Hälsinglands runinskrifter 3–4
Hälsinglands runinskrifter 3–4  | |
| Signum | Hs 3 |
|---|---|
| Område | Hälsingland |
| Placering | Borg, Norrala socken |
| Tillkomsttid | 1000-talet e.Kr. |
| Ristad av | Okänd. |
| Hälsinglands runinskrifter 3–4 | |
 | |
| Signum | Hs 4 |
|---|---|
| Område | Hälsingland |
| Placering | Borg, Norrala socken |
| Tillkomsttid | 1000-talet e.Kr. |
| Ristad av | Okänd. |
Hälsinglands runinskrifter Hs 3 och Hs 4 är två runstensfragment som blivit upphittade i Norrala socken och Söderhamns kommun.
Fragmenten[redigera | redigera wikitext]
Fragmenten härrör kanske från en och samma runsten. Det första fragmentet Hs 3 är cirka 20x30 cm stort. Utöver de ornamentala linjerna finns sannolikt en i-runa samt övre delen av en huvudstav. Det andra fragmentet Hs 4, är av röd sandsten och 25x18 cm stort. De ornamentala linjerna är troligen delar av ett kors. [1] Båda fragmenten påträffades vid den gamla kustvägen som löpte längs den ås som gett byn Borg dess namn.[2] Fragmenten hittades nära det gravfält där den så kallade Norralamannen påträffades i en stormannagrav från 500-talet.[3]) Omkring denna grav har sedan mindre gravhögar uppförts ända in på 800-talet. Det är således det enda gravfält i Hälsingland där man kan belägga en kontinuitet, som sträcker sig från tiden före den omfattande kollaps av de samhälleliga strukturerna i nedre Norrland och som arkeologiskt kan beläggas ha inträffat vid slutet av folkvandringstiden på 500-talet, till efter den omfattande sekellånga nedgången.[4] Runstenen eller runstenarna har möjligen rests av en lokal elit i syfte att manifestera en tidigare maktstruktur och därigenom befästa sin egen suveräna ställning.
Fyndet av Hs 4[redigera | redigera wikitext]
Om fyndet av Hs 4 berättade dess ägare Inga-Lisa Berglöw i Borg 5:5 följande året 2009:
Olle Larsson eller Rickard Sundin – båda var bosatta på hemmanet Borg 5:4 (»Sundins«) – skulle på 1930-talet anlägga en hage ner mot vägen. När man spettade i marken hittades runstensfragmentet i ett grindhål. Platsen var troligen där häcken nu står vid vägen, ungefär 200 meter från gravfältet. Hans Mikael Mickelsson (1893–1977), som var bonde på Borg 5:5 och ombud för riksantikvarien, tog vara på fragmentet. Riksantikvarieämbetet bedömde det först prelimärt som en del av en bautasten. Ingen ytterligare undersökning gjordes av fyndplatsen.[5]
Övriga fynd inom Norrala socken[redigera | redigera wikitext]
I Norrala socken finns också en bevarad runsten, Hs 2, som står på Norrala kyrkogård. Eftersom ytterligare ett fragment, Hs 5, dessutom hittats nio kilometer västerut nära den medeltida kyrkan i annexförsamlingen Trönö, vars dalgång närmast är en fortsättning av Norraladalen, har det alltså funnits åtminstone tre, möjligen fyra, runstenar inom Norrala-Trönö pastorat. Som en jämförelse har annars i hela södra Hälsingland endast ett runstensfragment påträffats, nämligen Hs 1 i Bollnäs socken i landskapets sydvästra del [6] På Riksantikvarieämbetets Kulturmiljöbild på nätet finns fotografier av såväl Hs 3 som Hs 4.
Se även[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Åhlen, a. a., s. 37.
- ^ Borg är ett gammalt terrängnamn med betydelsen »platåliknande höjd med branta sidor» – jämför Wahlberg Mats, red (2003). Svenskt ortnamnslexikon. Uppsala: Språk- och folkminnesinstitutet (SOFI). Libris 8998039. ISBN 91-7229-020-X (inb.), s. 44 – vilket fortfarande mycket väl beskriver Gamla Borgs belägenhet på den höjdformation som bildas av åsen.
- ^ Om denna kammargrav, se Varenius, Claes (1961). ”En stormansgrav i Norrala”. Hälsingerunor 1961,: sid. 13-33 : ill.. 0440-0585. ISSN 0440-0585. Libris 10519844 samt Parmell, Annika (1997): Norralamannen – dokumentation och kontext, CD-uppsats VT 1997, Institutionen för arkeologi, Umeå Universitet.
- ^ Om denna samhälleliga kollaps, som innebar avbrytning av bosättningar och nedgångar i odlingar och boskapsskötsel, se Mogren, Mats (2000). Faxeholm i maktens landskap: en historisk arkeologi. Lund studies in medieval archaeology, 0283-6874 ; 24. Stockholm: Almqvist & Wiksell International. Libris 7223531. ISBN 91-22-01890-5, s. 68–73, 93.
- ^ Telefonintervju genomförd av Urban Sikeborg, Sollentuna, den 3 mars 2009. Inga-Lisa Berglöw uppgav också att Mickelsson tidigare lyckats stoppa ett försök att ta grus från det intilliggande gravfältet, något som räddade flera av gravarna.
- ^ För en sammanfattande beskrivning av samtliga runstenar och fragment i Hälsingland, med fotografier, se Åhlén, Marit (1995). ”Runinskrifter i Hälsingland.”. Bebyggelsehistorisk tidskrift (Uppsala : Swedish Science Press, 1981-) 1994 (27),: sid. 33-50 : ill.. ISSN 0349-2834. ISSN 0349-2834 ISSN 0349-2834. Libris 2195911