Hästskonäsor
| Hästskonäsor | |
Mehelys hästskonäsa, Rhinolophus mehelyi
|
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Fladdermöss Chiroptera |
| Familj | Rhinolophidae Gray, 1825 |
| Släkte | Hästskonäsor Rhinolophus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Rhinolophus | |
| Auktor | Lacépède, 1799 |
Dvärghästskonäsa, Rhinolophus hipposideros
|
|
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Hästskonäsor (Rhinolophidae) är en däggdjursfamilj i ordningen fladdermöss och det enda släktet, Rhinolophus, i denna familj. Vissa forskare, bland annat Kai Curry-Lindahl, vill dock räkna in 10 släkten, med totalt omkring 130 arter, i denna familj[1]. Släktet Rhinolophus innehåller omkring 65 arter, varav 5 i Europa (ingen av dessa i Skandinavien)[2].
Innehåll |
Beskrivning [redigera]
Hästskonäsorna är mindre till medelstora, med en längd på mellan 3,5 och 11 cm och en vikt på 5 till 50 g[3]. De kännetecknas av bladlika, sadelformade hudflikar runt näsan. Till skillnad från andra fladdermöss som använder sig av överljudsnavigering, produceras inte tonerna via munnen utan genom näsan. Hudflikarna används för att förstärka och rikta överljudstonerna, något som har gjort att de kan lokalisera föremål på längre håll än andra fladdermöss, Curry-Lindahl anger 6–8 m.[1] Hästskonäsorna flyger därför med stängd mun. Hudflikarna består av en hästskoformad del runt näsan, och två vertikala flikar ovanför denna: En undre, kraftigare som kallas sadel och en övre, smalare som kallas lansett. Tragus, den öronflik som hos många andra fladdermöss bland annat tjänar som hjälp vid ekolokaliseringen, saknas hos hästskonäsorna.[2]
Vanor [redigera]
Hästskonäsorna livnär sig främst av insekter[3]. En karakteristisk vana är att familjens medlemmar, med undantag av mellanhästskonäsan, sveper vingarna om hela kroppen när de sover.[2] De sover ofta tillsammans hängande i taket på gamla gruvor, grottor och liknande. Hästskonäsorna flyger oftast lågt och fladdrande.[1]
Utbredning [redigera]
Familjen förekommer i tempererade och tropiska delar av Eurasien, Afrika och Australien.[3]
Arter [redigera]
Enligt Catalogue of Life utgörs släktet Rhinolophus av 64 arter.[4]
- Rhinolophus acuminatus
- Rhinolophus adami
- Rhinolophus affinis
- Rhinolophus alcyone
- Rhinolophus anderseni
- Rhinolophus arcuatus
- Rhinolophus blasii
- Rhinolophus borneensis
- Rhinolophus canuti
- Rhinolophus capensis
- Rhinolophus celebensis
- Rhinolophus clivosus
- Rhinolophus coelophyllus
- Rhinolophus cognatus
- Rhinolophus cornutus
- Rhinolophus creaghi
- Rhinolophus darlingi
- Rhinolophus deckenii
- Rhinolophus denti
- Rhinolophus eloquens
- Rhinolophus euryale
- Rhinolophus euryotis
- Rhinolophus ferrumequinum
- Rhinolophus fumigatus
- Rhinolophus guineensis
- Rhinolophus hildebrandti
- Rhinolophus hipposideros
- Rhinolophus imaizumii
- Rhinolophus inops
- Rhinolophus keyensis
- Rhinolophus landeri
- Rhinolophus lepidus
- Rhinolophus luctus
- Rhinolophus maclaudi
- Rhinolophus macrotis
- Rhinolophus malayanus
- Rhinolophus marshalli
- Rhinolophus megaphyllus
- Rhinolophus mehelyi
- Rhinolophus mitratus
- Rhinolophus monoceros
- Rhinolophus nereis
- Rhinolophus osgoodi
- Rhinolophus paradoxolophus
- Rhinolophus pearsonii
- Rhinolophus philippinensis
- Rhinolophus pusillus
- Rhinolophus rex
- Rhinolophus robinsoni
- Rhinolophus rouxii
- Rhinolophus rufus
- Rhinolophus sedulus
- Rhinolophus shameli
- Rhinolophus silvestris
- Rhinolophus simplex
- Rhinolophus simulator
- Rhinolophus stheno
- Rhinolophus subbadius
- Rhinolophus subrufus
- Rhinolophus swinnyi
- Rhinolophus thomasi
- Rhinolophus trifoliatus
- Rhinolophus virgo
- Rhinolophus yunanensis
Källor [redigera]
- ^ [a b c] Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. Sid. 223. ISBN 91-1-864142-3
- ^ [a b c] Bjärvall, Anders; Ullström, Staffan (1995). Däggdjur: alla Europas arter. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Sid. 41. ISBN 91-46-16576-2
- ^ [a b c] hästskonäsor, Nationalencyklopedin, CD-upplagan (2000), Bokförlaget Bra Böcker. ISBN 91-71337-47-4
- ^ Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK.. http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012.
