Hökuggla

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Hökuggla
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Status i Sverige: Livskraftig
Surnia ulula - Northern Hawk-Owl, Hökuggla.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Ugglor
Strigiformes
Familj Äkta ugglor
Strigidae
Släkte Surnia
Duméril, 1806
Art Hökuggla
S. ulula
Vetenskapligt namn
§ Surnia ulula
Auktor Linné, 1758
Utbredning
Utbredningskarta
Utbredningskarta
Vöötkakk.JPG
Hitta fler artiklar om fåglar med

Hökuggla (Surnia ulula) är en fågel som tillhör fågelfamiljen äkta ugglor. Den placeras ensam i sitt släkte Surnia och förekommer i norra Nordamerika, Europa och Asien.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Hökuggla är 35-43 cm lång och har ett vingspann på 69-82 cm.[2] Hannar väger i genomsnitt ungefär 270 gram och honor 320 gram. I flykten har den med sin långa stjärt och vingform en höklik silhuett vilket gett den dess trivialnamn. Dock har den ett proportionellt större huvud än hökarna men i jämförelse med många ugglor ett ganska litet och runt huvud. Den har gul iris och ljusgul näbb. Ögonkransarna är vita, med svarta borst. Huvudet och halsen är svartaktiga på ovansidan, med vita fläckar. För övrigt är den brun på ovansidan, med vita fläckar och vit på undersidan, med mörka tvärlinjer. Vingpennorna är bruna, med vita fläckar. Stjärten är brun med vita tvärband. Juvenilen är något mer gråbrun och har inga tydliga linjer på undersidan.

Ungar.

Läte[redigera | redigera wikitext]

Liksom andra ugglor har hökugglan en rad ganska olika läten. Fågeln sjunger under parningsleken med öppen näbb och reser fjäderdräkten under näbben. Den vippar upp och ned med stjärten och rör sig ryckigt i träden. Sången som hannen utstöter för att markera revir är distinkt och liknar ett rullande ”ho ho hoho y y yyyyyy”. Detta rop börjar jämförelsevis lågmält och stiger i ljudstyrka. Om ett par träffas är sången kortare och utförs ibland i duett. Under parningsleken har honan ett tiggläte vilket påminner om ett hest ”chät”. Ungarnas rop när de tigger om mat är däremot ett ”tschschui-epp”. Läten för att skrämma bort fiender och vid strider mellan artfränder är fräsanden eller klappranden med näbben.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Hökugglan förekommer i de norra delarna av Nordamerika, Asien och Europa.

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige är den en häckfågel i Norrland men uppträder längre söderut som strykfågel under höst och vinter.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Hökugglan uppträder normalt i barrskog och gärna i kanten mot öppnare vegetation. Den är delvis dagaktiv och placerar sitt bo i ihåliga träd eller använder bon som andra fåglar övergivit. Huvudfödan utgörs av små gnagare och mindre fåglar. Den sitter och spanar efter byte. När den upptäckt något flyger den mycket snabbt fram och fångar det. Hökugglan har god hörsel och det händer att den fångar gnagare som rör sig inne i snö.

I kulturen[redigera | redigera wikitext]

Hökugglan är Jämtlands landskapsfågel.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BirdLife International 2009 Surnia ulula. Från: IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2010.4. <www.iucnredlist.org>. Läst 21 November 2010.
  2. ^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. Sid. 226-227. ISBN 978-91-7424-039-9 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Sveriges ornitologiska förening