Häxprocessen i Würzburg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Marienkapelle, vid vilken många av häxbålen ska ha brunnit.

Häxprocessen i Würzburg, som ägde rum i Tyskland åren 1626 till 1631, är en av de största häxprocesserna i Europas historia. Den är även en av de största massavrättningarna i fredstid: mellan 219 och 157 vuxna och barn av båda könen brändes på bål i själva staden Würzburg, medan omkring 900 personer beräknas ha blivit avrättade i stadens samlade territorium. Offren innefattade personer av alla kön, åldrar och yrken, även medlemmar av adeln och myndighetspersoner.

Häxförföljelser påbörjades redan av Julius Echter von Mespelbrunn, furstbiskop av Würzburg, och slutfördes av hans efterträdare Philipp Adolf von Ehrenberg (regerade 1623—1631). Häxprocessen i Würzburg utspelade sig parallellt med den katolska motreformation, som under 1620-talet återerövrade stora områden i södra Tyskland åt katolska kyrkan efter störtandet av kungadömet Böhmen 1618. Samtidigt med den katolska offensiven utbröt i södra Tyskland och angränsande områden en våg av häxprocesser, som har kallats kulmen på de europeiska häxprocesserna: 1627—29 utspelade sig en häxprocess i Baden, 1629 avrättades 274 personer i Eichstätt, 24 avrättades i Koblenz 1629; i Köln, Mainz och Bonn utbröt svåra förföljelser, och även i Franche-Comté i Frankrike beskrevs åren 1628—30 som en "demonisk epidemi".

De första förföljelserna inleddes 1616—17, och en isolerad häxprocess utspelade sig 1625 innan de verkliga massrättegångarna påbörjades 1626. Listan över de avrättade omfattar endast åren 1627—29; den avbröts i februari 1629 efter 157 avrättningar och är således inte fulltalig. 157 avrättningar finns bekräftade, men den samtida notarien påpekade att denna lista inte var fulltalig och att det återstod för många bränningar för att kunna specificera. Ett brev från 1629 beskriver hur man i staden vilt arresterade allt från barn till professorer, som misstänktes ha närvarat vid satansdanserna och skrivit sitt namn i Djävulens svarta bok, som myndigheterna nu letade efter.

Den 16 juli 1631 avled furstbiskopen, och då staden senare samma år erövrades av Gustav II Adolf avbröts processen.

Jesuiten Friedrich Spee, som deltog i förhören av de misstänkta, tvivlade på sanningshalten i vittnesmål givna under tortyr och förklarade att inte en enda av de han lett till bålen varit skyldiga: han avgav sitt vittnesmål i en bok som överläts till den protestantiska staden Hameln, där den trycktes med titeln Cautio Criminalis år 1631.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia