Hästens föda

Hästens föda består av grundfoder för hästen, hö och gräs, som alla hästar måste ha tillgång till varje dag och vatten som en häst knappt kan klara två dygn utan (arabiska fullblod och andra orientaliska raser som lever i öknen är dock tåligare och klarar sig något längre). Utöver basfodret kan hästar även få olika sorters kraftfoder (exempelvis havre, betfor, pellets) och olika sorters tillskott (vitaminer, mineraler, melass, m.m). En häst bör även få tillgång till salt då hästens vanliga foder har en tämligen låg naturlig salthalt.

Basfoder

Hästar bör ha tillgång till gräs och hö kontinuerligt under dygnet och en häst kan äta upp till 2,5 % av sin vikt varje dag. Detta ger ca 12-13 kg för en medelstor häst.

Som hästens basfoder räknas hö och gräs och hästen bör få tillgång till dessa nästan kontinuerligt under dygnet. Hästen bör enbart få hö av hög kvalitet och med en näringsmängd som är anpassad till hur hästen tränas, hur ofta den får beta gräs och så vidare. Det går att testa näringsmängden i hö. En vanlig häst kan äta upp till 2,5 % av sin egen kroppsvikt i gräs och hö varje dag.

Gräset är den viktigaste delen i hästens dagliga foderstat och hästen måste få tugga och beta ett antal timmar varje dag. Hästen bör därför få gå i hage i några timmar varje dag och även ha tillgång till hö i boxen. Under vintern när gräset oftast är täckt av snö kan man stödfodra med hö, till exempel genom att rulla ut en hel stor bal i hagen så att hästen kan få sitt tuggande tillfredsställt. Under våren och början av sommaren innehåller gräset även mer protein vilket gör att man kan dra ner på hästens utevistelse eller ge hästen mindre hö eller kraftfoder. Risken att hästen kan få fång om den vistas ute dygnet runt denna tid bör uppmärksammas.

Hö är även den en viktig grundsten i hästens foderstat som hästen bör få minst ett par gånger om dagen. Hästar som går inne mycket på grund av sjukdom, skada eller liknande bör få tillgång till hö kontinuerligt under dygnet för att ersätta det tuggande och betande av gräs som de missar. Skörden av vallens gräs kan ge tre "varianter" av hö: ensilage, hösilage och hö. Ensilage har knappt legat en dag innan man tar upp det och lägger i balar. Hösilage har legat ungefär ett dygn innan man tar upp det, medan hö måste ligga och torka i cirka tre dygn innan det tas in under tak. Ensilaget och hösilaget är ofta vakuumförpackat och inplastat i balar och det ska vara lätt fuktigt. Ensilage är något mer näringsrikt än vanligt torrt hö och dammar även mindre vilket gör det till ett alternativ för hästar som lätt blir hostiga eller som har dammallergi.

Hästar kan även få hackelse som då är hackat hö eller en blandning av hackat hö och halm. Hackelse är mycket mättande och uppmuntrar hästen till att tugga, samt äta långsammare istället för att kasta sig över maten.

Kraftfoder

Pellets är ett milt kraftfoder som även ger tillskott av vitaminer och mineraler.

Kraftfoder ges till hästar för att ge hästen mer energi. Kraftfoder behövs oftast bara ges till hästar som får ordentligt med motion och det är sällan mindre ponnyer behöver kraftfoder. Det finns en lång rad olika sorters kraftfoder som är anpassat för olika sorters hästar och deras träning.

Havre är den mest välkända av kraftfoder-sorterna och ges till hästen rullat, krossat eller stött. Hela havrekorn kan hästen inte smälta ordentligt och då inte heller tillgodogöra sig de näringsämnen som finns i havren. Havre innehåller i de flesta fall mycket näring och framförallt fibrer och är mycket energigivande. Havre bör bara ges till hästar som arbetar hårt då en del hästar kan bli något livliga av havre.

Korn kan även ges till hästen som energigivare. Även korn kan krossas, rullas eller stötas, men de kan även kokas, flagas eller pressas innan det ges till hästen. Korn är dock inte bara energigivande utan även fettbildande. Korn gör oftast inte hästen lika livlig som havre men en del hästar kan vara allergiska mot korn.

Pellets förekommer med varierande sammansättning av näringsämnen och det finns idag olika sorter av pellets speciellt utvecklade för olika hästars behov som till exempel unga eller gamla hästar, sporthästar eller pensionerade hästar, avelsston eller hingstar. Pellets är milt energigivande och ett bättre val att ge till ponnyer än havre. Näringsvärdet kan dock variera mycket mellan olika sorter och även mellan olika tillverkare. I regel innehåller pellets även viktiga vitaminer och mineraler som hästen behöver.

Betfor är rester från sockerbetsproduktion och förekommer som pellets, strimlor eller tärningar. Betfor måste blötläggas i flera timmar innan det ges till hästen så att strimlorna eller pelletsen får svälla. Om betforen serveras torrt kan det istället svälla i hästens mage, något som kan ge dödlig utgång. Betforen får inte heller ligga för länge för då kan det jäsa och bli mycket dåliga, framförallt om det är varmt ute i eller i foderkammaren. Betfor är ofta mycket sött och gott för hästen och ger även lite energi. Betfor kan med fördel ges till hästar, även om de inte tränas då energi är ganska låg och betfor har dessutom en stimulerande verkan på hästens tarmsystem. Om det finns blötläggningsvatten kvar kan detta med fördel slängas eller även ges till hästen för att ge extra vätska.

Tillskott

Hästar kan få många olika sorters tillskott i form av extra vitaminer, mineraler eller liknande. Att ge hästen extra tillskott som den inte är van vid bör man dock pröva sig fram med först och jämföra med resten av foderstaten innan man ger det till hästen. Det kan även vara skadligt för hästen om man ger den för mycket eller ger för många olika sorters kosttillskott åt gången.

Vitaminer finns i många former och för olika ändamål. Att ge hästen B-vitamin är dock lämpligt framförallt framåt vårkanten då dessa vitaminer underlättar under hårfällningen, då hästen tappar sin vinterpäls. Men om man funderar på att ge hästen andra vitaminer bör man rådfråga en kostexpert för hästar eller veterinären. Mineraler bör man även vara mycket försiktig med då vissa tillskott kan innehålla flera olika sorters mineraler och inte bara en vilket kan leda til överkonsumtion.

Fibermix finns i olika former, oftast som pellets. Dessa är till för att ge hästarna en mer balanserad kost och många hästar uppskattar denna sortens foder. Men om man ger fibermix bör man jämföra energiinnehållet och kanske gradvis ersätta det vanliga kraftfodret med fibermixen. Kli har också en mycket hög fiberhalt och är bra på att absorbera vatten. Det bästa sättet är att ge hästen kli som en gröt genom att låta kli dra i kokat vatten tills det får en grynig eller smulig konsistens. Gröten serveras helst ljummen, eventuellt med lite salt i. Gröten har en laxerande verkan och kan med fördel ges till hästar som har drabbats av kolik tidigare. Hästar bör inte få stora mängder kli då det har en låg halt av kalcium men innehåller mycket fosfor, vilket inte är bra för hästen.

Linfrö har flera olika egenskaper som kan vara bra för hästen men de bör serveras krossade. Hela linfrön är giftiga om inte de är kokade, något som tar flera timmar. Krossat linfrö har både en laxerande effekt och oljorna i linfröet ger hästen en bättre allmänhälsa samt glänsande päls. Hästen bör dock aldrig få mer än ca ½ kg linfrö i veckan. Någon matsked en gång per dag räcker oftast gott även till större hästar.

Att ge hästen grönsaker eller frukter är mycket diskuterat då detta även kan anses vara godis. Men genom att lägga ner bitar av äpplen eller morötter i det vanliga fodret så ser hästen det inte som godis eller belöning utan som en del av kosten. Frukter och grönsaker är ett aptitligt tillägg i kosten, ger balanserad diet och innehåller många vitaminer och mineraler. Hästar kan även få vitlök i olika former. Oftast torkade vitlöksflagor som anses, precis som hos människan, lindra eller förebygga förkylningar. Vitlöken anses även ha en avskräckande effekt på knott, mygg och fästingar.

Salt och vatten

En häst dricker ca 30-40 liter vatten per dag och så mycket som upp till 60 liter om det är varmt.

Hästens kropp består till ca 62-68 % av vatten. Om hästen förlorar mer än 8 % av detta vatten löper den mycket stor risk att drabbas av livsfarlig uttorkning. En normalstor häst dricker upp mot 45 liter vatten per dag. Hästar måste därför ha tillgång till rent och färskt vatten dygnet runt och man bör inte låta hästen vara utan vatten i mer än fyra timmar i sträck. Under vintern kan vattnet lätt frysa i hagens vattenkar och man bör krossa isen och byta vattnet ofta. Att tillsätta varmt vatten i karet kan motverka att vattnet fryser till is medan hästarna är i hagen och motverkar även att hästen får i sig allt för kallt vatten, vilket kan vara farligt.

Däremot bör man hålla drickandet under kontroll om hästen är mycket ansträngd eller varm efter ett hårt träningspass då mycket kallt vatten kan ge en chockeffekt på hästens kropp. Är hästen mycket varm eller ansträngd kan man ge några klunkar vatten i intervaller för att hästen successivt ska stilla törsten och långsamt varva ner. Hästar som inte har tillgång till tillräckligt med vatten löper mycket större risk att drabbas av till exempel kolik. Är hästen uttorkad kan den även tappa hull då den inte längre klarar av att tugga ordentligt. Om hästen inte dricker ordentligt kan man tillsätta elektrolyter i vattnet eller smaksätta med äppeljuice för att uppmuntra hästen att dricka. Att hästen inte dricker kan vara vanligt till exempel vid olika tävlingsplatser då hästen mycket tydligt kan känna skillnader i vattnet på olika platser.

Salt är mycket viktigt för hästar och de bör få tillgång till salt varje dag. Att ha en saltsten i hästens box och i hagen gör att hästen själv kan slicka i sig salt när den behöver. Salt kan även köpas som ett tillskott som man häller i hästens vanliga mat om man vill kontrollera hästens saltintag, till exempel om hästen slickar i sig för mycket eller för lite salt när de har en saltsten. Anledningen till att salt ska ges som tillskott är att hästens normala foder har en alldeles för låg salthalt. En häst som slickar en människa på handen slickar oftast i sig det salt som vi naturligt har i huden och i vårt svett.

Giftiga växter

Hästar ska ha tillgång till en hage som har gräs med hög kvalitet och mycket viktigt är även att hagen är fri från växter som är giftiga för dem. Oftast undviker hästar giftiga växter men en del växter har en sådan kemisk uppbyggnad att deras lukt ändras så att de blir näst intill oemotståndliga för hästar. Om hagen är omgärdad av buskar bör man även kontrollera så att dessa inte är giftiga eller om de får bär som är giftiga. Lika viktigt är det att ängar där man slår hö inte har några giftiga växter. Det är alltid en god idé att slå upp vilka växter som är giftiga för hästar och kontrollera i en flora så att dessa växter inte finns i hagen.

Några olika växter som är giftiga för hästar:

Den gulblommiga växten Stånds (Jacobaea Vulgaris) är dödligt giftig för hästar.

• Ek - Ekträd i sig är inte giftiga för hästen men en häst äter gärna barken och ekollon som är skadligt i större mängd och kan ge svår kolik.
• Idegran - Idegranens bär är mycket skadliga för hästen
• Korsört och Stenkorsört - Mycket giftig och kan leda till döden.
• Fingerborgsblomma
• Gullregn - En buske med gula blommor som är väldigt giftig
• Odört - Vita blommor som har skadliga effekter på hästens tarmar.
• Nattskatta - Både blommorna och frukterna är dödliga och hela plantan är mycket giftig för hästar
• Stånds, även vattenstånds är gula blommor som är dödligt giftiga, ofta med ett mycket akut och snabbt dödsförlopp.
• Falsk palsternacka
• Fräken
• Munkhätta
• Johannesört
• Örnbräken
• Sprängört
• Robinia
• Järnek
• Buxbom
• Liguster
• Rhododendron
• Tuja
• Smörblomma - Smörblomman är giftig när den äts färsk i större mängd men inte torkad och hästar undviker oftast smörblommor så länge betet är tillräckligt.
• Alsikeklöver - Ett ämne i denna ört kan reagera med solljuset på hästens hud och ge vätskande sår på hästens ben. Klövern är dock inte farlig för hästen att äta. däremot smörblommor.