Hästspårväg
En hästspårväg är en typ av spårtrafik där vagnar dras på räls av en eller flera hästar. Linjen Swansea-Oystermouth (Mumbles) i Wales var världens första linje med hästdragen passagerartrafik på spår 1807, och det fanns på 1840-talet en mängd hästdragna kortare järnvägslinjer runt om i världen. I Sverige drogs järnvägen Lyckan-Frykstad i Värmland t.ex. av hästar från starten 1850. Hästspårvägar för passagerare i städer förekom från 1832 i USA (New York, några år senare i New Orleans och Louisville) men den egentliga utvecklingen tog fart 1852 då flera linjer öppnades i New York och inom några år i de allra flesta av östkuststäderna i USA. Paris var först i Europa (1853) men det dröjde ända till 1860-talet innan fler europeiska städer fick spårvägslinjer (bl.a. Köpenhamn 1863). Ångdrivna spårvagnar förekom redan på 1850-talet i USA, men blev aldrig verkligt dominerande pga problem med rök och gnistor i stadsmiljön. Det var först elektriska spårvagnar började bli vanliga, från 1880-talet i USA och 1890-talet i Europa som hästspårvägarnas nedgång började på allvar. På många håll i världen var dock hästspårväg ännu ett levande transportmedel under 1920-talet, och enstaka linjer har överlevt in i nutid, t.ex. Douglas på Isle of Man.
Hästdragna vagnar på spår har också använts för godstransport sedan 1600-talet, bland annat för att förflytta stenkol i England. Rälsen var gjord av trä fram till 1700-talet då man övergick till gjutjärn och sedan stål. Den engelska beteckningen för sådana spårgående vagnar, tram kom från ordet för träbalkarna som kolkorgarna placerades i på sådana vagnar. Tram blev också namnet på stadstrafikvagnarna i England och andra europeiska städer, medan företeelsen kallades Streetcar i Nordamerika.
Hästspårvägar i Sverige [redigera]
Hästspårvägar fanns i Stockholm år 1877-1905, i Göteborg år 1879-1902 och i Malmö år 1887-1907. Dessutom fanns kortare linjer med säsongstrafik i Limhamn, Ljunghusen och Ramlösa (den sistnämnda var för övrigt Sveriges första hästspårväglinje).
En hästspårvagn från 1877 finns bevarad på Spårvägsmuseet i Stockholm.
