Hälsingborgs stads spårvägar
Hälsingborgs stads spårvägar (HSS), ursprungligen Helsingborgs stads spårvägar, invigdes i samband med Helsingborgsutställningen 1903. Staden blev därigenom den tredje i Sverige med elektrisk spårvägsdrift.
Historia
Innan utbyggnaden av spårvagnsnätet fanns en järnväg (kallad Helsingborg-Råå-Ramlösa Järnväg, även kallad "Decauvillen"), på sträckan Helsingborg-Råå/Ramlösa, öppnad 1891. Den ersatte en kortare hästspårväg Ramlösa Bad-Ramlösa Brunn som fanns 1877-1890.
För elspårvägen fanns från början linje 1 från ungefär där S:t Jörgens plats nu ligger, längs Drottning- och Järnvägsgatorna för att sedan svänga österut längs Trädgårdsgatan och sedan söderut längs Södergatan fram till den plats där denna korsas av järnvägen till Ramlösa, ungefär där brandstationen nu ligger. Linje 2 drogs från korsningen av Drottninggatan och Tågagatan för att sedan följa samma sträckning som linje 1 fram till den s.k. "Knutpunkten", belägen där gatorna Trädgårdsgatan, Bergaliden, Södra Storgatan och Södergatan möts. Här fortsatte linje 2 österut upp för Bergaliden för att sluta vid S:t Pedersgatan. Spårvägen invigdes den 10 juni 1903.
1921 byggde man ut med en linje från S:t Jörgens plats österut längs Hälsovägen, som sedan svängde norrut vid Kopparmölleplatsen och följde Pålsjögatan ut till Pålsjö kyrkogård. Året efter förlängdes linje 2 norrut längs Drottninggatan för att sluta vid Pålsjö bäck. 1924 tog spårvägen över driften av Decauvillen och samma år byggdes huvudlinjen ut till dubbelspår samtidigt som man byggde ut med linje 6 till Wilson Park. Det fanns sex linjer efter det. När linjenätet det var som störst fanns linjer till Pålsjöbaden, Senderöd, Stattena, Wilson Park, Ramlösa och Råå.
Helsingborgs spårvagnar var blåa i likhet med vagnarna i de flesta svenska städer.
Under åren 1951-55 lades flera linjesträckningar i ytterområdena ner och de resterande delarna av linjenätet försvann vid högertrafikomläggningen 1967. De flesta av vagnarna skrotades därefter men relativt många av Helsingborgs spårvagnar har bevarats i Malmköping av Svenska Spårvägssällskapet. Vid spårvägstrafikens upphörande 1967 ändrades trafikföretagets namn till Hälsingborgs Trafikverk (från 1971 Helsingborgs Trafikverk).
Utredningar om ny spårväg
I en förstudie 2013 föreslogs en spårväg till Höganäs, Väla centrum, Ramlösa och Ättekulla.[1][2]
Litteratur
- Andersson, Ingvar (2003) Spårvägen i Helsingborg - en pärla vid sundet, Stockholm: Trafiknostalgiska Förlaget
- Rigstam, Ulf (1993) I fäders spår ..., Helsingborg: Helsingborgstrafikens museiförening, ISBN 91-630-1765-2
Se även
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Hälsingborgs stads spårvägar.- Helsingborgs stads spårvägar, pdf-fil
- Sporvognsrejser: Helsingborgs Stads Spårvägar (HSS)
Referenser
- ^ Förstudie Spårvägstrafik Helsingborg-Höganäs Förslagshandling 2013-08-28. Arkiverad 21 februari 2014 hämtat från the Wayback Machine. Läst 15 feb 2014.
- ^ Spårväg Helsingborg-Höganäs 2013-08-28. Arkiverad 21 februari 2014 hämtat från the Wayback Machine. Läst 15 feb 2014.
| ||||||||||||||||||||