Hästhov

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För hästarnas fötter, se hov (häst).
Uppslagsordet ”Tussilago” leder hit. För filmen, se Tussilago (film).
Hästhov
Tussilago farfara - Köhler–s Medizinal-Pflanzen-142.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Trikolpater
Eudicotyledonae
Ordning Asterordningen
Asterales
Familj Korgblommiga växter
Asteraceae
Släkte Hästhovar
Tussilago
Art Hästhov
T. farfara
Vetenskapligt namn
§ Tussilago farfara
Auktor L.
Hitta fler artiklar om växter med

Hästhov, Hästhovsört, även kallad tussilago (Tussilago farfara), är en liten gul blomma. Den växer ofta vid vägkanter eller dikeskanter mycket tidigt på våren.

Släktnamnet "Tussilago" (givet av Linné) betyder förjagare av hosta (jämför latinets "tussis", som betyder "hosta" och "agere", som betyder "fördriva;" därav en hostmedicin som heter Tussipekt). Artepitetet "farfara" syftar på en art av poppel, vars löv har en vag likhet med tussilagons. Äldre namnformer är Skreppe, Lerskreppe, Skrep, Hovgräs [1].

Tussilago

Tussilagon, som är en typisk vårblomma, sticker upp ur det vissnade fjolårsgräset så snart tjälen börjar släppa, är ett uppskattat vårtecken. De stora rabarberliknande blad som efterträder blomningen är mindre uppskattade.

Namnet tussilago är vanligt eftersom det vetenskapliga namnet trängt ut det äldre folkliga "hästhov". Namnet hästhov kan syfta på att växtens blad till utseendet ansetts vara något hästskoformade, eller vara en förvanskning av "hosthäva"; växten har i äldre tider använts som hostdämpande medel. Något samband med hästhovar finns inte, vare sig hos blomman eller bladen. Notera dock att det mest spridda och använda engelska vulgärnamnet är coltsfoot, med alternativnamn bland andra horsehoof, ass's foot, foalswort eller bullsfoot. Tussilagons blomning är viktig för tambin, den tidiga blomningen och bra pollen och nektar gör att bina får till ett drag på tussilagon.


Fnöske[redigera | redigera wikitext]

Hästhovens rötter har använts vid framställning av fnöske,[2] även om det är tickor och framför allt fnösktickan som förknippas med fnösktillverkning.[3][2] Fnöske är ett läderaktigt, lättantändligt material som framför allt framställts från olika tickor, men även annat liknande material.[4] Fnösket har huvudsakligen haft tre användningsområden: eldslagning, sjukvård[5] och kläder,[6][4] men har främst förknippats med eldmakande.[7][8]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ J.W.Palmstruch, Svensk Botanik, första bandet, andra upplagan, Stockholm 1815. Tillgänglig på Archive.org
  2. ^ [a b] ”Fältmalört – Artemisia campestris L.”. Virtuella Floran. 2000. http://linnaeus.nrm.se/flora/di/astera/artem/artecam.html. Läst 22 december 2014. 
  3. ^ Klas Jaederfeldt. ”Hur man framställer fnöske ur fnösktickan”. nrm.se. Naturhistoriska riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/vaxter/kryptogamer/manadenskryptogam/svampar/fnosktickan/fnoske.1097.html. Läst 19 december 2014. 
  4. ^ [a b] ”Fnöske”. SAOB. Svenska Akademin. http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/72/76.html. Läst 22 december 2014. 
  5. ^ H. P. Molitoris. ”Mushrooms in medicine” (på engelska). Folia Microbiologica "39" (2): sid. 91-98. http://link.springer.com/article/10.1007/BF02906801. Läst 20 december 2014. 
  6. ^ Klas Jaederfeldt (1998). ”Fnösktickan, Fomes fomentarius, och dess användningsområden – Månadens kryptogam april 1998”. nrm.se. Naturhistoriska riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/vaxter/kryptogamer/manadenskryptogam/svampar/fnosktickan.1893.html. Läst 19 december 2014. 
  7. ^ ”Göra eld med fnöske”. nrm.se. Nationellt resurscentrum för biologi och bioteknik. http://www.bioresurs.uu.se/bilagan/pdf/xBilagan_2008_eld_fnoske.pdf. Läst 19 december 2014. 
  8. ^ Nationalencyklopedin 1991, s. 450

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]