande. Bördigheten är rik och inträder tidigt. Parasitsvampar angripa stundom, dock denna sort i betydligt mindre utsträckning än andra astrakaner. Sorten är i övrigt lättodlad och föga fordrande.[4]

Frukt[redigera | redigera wikitext]

Frukten är rund; knappt medelstor, ljust gröngul med strimmig rodnad, lösköttig, saftig och av god smak. Sorten är en fin bordsfrukt för början av september. Frukten plockas först vid full mognad och har kort hållbarhet. Värdefull fruktsort.[5] Skaft 12-22mm långt. C-vitaminhalt 3,8mg/100 gram.[6]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Gyllenkroks Astrakan Östergötlands landskapsäpple”. Sveriges Radio. 16 april 2005. https://sverigesradio.se/artikel/596913. Läst 22 januari 2022. 
  2. ^ Plantskolekataloger, Alnarps Trädgårdar.
  3. ^ ”'Gyllenkroks Astrakan' - juvelen från Regnaholm”. SLU.SE. https://www.slu.se/centrumbildningar-och-projekt/programmet-for-odlad-mangfald-pom/gront-kulturarv/gront-kulturarv-sortiment/gront-kulturarv-frukt-bar/gyllenkroks-astrakan/. Läst 22 januari 2022. 
  4. ^ Frukter och bär av Yngve lundin, utgiven av SVERIGES POMOLOGISKA FÖRENING, i samarbete med ESSELETES GÖTEBORGINDUSTRIER AB, sidan 6
  5. ^ Frukter och bär av Yngve lundin, utgiven av SVERIGES POMOLOGISKA FÖRENING, i samarbete med ESSELETES GÖTEBORGINDUSTRIER AB, sidan 6
  6. ^ C.G Dahl, Pomologi, 1943.

Se även[redigera | redigera wikitext]