Håkon Magnusson
- Denna artikel handlar om Håkon Magnusson, som var kung av Norge 1299–1319. För hans namne, som var kung av Norge 1343–1380 och av Sverige 1362–1364, se Håkan Magnusson.
Håkon Magnusson, Håkon Hålägg, född 1270 i Tønsberg på Vestfold, död på Tunsberghus 8 maj 1319, var kung av Norge från 1 november 1299 till sin död.
Håkon var son till Magnus Lagaböter och Ingeborg Eriksdotter. Han gifte sig våren 1299 med Eufemia av Arnstein, grevinna av Ruppin. Tillsammans med henne fick han Ingeborg Håkansdotter. Utanför äktenskapet hade han tillsammans med en okänd kvinna dottern Agnes Håkondotter.[1] Agnes gifte sig 1302 med Hafthor Jonsson.[1] Håkon är också morfar till Magnus Eriksson.
Håkon var från 1284 till 1299 hertig över Oslo, Oplandene, Färöarna, Ryfylke och Shetlandsöarna med oinskränkt makt. Håkon är också känd för byggandet av Akershus fästning, Vardøhus fästning och Bohus fästning samt att han gjorde Oslo till Norges huvudstad 1314. Håkon övertog tronen i juli 1299 efter sin bror Erik och regerade fram till sin död 1319. Med Håkons död dog Sverreätten ut på manssidan. Håkons dotter Ingeborg Håkansdotter och hennes man Erik Magnusson hade sonen Magnus Eriksson som 1319 blev kung över Norge och Sverige.
Håkon Magnussons och drottning Eufemias kvarlevor överfördes till Akershus fästning 1982.
Källor [redigera]
| Företrädare: Erik Prästhatare |
Kung av Norge 1299–1319 |
Efterträdare: Magnus Eriksson |
