Hökuggla
| Hökuggla Status i världen: Livskraftig (lc)[1] Status i Sverige: Livskraftig |
|
 |
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Ugglor Strigiformes |
| Familj | Äkta ugglor Strigidae |
| Släkte | Surnia Duméril, 1806 |
| Art | Hökuggla S. ulula |
| Vetenskapligt namn | |
| § Surnia ulula | |
| Auktor | Linné, 1758 |
| Utbredning | |
Utbredningskarta
|
|
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Hökuggla (Surnia ulula) är en fågel som tillhör fågelfamiljen äkta ugglor. Den placeras ensam i sitt släkte Surnia och förekommer i norra Nordamerika, Europa och Asien.
Innehåll |
[redigera] Utseende
Hökuggla är 35-43 cm lång och har ett vingspann på 69-82 cm.[2] Hannar väger i genomsnitt ungefär 270 gram och honor 320 gram. I flykten har den med sin långa stjärt och vingform en höklik silhuett vilket gett den dess trivialnamn. Dock har den ett proportionellt större huvud än hökarna men i jämförelse med många ugglar ett ganska litet och runt huvud. Den har gul iris och ljudgul näbb. Ögonkransarna är vita, med svarta borst. Huvudet och halsen är svartaktiga på ovansidan, med vita fläckar. För övrigt är den brun på ovansidan, med vita fläckar och vit på undersidan, med mörka tvärlinjer. Vingpennorna är bruna, med vita fläckar. Stjärten är brun med vita tvärband. Juvenilen är något mer gråbrun och har inga tydliga linjer på undersidan.
[redigera] Läte
Liksom andra ugglor har hökugglan en rad ganska olika läten. Fågeln sjunger under parningsleken med öppen näbb och reser fjäderdräkten under näbben. Den vippar upp och ned med stjärten och rör sig ryckigt i träden. Sången som hannen utstöter för att markera revir är distinkt och liknar ett rullande ”ho ho hoho y y yyyyyy”. Detta rop börjar jämförelsevis lågmält och stiger i ljudstyrka. Om ett par träffas är sången kortare och utförs ibland i duett. Under parningsleken har honan ett tiggläte vilket påminner om ett hest ”chät”. Ungarnas rop när de tigger om mat är däremot ett ”tschschui-epp”. Läten för att skrämma bort fiender och vid strider mellan artfränder är fräsanden eller klappranden med näbben.
[redigera] Utbredning
Hökugglan förekommer i de norra delarna av Nordamerika, Asien och Europa.
[redigera] Förekomst i Sverige
I Sverige är den en häckfågel i Norrland men uppträder längre söderut som strykfågel under höst och vinter.
[redigera] Ekologi
Hökugglan uppträder normalt i barrskog och gärna i kanten mot öppnare vegetation. Den är delvis dagaktiv och placerar sitt bo i ihåliga träd eller använder bon som andra fåglar övergivit. Huvudfödan utgörs av små gnagare och mindre fåglar. Den sitter och spanar efter byte. När den upptäckt något flyger den mycket snabbt fram och fångar det. Hökugglan har god hörsel och det händer att den fångar gnagare som rör sig inne i snö.
[redigera] I kulturen
Hökugglan är Jämtlands landskapsfågel.
[redigera] Referenser
- ^ BirdLife International 2009 Surnia ulula. Från: IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2010.4. <www.iucnredlist.org>. Läst 21 November 2010.
- ^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (utgåva andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 226-227. ISBN 978-91-7424-039-9
[redigera] Externa länkar
Sveriges ornitologiska förening
