Höglandslärka

Från Wikipedia
Höglandslärka
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljLärkor
Alaudidae
SläkteCalandrella
ArtHöglandslärka
C. acutirostris
Vetenskapligt namn
§ Calandrella acutirostris
AuktorHume, 1873
Synonymer
Humes korttålärka

Höglandslärka[2] (Calandrella acutirostris) är en asiatisk fågel i familjen lärkor inom ordningen tättingar.[3] Den häckar i högbelägen bergsöken från nordöstra Iran till västra Kina samt i Himalaya från Pakistan till norra Indien och östra Tibet. Vintertid flyttar den söderut till Indien. Arten är närbesläktad med och mycket lik korttålärkan. IUCN kategoriserar den som livskraftig.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Höglandslärkan är en liten lärka med en kroppslängd på 14 centimeter. Den är mycket lik sin nära släkting korttålärkan med ljus ostreckad undersida, en mörk fläck på bröstsidan och ett vitt ögonbrynsstreck. Höglandslärkan är dock gråare och mindre streckad ovan med nästan rosafärgade övre stjärttäckare och ett gråbrunt bröstband. Huvudteckningen är mindre utpräglad, med svagare ögonbrynsstreck och enhetliga örontäckare.[4]

Läte[redigera | redigera wikitext]

Sången beskrivs i engelsk litteratur som ett mjukt och varierande "tee-leu-ee-lew". I flykten hörs ett fylligt och rullande "tiurr".[5]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Höglandslärka delas in i två underarter med följande utbredning:[3]

Arten har även tillfälligt setts i Israel.[6][7]

Höglandslärkans utbredningsområde, där gult är häckningsområdet under sommaren och blått är övervintringsområde.

Släktskap[redigera | redigera wikitext]

Genetiska studier[8] visar att höglandslärkan är nära släkt med korttålärkan (Calandrella brachydactyla), allra närmast dess östligaste populationer, varför dessa nu lyfts ut till en egen art, mongolisk korttålärka (C. dukhunensis).[9][3][10]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Arten häckar i högbelägen halvöken mellan 1 000 och 5 000 meters höjd och övervintrar i jordbruksmark som ligger i träda.[4][1] Födan är dåligt känd men tros bestå av frön och ryggradslösa djur.[11] Den födosöker på marken, i flockar utanför häckningstid.[11] Även häckningsbiologin är lite studerad.[11] Den lägger troligen två kullar och häckar mellan maj och augusti, huvudsakligen från juni på högre höjder.[11]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med okänd utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats, men den beskrivs som inte ovanlig i Kina, frekvent förekommande till fåtalig i Pakistan, vanlig i Nepal och Ladakh, inte väldigt vanlig i Sikkim och sällsynt i Bhutan.[4][12]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Fågeln har på svenska även kallats Humes korttålärka.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Calandrella acutirostris Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ [a b c] Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
  5. ^ Grimmett, Richard; Carol Inskipp, Tim Inskipp (2011). Birds of the Indian Subcontinent. London: Helm Field Guides. ISBN 978-1-4081-2763-6 
  6. ^ Tarsiger.com Fynd av höglandslärka i Västpalearktis
  7. ^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 164. ISBN 978-84-941892-9-6 
  8. ^ Stervander, M., P. Alström, U. Olsson, U. Ottosson, B. Hansson, and S. Bensch (2016), Multiple instances of paraphyletic species and cryptic taxa revealed by mitochondrial and nuclear RAD data for Calandrella larks (Aves: Alaudidae), Mol. Phylogenet. Evol.
  9. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi : 10.14344/IOC.ML.8.1.
  10. ^ Erling, J., Lagerqvist, M., Asplund, G., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2022). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (1). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2022/02/Rapport12-2022.pdf. Läst 14 februari 2022. 
  11. ^ [a b c d] Alström, P. (2018). Hume's Lark (Calandrella acutirostris). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/57660 20 oktober 2018).
  12. ^ MacKinnon, J.; Phillipps, K. 1993. A field guide to the birds of Borneo, Sumatra, Java and Bali: The Greater Sunda Islands. Oxford University Press, Oxford.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]