Hämpling

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Hämpling
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Hämpling, adult hane
Hämpling, adult hane
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Tättingar
Passeriformes
Familj Finkar
Fringillidae
Släkte Carduelis
Art Hämpling
C. cannabina
Vetenskapligt namn
§ Carduelis cannabina
Auktor Linné, 1758
Synonymer
  • Fringilla cannabina Linné, 1758
  • Acanthis cannabina
  • Linaria cannabina
Carduelis cannabina 01.jpg
Hitta fler artiklar om fåglar med

Hämpling (Carduelis cannabina) är en fågel inom familjen finkar.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Hämplingen är en liten och slank, ganska långstjärtad fink med grå kort näbb. Ovansidan av stjärten är svart med vit sida och vingovansida är svart där vingpennorna är vitkantade.[2] Den adulta fågeln är 12,5 - 14 centimeter lång,[2] har ett vingspann på 21-26 centimeter och upp till 18 gram. Den adulta hanen i sommardräkt har mörkt kanelbrun rygg, rött övre bröst och panna, grått huvud och ljusare strupe. Det röda är brunare på hösten och delvis dolt av ljusa bräm.[2] Honan och juvenilen saknar det röda i sin fjäderdräkt och har en streckad brun rygg.[2]

Läte[redigera | redigera wikitext]

Hämplingen har ett kort upprepat lockläte "tett" med inslag av visslingar och drillar. Sången är varierad, kvittrande och melodisk.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Hämplingen häckar i stora delar av Europa, västra Asien och Nordafrika. Den norra och östliga populationerna är flyttfåglar som i september till november flyttar till västra och sydvästra Europa, och så långt söderut som norra Afrika, Irak, Pakistan och Indien, och återkommer i mars till maj.[3]

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Olika auktoriteter delar upp arten i olika många underarter. Clements et al. 2009 delar upp den i följande sju underarter:[4]

  • C. c. autochthona - endemisk stannfågel i Skottland.
  • C. c. nana - endemisk stannfågel på Madeira.
  • C. c. meadewaldoi - endemisk stannfågel på Teneriffa.
  • C. c. harterti - endemisk stannfågel på Lanzarote.
  • C. c. mediterranea - förekommer från Iberiska halvön och norra Afrika till Mindre Asien.
  • C. c. cannabina - häckar från Europa till västra Sibirien och Krimhalvön.
  • C. c. bella - häckar från mindre Asien till Kaukasus, Afghanistan och sydvästra Kina. Övervintrar så långt söderut som Indien.

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Hämplingen förekommer i södra och mellersta Sverige samt vid kusten i Norrland. Det förekommer i mindre omfattning att hämplingar övervintrar i södra Sverige.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Hämplingen föredrar öppna landskap, med buskar och träddungar omväxlande med ogräsrika fält, och har minskat i antal när odlingslandskapet växer igen. Hämplingen uppträder nästan alltid i par.[2] Den kan bli upp till nio år gammal.[källa behövs]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Carduelis cannabina cannabina

Hämplingen blir könsmogen efter ett år. Det skålformade boet byggs av honan, medan hanen övervakar, och placeras oftast lågt i en buske eller ett mindre träd. Den får två eller ibland tre kullar per år. Honan lägger i snitt 4-6 ljusblå ägg med mörkare fläckar. Äggen ruvas i 10-14 dagar, främst av honan. Hanen matar henne med uppstötta frön. Ungarna tas om hand av båda föräldrarna och de blir flygga efter 11-17 dagar.[3]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Födan utgörs till större delen av små frön men på sommaren äter den också insekter.

Namn[redigera | redigera wikitext]

Det svenska trivialnamnet "hämpling", liksom det vetenskapliga artnamnet cannabina, kommer av att den äter frön av hampa.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BirdLife International 2012 Carduelis cannabina Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
  2. ^ [a b c d e] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. Sid. 378-379. ISBN 978-91-7424-039-9 
  3. ^ [a b] Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  4. ^ Clements et al. (2009) Clements Checklist version 6.4, <www.birds.cornell.edu>, läst 2011-01-04

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • SOF (2002) Sveriges fåglar. 3:e uppl. Stockholm ISBN 91-88124-23-1
  • Roland Staav och Thord Fransson (1991). Nordens fåglar (andra upplagan). Stockholm: Norstedts. ISBN 91-1-913142-9 
  • Christopher Perrins under medverkan av David Attenborough (1987). Fågelliv i Europa. Stockholm: Bonniers. ISBN 91-34-50909-7 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]